Inhandlat

Så värst mycket julsprit brukar det inte bli i mitt hem. Inga snapsar till sillen eller så. På julafton dricks det mest julmust.
Men förra året fick jag för mig att det skulle vara gott med ett glas portvin, till den Stiltonost jag fick i julklapp från jobbet. Och det var det. Så skapas traditioner. Här har alltså inhandlats både Stilton, portvin och pepparkakor att ha under osten. Varför ett portugisiskt portvin heter Grådask kan man ju fundera över – men det passar onekligen bra i stockholmskt vinterväder. På Vin och sprit vet man, så om någon mer än jag undrar så har ni nu svaret här nedan. Gott är det tycker jag! (bakom gömmer sig en glöggflaska – det är också gott på julafton, men lite för sött för min smak egentligen…)



Grådask har funnits sedan mitten av 1800-talet, då det var ett av de bästa portvinerna i vinhandlare J. D. Grönstedts sortiment. På den tiden såldes det under namnet Very Old Superior Red Portwine, men blev snart döpt till Grådask i folkmun. När namnet Grådask registrerades 1906 hade det redan varit i bruk i 50 år. Historierna om hur namnet kom till är flera.

Grådaskig etikett?
Det sägs till exempel att en av Grönstedts anställda myntade namnet eftersom han tyckte att etiketten var så trist. Det berättas också att det krångliga namnet Very Old Superior Red Portwine gjorde att folk hellre bad att få köpa vinet med den grådaskiga etiketten. Ytterligare en historia berättar att grådask var en benämning på de vanligt förekommande portvinsförfalskningarna under 1800-talet. Om detta stämmer måste Grönstedt haft ett speciellt sinne för humor eftersom han gav namnet åt sitt finaste portvin.

Ursprungligen importerades portvin i så kallade portvinspipor, stora långsmala träfat på cirka 520 liter. Från piporna flyttades vinet till firmans egna fat varifrån det sedan tappades på butelj efter behov. Grådask tappades i Sverige fram till 1996, men tappas i dag i portvinets hemstad, Vila Nova de Gaia, i Portugal.

Grådask – en tawny port som passar perfekt till grönmögelost, desserter med apelsin, mandel eller nötter samt till både ren choklad och chokladdesserter.

Mer musik

Julmusik är som sagt något alldeles speciellt. I går en luciakonsert som nog inte riktigt motsvarade förväntningarna.
Adolf Fredriks musikklasser som brukar ha en alldeles underbar luciakonsert i Globen var i år utspridda på flera ställen, alla utsålda så vi lyckades tyvärr inte få biljetter.  Misstänker starkt att Idol-såpan trängt undan dem – de kan antagligen betala mer…  Beklämmande.
Men i dag blev det bättre. Julkonsert med Maria Magdalena motettkör i Maria kyrka och det var jättefint! En mycket bra kör och ett fint varierat och sammansatt program. Dessutom deltog en harpist – vilket vackert instrument det är! (Om man nu blir en ängel så småningom och får sitta på en molntuss och spela harpa – det kunde vara värre…)

Stilla tid

Några mil utanför Örebro, på besök vid en industri. En av de anställda berättar om midsommarfesterna som hölls förr, för brukets personal. Han pekar var långborden dukades upp, var midsommarstången stod, hur det var dans och hur många som kom – familjerna var större då. Fast han pratar om förr för drygt 30 år sedan, det låter som en berättelse av Ivar Lo tycker jag.
Om brukspatron och arbetarna, statarna på torpen runtomkring för betydligt längre sen.
Dammen fanns nog då också. Den här decemberdagen speglar sig bryggan i vattnet och "cigarrerna" vid strandkanten ser alldeles oberörda ut – som om det inte är vinter utan bara tidig höst… Ibland står tiden stilla.

Titta det har snöat!

Det var vitt i morse när jag vaknade. Buskarna på gården var alldeles insnöade.
Men skam den som ger sig – knölklockan blommar tappert vidare!

Gnistrande magisk…

Visst var den det, kvällen på Slottsträdgården Ulriksdal! Tre kvällar i november bjöds det på ljus, fantastisk folkmusik på svenskt tema (bland annat med Sofia Sandén som både kulade, sjöng och spelade fiol med härlig känsla!) och så jättegod mat förstås! Grönsaksterrinen var ljuvlig och den avslutande glassen med lime och åkerbär likaså.
Vilken härlig upplevelse i novembermörkret! Tack Bosse och alla andra som skapade magin!
Hemma runt midnatt, väckarklockan på 5.00, iväg till Göteborg och hem igen.
Det ger en speciell dimension åt tillvaron att komma från jobbet klockan 19.00 till Arlanda en fredagskväll…
Men en trevlig dag var det ändå och nu ska jag bara njuta av att det är fredag och många timmar innan det är dags att checka in igen! (På måndag – till Göteborg igen…)
Magi – det måste väl vara doftande liljekonvaljer i vintemörkret?
När jag var liten bodde jag bland annat i Gästrikland, där är konvaljen landskapsblomma och jag tyckte att den var lite högtidlig att plocka. Fortfarande är den lite speciell för mig, även i form av iskonvalj!

IKEAorkidé

Här är min orkidé som jag köpte på IKEA för några månader sen. Då blommade den, sen har den mest sett lite oansenligt tråkig ut. Men nu har den slagit till med två blommande stänglar!
Jag som brukar tycka att orkidéer är stela blommor som nästan är som om de vore gjorda i plast. Ser likadana ut hela tiden och doftar inte. Men de är lättskötta och ger mycket mer tillbaka än de får, kan jag konstatera som sänker ner dem i en hink med vatten en gång i veckan (ibland varannan)
Tror att jag betalade 49 kronor.
I bakgrunden min sambo, katten Agnes som spanar på feta duvor och kråkor på gården, hon anar inte att de är minst lika stora som hon själv – i alla fall kråkorna.

80 romaner

för dig som har bråttom. Den lockande titeln, skriven av Henrik Lange, hittade jag på en pocketbok med extrapris på Smaland Airport.
Sen hade jag en mycket rolig flygresa hem!
En stor bredd i urvalet, allt från Odyssén till Godnatt Alfons Åberg!
Jag måste dela med mig av två storsäljare:

Temat fortsätter

Efter bilder genom bil- och tågfönster tar jag mig upp till högre höjder! Egentligen gillar jag inte det s.k. affärsflyget.
Alltså inrikesresor till och från på samma dag. Fast som studie av mänskligt beteende är det intressant!
Alla stressade män (det är mest män på de här resorna) kastar sig först på planet och sätter sig längst ut i stolsraden! Alla andra måste alltså be om att få sitta innanför och störa herrarnas läsning av Dagens Industri, och då måste de ju resa sig och stå i mittgången så att vi andra kan sätta oss.
 Det tar tid det där, ofta får man stå ganska länge där ute på trappan i duggregnet och vänta på att få komma in.
 De har aldrig tid att checka in sitt bagage (man kan ju få vänta innan det kommer på rullbandet), utan tränger in sina väskor i bagageutrymmet så att t.ex. min jacka inte går att få in.
Sen vid landning skyndar de sig att resa sig, slita ut sina väskor och dra igång sina mobiltelefoner,ofta innan planet har parkerat, så ibland ramlar de omkring där i mittgången. Sen ser de då till att komma först av och ut i ankomsthallen och där får de ändå dela flygtaxi med mig :O) Tacka vet jag SAS som har tilldelad sittplats åtminstone!
En tidig, dimmig morgon på Arlanda på väg mot Smaland Airport (jo, jag vet att man kan åka tåg, men det är inte alltid det fungerar praktiskt tyvärr…)
Däruppe är dock himlen alltid blå och molnen ser mest ut som något man skulle vilja skutta runt i!

Min skånska resa

Torsdagen tillbringades i Skåne. På morgonen landade jag på Sturup och åkte sen bil till Malmö. Genom bilfönstret kunde jag se att Skåne är lika vackert som vanligt. Dimman började lätta över åkrarna och sikten var lång.
 Jag tycker om det här landskapet med sina mjuka linjer och stora himlakupa. Varje gång jag kommer tillbaka så tycker jag att det är lika vackert, till och med i slutet av oktober.