Inte ha en massa små rangliga plantor som jag glömmer att vattna och/eller som katten Agnes tuggar i sig. Så därför bara några oumbärliga fröpåsar – den vita vallmon som Slottsträdgårdsmästaren tipsade om och Heliotrop som jag måste ha, färgen och doften är jättefin tycker jag. Sen ett litet malvafynd från frömiddagen som U traditonellt inbjudit till. Intresserade trädgårdsinnehavare (främst koloni – vi bor ju i stan) kommer och äter god mat, läser frökataloger och delar med sig av sitt överskott.
Månntro det räcker så här? Luktärter måste jag ju ha också men jag vet inte… långa och trassliga på fönsterbrädan eller direkt i jorden? Fast då kommer de så sent. Man kanske skulle köpa färdiga plantor för en gångs skull? Många svåra ställningstaganden ..;O)
Så är det, först planterar man frö, alldeles för tidigt. Plantorna blir usla, dör och det hela slutar med att man får traska iväg och handla färdiguppdrivna plantor i slutändan iallafall…
Men det är så hiskerligt roligt att se de små fröna gro…
Åsa!: Jo, jag håller med dig, det är väl därför man provar med nya fröpåsar varje år!