Kategori: Koloni

I kolonihagen där jag har min lott finns ett enormt magnoliaträd. När det blommar ser bilisterna på Skanstullsbron det, och det händer att någon åker ner för att titta vad det är. Magnolia som i alla fall jag alltid trott var ett riktigt svårt projekt, verkar inte vara det. Fler och fler planterar det i sina lotter. Själv har jag inte bestämt mig. Jag ser det här från min uteplats och det kanske räcker?

Det händer saker i kollitottens rabatter och fort går det! En hel del är ju gamla bekanta och jag blir lika glad varje år när de kommer tillbaka. Men ibland kommer det ju saker som man helt glömt bort! Och ibland väntar man förgäves… (mer om det en annan dag).

Det gäller att hänga med så att inte nåt som ska vara kvar rensas bort. Det till vänster är löjtnantshjärta, den känner jag förstås igen och den växer flera centimeter per dag nu, men på bilden till höger? Vad är det? Nån lökväxt? Jag har faktiskt inte en aning, är det nån annan som har det?

Annars får den ju stå kvar förstås och visa vad den går för. Det ser inte riktigt ut som ett ogräs i alla fall. De växer minsann väldigt fort de också just nu. Den otroliga kirskålen har fräckheten att dyka upp i vad jag trodde var befriade områden. Det är bara att försöka gräva bort den igen. Tänker varje gång på det påstådda kinesiska ordspråket ”Har du fått kirskål i din trädgård, sälj huset”…

Den här kopparbaljan hade en god vän i källaren och tänkte slänga för att det var hål i botten. Tänk. människor utan trädgård, vad konstigt de tänker ibland…

Varje år brukar jag sätta penséer i den, olika färger varje år fast ofta i någon blå ton. I år blev de vita och fick sällskap med tusenskönor och några pärlhyacinter. Det blev ganska fint tycker jag! Sen jag tog bilden har jag förstås petat ner några lavendelsticklingar också. Inspirerad av min vän Slottsträdgårdsmästaren har jag nu startat årets beskärning, jag hade nog tänkt vänta lite annars. Varje år sätter jag alltså små sticklingar i baljan, de står bra där, får vatten och lite skydd. De brukar ha rotat sig fint och vara mogna för utplantering i slutet av sommaren. Av en enda lavendelplanta har jag nog ett tjugotal nu i olika storlekar och i år ska det alltså bli fler. Vilken vanemänniska jag har blivit! Jag som tror att jag är så spontan – ser nu att det står ”varje år brukar jag” på flera ställen. Är det så det är att ägna sig åt trädgårdsodling? Att allt upprepar sig år efter år?

Verkar vara dags att bli lite ”wild and crazy ”- får fundera på det…

Lite ”jetlag” lider jag av trots att tidsskillnaden i Indien inte var mer än 3 1/2 timme. Jag vaknar extra tidigt och är pigg som en mört och blir extratrött på kvällen. Men tidiga morgnar är trevliga, jag ska snart ta en morgonpromenad.

I helgen kunde jag ta hemmagjord kompost och sprida i rabatterna. Härligt! Svart fin mylla med tusenfotingar och gråsuggor som kunde sållas och användas. Sållet är en egen uppfinning – en brödlåda med dubbla lager hönsnät fastsytt med ståltråd – det har jag använt mycket i kollitotten. I princip all jord i rabatterna är sållad för att vara fri från kirs. När jag tog över min lott för sju år sen växte det kirs överallt och det gör det väl nästan fortfarande – jag för en ojämn kamp. Såg i helgen att det dykt upp igen i en rabatt så det är bara att ta nya tag. En trädgård blir aldrig färdig och det är väl en del av charmen tror jag.  Men jag har inte bara arbetat jag har hunnit sitta med näsan mot solen också!

som jag var i Indien så kom våren på allvar. Det var det jag hoppades på. I kollitotten dyker det upp små förhoppningsfulla knoppar överallt. Och visst är det konstigt – fast jag satt allting själv så kommer jag inte ihåg vad som kommer upp, det är mycket jag får stå och fundera över innan jag kommer på vad det kan vara. Men de här känner jag igen…!

En liten vända ner i kollitotten visar att våren är på väg, några små frusna snödroppar vid husväggen och nedanstående vackra krokus i en rabatt. Men marken känns hård och av scilla och vårstjärna syns intet. För tidigt att börja städa upp i rabatterna med andra ord. Får rapporter från Skåne om att man kommit igång med krattandet och pensékrukorna.

Blir lite avundsjuk och letar fram prospektet till mitt skånska hus som jag tänkte köpa. I Påarp strax utanför Helsingborg, lagom stort med en ljuvlig ”engelskinspirerad” trädgård. Det kostade 595.000 kronor då för tio år sedan. Men jag vågade aldrig lämna Stockholm alldeles ensam och fortfarande kan jag undra över hur det hade blivit. Ensamt och långtråkigt eller alldeles, alldeles underbart?

Inte ha en massa små rangliga plantor som jag glömmer att vattna och/eller som katten Agnes tuggar i sig. Så därför bara några oumbärliga fröpåsar – den vita vallmon som Slottsträdgårdsmästaren tipsade om och Heliotrop som jag måste ha, färgen och doften är jättefin tycker jag. Sen ett litet malvafynd från frömiddagen som U traditonellt inbjudit till. Intresserade trädgårdsinnehavare (främst koloni – vi bor ju i stan) kommer och äter god mat, läser frökataloger och delar med sig av sitt överskott.

Månntro det räcker så här? Luktärter måste jag ju ha också men jag vet inte… långa och trassliga på fönsterbrädan eller direkt i jorden? Fast då kommer de så sent. Man kanske skulle köpa färdiga plantor för en gångs skull? Många svåra ställningstaganden ..;O)

I söndags tog jag mig ner i kollitotten för att beskära mitt lilla äppelträd. Ett ansvarsfullt arbete eftersom det är jag som planterat det och ansvarar för dess utveckling.

Jag försöker att klippa två gånger om året för att inte behöva klippa så hårt, det ger mycket vattenskott. Ingen större fara på mitt lilla träd kanske, men en god vana tror jag.

Så här blev det när jag var (nästan) färdig, det blev lite extra putsning efteråt på vänstersidan på bilden. Det ser lovande ut tycker jag och hoppas få lika många busgoda äpplen som i höstas. Amorosa heter trädet, Aroma fast med röda äpplen, utvalt för att jag hoppades på rosa äppelblom. Det blev kanske ingen skillnad på blomningen men de röda äpplena är jättevackra.

och rosa ranunkel, som variation till vårens tulpanbuketter. Jag skulle gärna odla bägge sorterna men har förstått att det är knölar som ska tas upp och vinterförvaras.Och då blir det inte.

Härom dagen såg jag att jag kunde köpa bara vita ranunkelknölar i en påse, så det funderar jag på att göra och peta ner i en kruka.

Eller också kan man väl gräva ner dem och glömma bort dem, har man tur kanske de övervintrar? Värt att chansa på kanske.

Blå anemoner under äppelträdet? Vita ranunkler i den gröna krukan kanske, där den gamla krusbärsbusken tillbringat några år, men den kan kanske flytta ner i fosterjorden igen om trädgårdslandet blir av i sommar. Ständigt dessa beslut!

Jag längtar efter trädgårdsmässorna! För då är det nämligen vår och man kan handla på sig lite fröpåsar, plantor och grodor – allt som gör trädgårdslivet ännu roligare.
Förra året var det verkligen grodor överallt! Jag har en liten grodprins i min kollitott som sitter högt på en pinne så man inte når att pussa honom.
Och det är ju egentligen obegripligt ;O)
Men i år ska det bli roligt att se om grodorna får konkurrens av något annat. Prydnadskatter finns det ju ganska gott om redan, men lejon kanske?
Jag har ett keramiklejon också, som ska sitta på en vägg och spruta vatten. Det är inköpt i Grekland för många år sen, men jag har ju ingen el och har inte löst det där med pump ännu.
Så det ska också bli spännande att se, om nån tagit fram en solcellsdriven liten pump t.ex. Det finns ju såna lampor så det borde ju funka för en pump också tycker jag.
Den här fina mossmattan fanns förra året, det vore nåt att ha i badrummet… badkaret i bakgrunden skulle jag också vilja ha för övrigt.