Blåregn

Mitt blåregn blommar just nu, det doftar fantastiskt. Det växer trots att jag aldrig gör något med det, klipper bort lite torra grenar ibland bara. Jag vet att man ska beskära men nånstans läste jag att det ska göras under vintern och det blir ju svårt. Så jag hoppade helt enkelt över det. Tänkte att de där fantastiska blåregnen som är flera meter höga nog aldrig blir beskurna och de verkar ju glada ändå.

Nu har min kolonigranne byggt en ställning på sin sida så vi ska se om vi kan skapa en blåregnsgång. Det vore ju härligare än att det kastar sig upp i syrenerna som det gjorde förra året…

IMG_4900

Iris

Det går fort nu, syrenerna har alldeles strax blommat över och tulpanerna har också gjort sitt för i år.

Som vanligt skulle jag helst vilja sitta på en stol i Kollitotten både dag och natt för att hinna med.

Nu blommar den blå irisen, med fler och fler blommor för varje år. Den lilla plantan jag fick av mina rara grannar växte till en stor rugge, som jag försökte dela med en spade efter några år men till slut fick ta fram en fogsvans för att lyckas få isär i tre delar.

Det verkar snart vara dags att ta fram sågen igen…

iris

Årets pionkaffe

Varje år blir jag bjuden på kaffe när den här fantastiska buskpionen blommar hos en vän.

Varför just jag blir bjuden är en historia som går några år bakåt i tiden, vill du veta så kan du klicka här.

Men det allra bästa är förstås själva pionen – en Paeonia Rockii om jag minns rätt, inköpt på Zetas för ungefär 25 år sen.

Den blommar bara en vecka så kaffet är en högtidsstund, där sitter vi omslutna av en fantastisk doft, den är alltså inte bara otroligt vacker.

Somliga har verkligen fått allt!

IMG_4855IMG_4858

 

 

Jamen såklart blev det vår också!

I kväll fick jag en fråga om jag fullständigt lagt ner Kollitott-bloggen. Och det kan man förstås tro, det har varit höst länge…

Men faktum är att jag tidigare i dag tog bilder och tänkte att jag måste posta ett nytt inlägg, så här kommer det!

Vad har hänt sen i höstas då? Massor förstås, det viktigaste (utöver att stugan numera är ett Fort Knox vill jag tro) är att ett nytt äppelträd står på plats.

Ett Amorosa igen, samma sort som det kaninerna åt upp, men den här gången på grundstam MM109. Information för trädgårdsnördar kanske, men det betyder att trädet ska bli ungefär 70% av ett stort träd i storlek.

Jag konsulterade experten Görel Kristina Näslund för säkerhets skull och hoppas och tror att det blir alldeles lagom i en liten koloniträdgård. Och tänk det blommar redan!

Sen har det förstås vuxit och blommat överallt, förgätmig(r)ejen  är överallt just nu, det är den allra vackraste blå färgen tycker jag. De gammaldags narcisserna Recurvus blommar, pionerna växer en decimeter om dagen ser det ut som.

Aklejorna börjar också blomma nu i alla olika färger och former.

Jordgubbslådan är förnyad, Mannagrynen har satt potatis i sin, det blir kul tror jag. Klematisen blommar och strax kommer blåregnet…

De som inte verkar ha klarat vintern är Gråmalvan, den måste ersättas för den är en favorit, och lavendeln är torr och risig även om den inte dött bort helt.

Några bilder kommer här och nu ska inläggen komma oftare igen är det tänkt!

aklej apple klem narc

 

Och så blev det höst…

Som sagt, en märklig sommar med mycket mer jobb och tid på hus än på trädgård. Tråkigt. Den senaste händelsen med en grävling (under mitt hus???) gjorde att jag nog tappade sugen för i år.

Nu får Kollitotten vila, snart är det nog vår igen och med den kommer förhoppningsvis lusten tillbaka. Till våren behövs det nya krafter,ny färg och ett nytt äppelträd!

Vi ses!

rosgrå

En knepig sommar…

Det har varit en regnig sommar. Mycket av det jag tänkte hinna i Kollitotten blev inte av. Bland annat för att jag hade ett inbrott i början av juli då nästan allt lösöre stals (filtar, kastruller, tallrikar, tekoppar och solhattar).

Strax därpå ett inbrott till med krossade fönster som kostade pengar. Det är lätt att tappa sugen – förra året hade jag tre inbrott.

Men det är ju roligt att ha en trädgård och i princip det enda sättet för mig att kunna ha en egen sådan är ju just i form av en kolonilott. Men – när det är som mörkast är gryningen som närmast!

Efter en hel del funderande och konsultation av vänliga vänner så är lösningen på plats!

Och jag är så glad och tacksam över den vän som kom med verktyg och kunskap och goda idéer och bil och som genomförde alltihop!

Numera är Kollitotten förvandlad till Fort Knox! (Och om det skulle gå så illa som min svärson uttryckte det ”nu återstår väl bara att de eldar ner den” då är det ett något helt annat)

Jag är glad! Kom an nu bovar och banditer!

knox

 

 

 

Medan en pysslar med annat…

Så passar somligt på att växa sig stort. Hur hög kan en stockros bli? Den här är närmare tre meter i ett ensamt majestät på en plats den själv valt.

Hortensian är inköpt i Barcelona för ganska många år sen på en resa med jobbet. 3 euro kostade den och måste förstås med hem, fast en del nog undrade vad jag sysslade med.

Och apropå syssla och pyssla – efter några inbrott i sommar så är det mycket fokus på larm och lås. Tråkigt men tydligen nödvändigt.

stros

 

 

 

 

 

 

 

hortense

Oblå lavendel

Jag tycker mycket om växter som doftar gott. Kollitotten är full av rosor och jag försöker utöka lavendelbeståndet.

Flox, nejlikor, trädgårdsnattviol, luktvioler och schersminer är annat som finns och doftar.

Lavendel finns i annat än blått så här kommer en bild på vit och rosa lavendel, det är vackert det också och doftar lika härligt. Pinnarna i mitten på bilden är tänkta att vara ett stöd för den blå klematis som skymtar på bilden, det går väl så där…

Jag hann klippa gräset idag men sen kom regnet igen…fast det växer bra när det regnar hela tiden, man får väl liksom trösta sig med det.

lavendel

Rosornas tid

Efter några tråkiga dagar med inventering av allt som blivit stulet i lilla Kollitotten…inbrott måste man tydligen vänja sig vid när man har en trädgård med stuga mitt i stan. Det är verkligen inte det första inbrottet, men den här gången har stugan blivit länsad på allt innehåll – tallrikar, koppar, kastruller, dukar, handdukar – ett helt litet bohag helt enkelt.

Väldigt trist förstås, så nu gäller det att samla ihop sig för att ändå tycka att det är roligt med kolonilott.

I dag har jag njutit av alla rosor som blommar och det är många! Tänkte dela med mig av några stycken.

Överst är det Dronningen av Danemark och bredvid den Maidens blush.

Den stora busken som är över två meter hög är Ispahan och bredvid den en bild på den allra senaste rosen, en Jaques Cartier som skulle vara vit men som nog mest ser rosa ut tycker jag.

Det är synd att det inte går att dela med sig av doften också!

ros1ros2ros3ros4

 

 

Borta bra…

Jag har just kommit hem från en mycket varm och mycket intensiv körvecka i Leksand. Där var väldigt vackert, musiken förstås, men också alla blommande vägrenar – lupiner i mängder, näva, hundloka, ängsklockor och smörblommor.

Hemma i Kollitotten hade mycket hunnit slå ut, alla rosor är på ett strålande humör, medan pionerna nog hade haft sin bästa tid.

Det kändes svårt att vara borta just den här veckan, även om det varit alldeles fantastiskt roligt att få sjunga en hel vecka.

Äntligen börjar mina krolliljor blomma, det har varit lite si-och-så med det under åren. Ibland blir det fina bladrosetter men inget mer, ibland har liljebaggarna hunnit ta knäcken på dem.

Nu hann jag i alla fall se en blommande lilja och jag vet att det finns minst en till som är på väg, kanske att den blir vit…

Jag har under åren fått lökar, lökfjäll och frön av vänner och nu börjar det ge resultat, härligt! Tack igen!

kroll