Kategori: Promenadfynd

Jag vet att jag inte borde – men det är väl meningen att man ska falla för frestelser?
Semlor är det godaste jag vet på konditoriet, i hård konkurrens med kardemummabullar.
När jag väntade barn en vår för länge sen åt jag tre semlor varje tisdag, tyckte inte det gjorde så mycket när jag ändå såg ut som mumintrollet.
Den här semlan är den minsta jag sett så den räknas ju nästan inte.
Tändsticksasken är den klassiska måttstocken och det här är en vanlig liten ask.
Jag skulle kanske mätt i centimeter – men det är försent nu…

Tog mig äntligen ner till Stadsmuseet för att titta på förslagen till den nya Slussen, trafikkarusellen mellan Söder och Gamla stan som håller på att rasa sönder. Jag vet inte om jag blev så mycket klokare av alla märkliga broar och amfieteatrar som fanns till beskådan på modeller. När jag kom hem så letade jag upp den här sidan http://www.knutpunktslussen.se/ som visar de olika arkitektförslagen och ett konkurrerande förslag. Kanske jag tyckte bäst om det sistnämnda, ifall de tar ner det konstiga flygledartornet i mitten. För er som kan besöka museet så pågår utställningen fram till den 18 januari.
På vägen hittade jag en klänning i ett skyltfönster. Jag som jobbat med telefoner i hela mitt liv på olika sätt, funderade nästan på om jag skulle köpa en och ha på jobbet…
Men, nä…tror att jag hoppar över det…

Det är ju inte direkt kallt, någon minusgrad bara och jag tog en promenad för att få lite luft och rörelse. Och för att köpa ekologiskt Earl Grey te som jag nästan blivit beroende av.
Hur som helst, snön är ju inte kvar men i dag var det i alla fall lite frostigt. Ganska tomt i kolonierna, men som vanligt många som promenerade i området. Jag tänkte besöka min egen kollitott, men jag som köpt så fiffiga kombinationslås fick inte upp låset till grinden. Jag hoppas att det bara var i dag och att det fixar sig sen…

Jag skyndar förbi den lilla parken bakom Skrapan. Skåneparken, Rosenlundsparken? Jag vet faktiskt inte vad den heter, jag har hört många namn. Det är rått och lite kallt.
I somras lekte man playa här, med gula solstolar och parasoll i rader, precis som längs stränderna i Italien, Grekland och Spanien. Lite kul. Här satt folk en stund och läste tidningen, pratade i telefon eller med någon på plats eller bara vilade en stund med slutna ögon och ansiktet vänt mot solen. Däremot gick det ju inte att gå ner till vattnet och ta ett dopp tyvärr.
Inget vatten i sikte, bara lekplats och gata.
Nu är sommaren slut sen länge men solstolarna och parasollen står kvar och väntar på nästa sommar.
De ser lite felplacerade ut och grälla i färgen i novemberdiset. Men det känns lite skönt trots allt. Om några månader, fem kanske, går det säkert bra att slå sig ner igen. 

Formklippning är ju populärt. Det mesta går att klippa tycker jag det verkar som, jag har sett fina klot av buxbom (förstås) rosenspirea och forsythia till exempel. Men den här runda bollen som jag träffade en morgon växer väl så här? Klot- eller boll-thuja, vågar jag påstå. Fast såna där städsegröna är inte riktigt min avdelning…
Frågan är alltså, har någon hjälpt till med sekatören?

Vi kolonister blir emellanåt utsatta för lite mer än att nån pallar ett äpple. Ibland försvinner varenda tomat eller hela potatislandet grävs upp…
Bra att ha nån som vaktar!

I dag var det dags för aktivitet igen. I går regnade det hela dagen men i dag var det bara grått och lite ruggigt.
Då gick det bra att åka till Hässelby och Kyrkhamnsdagen där det var aktiviteter, ponnyridning och minitåg bland annat. Men det var också öppet hus i en stuga i det fina koloniområdet Lövsta. Oj. vilken skillnad det blir när man får bygga 24 kvm med 8 kvm glasveranda! Det kändes som en sommarstuga.
Den lilla fina örtagården strax intill var värd ett besök och att få plocka med sig en fin höstbukett (bild 1) hem var också mysigt.
Det såldes lite växter, bland annat chokladblomma (bild 2) som är jättefin tycker jag, men blommor som ska grävas upp och förvaras blir lite för marigt för mig. Jag nöjde mig med att nosa – den doftar verkligen choklad! I koloniträdgården växte bland annat Rosenflockel (bild 3) i stora ruggar – det var vackert.