Kollitott

I dag skulle jag fotografera lite blåsippor tänkte jag. Minns sen förra våren var de växer och hoppades att de skulle vara framme. Det var de! Å vad de är härliga. Den blå färgen är oöverträffad tror jag. Man vill genast kasta av sig både strumpor och skor, fast man inte får det (för mor;O)

Så när jag stod där i den lilla skogsbacken så insåg jag att vitsipporna också börjat blomma. Hallå, det går för fort. Hur ska man hinna känna hur härligt det är?

I går förde postmannen med sig ett kuvert med biljetter. Det var ju kanske ingen överraskning direkt, jag har ju beställt och betalat, men det var stort ändå. Tänk att jag äntligen ska komma iväg till Chelsea Flower Show!

Det ska bli jättespännande, roligt, intressant och alldeles, alldeles underbart. Hoppas jag förstås. Några dagar i mysiga London på försommaren, kryddat med en konsert och afternoon tea i Kensington Gardens. Jamen, ni hör ju. Jag längtar.

Det här är kanske inte så trädgårdsrelaterat – fast lite ändå. Ibland behöver livet piggas upp och egentligen är det konstigt att det behövs på våren. Men så är det, fast jag längtar så efter våren och är så glad när det äntligen blir ljust och blommigt, så händer det att livet behöver puffas upp lite.

Lite upplivning kan man faktiskt få ibland av att handla något, häromdagen köpte jag ett par fina röda skor. Jag hoppas att jag kommer att få roligt i dem, de för med sig lite glad förväntan.

Nu var inte tanken med det här inlägget att föra några djupare existentiella samtal (även om jag gärna för sådana också) utan bara visa ett litet annat pigga-upp-mig inköp.

Visst blir man lite glad? Den kan flyta också…

Jag väntar på att trädgårdslivet kan börja. När jag träffade doktorn häromdagen och undrade hur min arm skulle klara grävandet, så tittade han på mig en stund och sen sa han ”Det är fortfarande tjäle i marken, du ska se att det blir ganska lagom”. Jag hoppas ju att han har rätt.

Av det utlovade vackra, soliga vårvädret ser jag inte mycket, det är grått och lite regnigt ute. Det får bli en promenad lite senare.

En favoritnarciss fanns plötsligt att köpa i en blomsterhandel i närheten. Thalia, som finns i ett antal nere i kollitotten. Nu står hon härinne och är vacker, sen ska lökarna minsann grävas ner till nästa år.

På Trädgårdsmässan brukar det alltid vara balkongtävling, så även i år. Det har blivit det roligaste att titta på för min del.

Kanske för att jag inte har någon balkong och just därför tror att det skulle vara så mysigt att ha en. En vän har en stor inglasad balkong där hon övervintrar citronträd bland annat och den är så himla fin!

Nu tävlade inte hon utan några andra duktiga balkongkreatörer. Här kommer några bilder från min favorit. I övrigt var mässan rätt bra i år, framför allt för att allt samlats i en, större hall. Det kändes lättare att ta sig runt på så sätt. De olika föreläsarna är en annan höjdpunkt, i år lyssnade jag bland annat till min allra första trädgårdsidol Karin Berglund – alltid lika inspirerande.

På jobb i Skåne övertalade jag vännen Å, som hade godheten att köra mig till flyget, att vi skulle besöka en butik i Ängelholm på vägen.

Den heter Vintage by Nina (klicka här) och är även fik och restaurang.

Jag handlade min lilla rostiga barnsäng som är soffa i kollitotten därifrån för några år sedan och gillar hennes inredningsstil, även om det ibland är lite för ”shabby” och dyrt för mig.

Men vilket ställe! Jag hann ju inte äta tyvärr men jag fick med mig en god macka hem! Några bilder fick jag också ta! Nina är danska och jag tycker att det känns – inte minst ute på gården. Oerhört inspirerande!

Tror jag skulle vilja ha det ungefär så här hemma – kan man få börja om?