Kategori: Koloni

När man säger vintergrönt tänker jag oftast på alla barrväxter, thuja, enar, granar och tallar som växer sig jättelika i trädgårdarna. Särskilt i Skåne finns det gott om dem och det är ju inte så konstigt, där är ju ofta snöfritt på vintern och mest grått. Jag är inte så förtjust i dem, tycker som sagt att de ofta växer sig alldeles för stora och känns dystra och tråkiga.
Nej, tacka vet jag bambu! Rasslande, vacker, levande bambu som rör sig i vinden och faktiskt är vintergrön.
Det här är bergsbambu, den sprider sig inte vilt som jag hört att många är rädda för, utan växer sig stillsamt större.
Eftersom nästan all bambu blommade för några år sedan (och dog efter det, som de gör) så är det här nya plantor som inte blommar förrän om – 100 år!
 Tyvärr står inte den här i min koloni, men det ska komma bambu dit också har jag tänkt. En bambuberså funderar jag på, men det kanske blir för stort. Visst är det vackert!

Visst är det tappert att ge sig till att blomma nu? När det snart är november och små violer borde gömma sig under marken och drömma om den kommande våren…
Men inte den här lilla kamraten – den blommar! Och tänk så glad jag blir av dennna oppositionslusta!
Man borde låta sig inspireras – men jag vet inte hur (än).

Alla blommor är verkligen inte gula på hösten, även om många är det. Gullris och Rudbeckia för att ta två exempel som finns i många trädgårdar nu. Den här Dahlian drar verkligen blickarna till sig när man går förbi hos min granne. I bakgrunden växer riktigt klädsamma vinröda Höstastrar men de ville inte vara med på bilden…

I min gamla korgstol som fortfarande står ute har höstlöven lagt sig i ett vackert arrangemang, alldeles av sig själva!
Nu nänns jag inte sätta mig där…

med middagar utomhus i alla fall. Möblerna inställda. Men om solen skiner som den gjort i dag, kan man alltid ta ut en stol igen och hålla koppen i handen.

Jag vet att jag skrutit om mina fina Amorosa-äpplen förut men det hjälps inte… Å, vad fina de är! Och goda!
Och många! Jag har säkert plockat 15 kilo äpplen – på ett träd som bara är några år.
Jag skulle kunna ställa upp ett bord och sälja ekologiska äpplen – vad tror ni om 10 kronor styck?
Men det tänker jag inte göra, jag tänker äta äpplen, ge bort äpplen, göra äppelpajer och äppelmos! Vilken rikedom!

I ett av mina första inlägg på bloggen (den 11 maj) skrev jag om mitt lilla äppelträd Amorosa och visade en bild på blommorna.
Jag var lite orolig då, det var kallt och inte ett enda bi syntes till. Jag trodde inte att det skulle bli några äpplen.
Men det blir massor och ändå har jag gallrat bort säkert 50-60 äppelkart!
Jag vet inte riktigt hur det gick till – det där med blommor och bin kanske bara är en myt??
De ser goda ut, jag var tvungen att proväta ett fast jag vet att de inte blir klara förrän i september/oktober.
Och det var förstås inte moget, fast ganska gott ändå. Jag måste försöka vänta, man får magknip av omogna äpplen tycker jag mig minnas från äppelpallar-räder från förr.

Titta vad jag fått! Av björnbärsrankan som tagit sig in alldeles själv och som jag bara virat runt flädern för att någorlunda hålla den på plats. Jättegoda! Jag gillar björnbär.
Annars har det verkligen varit möda! Det straffar sig att åka bort och göra annat på helgerna. Och det har regnat, så efter jobbet har det inte heller blivit så mycket trädgård på ett tag. Gräset har växt sig högt och frodigt så min lilla gräsklippare orkade nästan inte med. Inte jag heller – förnyade mitt träningskort häromdagen, fast det hade jag ju kunnat vänta med, den här eftermiddagen har varit tuffare än de flesta träningspass! Känner i både armar och ben att jag jobbat ordentligt.
Nåja, jag får vila lite nu och mumsa björnbär!

En enorm gammal döende lönn har funnits på grannlotten. Jag har varit orolig att grenar ska falla ner och skada någon.
Nu har hela lönnen fallit i nattens storm! Som en gammal mammut ligger den vräkt ut över staketet och gångstigen.
Vad det ska ha dånat i natten! Staketet har gått av som tändstickor förstås, men i övrigt inget skadat. Hänsynsfullt har det gamla trädet valt sin viloplats! Ett hål finns kvar i marken och rötterna måste finnas kvar i jorden, det ser ut som om det blivit lyft rätt upp och sedan fallit.
Jag blev tvungen att gå ner i regnet och titta (och ta bilder förstås)
Bilderna är tagna uppifrån och nerifrån på stigen.

I min vita rabatt lyser just nu flox, rosorna har ju i stort sett blommat över.
När jag bodde på Värmdö tuggade rådjuren alltid av floxen, den är tydligen extra god.
I stan är det ju sällan rådjur på besök men för något år sen var det i alla fall det. Jag såg det på floxen…
Men den blommade fint sen, blev ju buskigare efter "toppningen".
Jag tycker att den är jättefin, påminner mig om min barndom och doftar härlig sommarbukett!