Den här lilla läckerbiten stod parkerad utanför min post i går kväll. Jag tycker att den är härlig! Nagellacksrosa!
Är det en djärv gissning att tro att det är en kvinnlig förare?
Blått
Det är mycket blått nu, i trädgårdarna, på bloggbilderna och i opinionsmätningarna…
Trots det tänkte jag visa en bild på backen bakom mitt hus. Varje vår färgar scillan hela backen blå, fler och fler för varje år. Min bild visar bara en liten del av det blå havet. Det är som en enda stor glädjemanifestation över att det äntligen är vår!
Årets blomsterbalja
Den här kopparbaljan hade en god vän i källaren och tänkte slänga för att det var hål i botten. Tänk. människor utan trädgård, vad konstigt de tänker ibland…
Varje år brukar jag sätta penséer i den, olika färger varje år fast ofta i någon blå ton. I år blev de vita och fick sällskap med tusenskönor och några pärlhyacinter. Det blev ganska fint tycker jag! Sen jag tog bilden har jag förstås petat ner några lavendelsticklingar också. Inspirerad av min vän Slottsträdgårdsmästaren har jag nu startat årets beskärning, jag hade nog tänkt vänta lite annars. Varje år sätter jag alltså små sticklingar i baljan, de står bra där, får vatten och lite skydd. De brukar ha rotat sig fint och vara mogna för utplantering i slutet av sommaren. Av en enda lavendelplanta har jag nog ett tjugotal nu i olika storlekar och i år ska det alltså bli fler. Vilken vanemänniska jag har blivit! Jag som tror att jag är så spontan – ser nu att det står ”varje år brukar jag” på flera ställen. Är det så det är att ägna sig åt trädgårdsodling? Att allt upprepar sig år efter år?
Verkar vara dags att bli lite ”wild and crazy ”- får fundera på det…
Kompostera mera
Lite ”jetlag” lider jag av trots att tidsskillnaden i Indien inte var mer än 3 1/2 timme. Jag vaknar extra tidigt och är pigg som en mört och blir extratrött på kvällen. Men tidiga morgnar är trevliga, jag ska snart ta en morgonpromenad.
I helgen kunde jag ta hemmagjord kompost och sprida i rabatterna. Härligt! Svart fin mylla med tusenfotingar och gråsuggor som kunde sållas och användas. Sållet är en egen uppfinning – en brödlåda med dubbla lager hönsnät fastsytt med ståltråd – det har jag använt mycket i kollitotten. I princip all jord i rabatterna är sållad för att vara fri från kirs. När jag tog över min lott för sju år sen växte det kirs överallt och det gör det väl nästan fortfarande – jag för en ojämn kamp. Såg i helgen att det dykt upp igen i en rabatt så det är bara att ta nya tag. En trädgård blir aldrig färdig och det är väl en del av charmen tror jag. Men jag har inte bara arbetat jag har hunnit sitta med näsan mot solen också!
Ja visst
”Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger”.
Karin Boye
Knopparna på Swedenborgsgatans kastanjer är på väg…
Under tiden
som jag var i Indien så kom våren på allvar. Det var det jag hoppades på. I kollitotten dyker det upp små förhoppningsfulla knoppar överallt. Och visst är det konstigt – fast jag satt allting själv så kommer jag inte ihåg vad som kommer upp, det är mycket jag får stå och fundera över innan jag kommer på vad det kan vara. Men de här känner jag igen…!
Resan till Indien
Att resa till Indien var ett mycket spontant beslut, jag och min dotter ville resa till solen, bada och koppla av. Vi bestämde oss för Goa, en lång flygresa men ett solsäkert och spännande ställe att resa till kändes det som. Näst sista veckan som det fanns resor dit, monsunen är på väg och därmed lågsäsong. Det var ganska skönt, inte så mycket turister, gott om plats på stränderna.
Men hett och fuktigt, en hel del myggor men det var också det enda som var lite jobbigt.
Goa i Indien beskrivs ofta som Indien Light, dvs inte samma kulturkrock som att resa till Calcutta eller Delhi.
Men visst var det en kulturkrock – alla människor, värmen, kossor överallt – mycket som inte var som hemma.
Men det är ju därför det är så spännande att resa, att få uppleva hur livet levs någon annanstans!
Det blev en mycket intensiv vecka. Overkligt nästan att komma dit och när jag är hemma igen – overkligt att ha varit där!
Några bilder kommer här! Blommor, kossor, strand och en elefant vi träffade! En tagetes från ett besök i ett Shivatempel där man önskade oss ett långt och lyckligt liv! Ett vänligt och vackert folk, god mat och många intryck!
