Kollitott

Här kommer en vacker vit blomma till! Pipört, Centranthus lär den heta på latin. Just den här vita har jag fått av en trädgårdsvän, hos henne fanns den lite överallt. Hos mig har den inte spritt sig förrän i år, det tog flera år så jag skulle inte kalla den invasiv direkt. Det är en fin så kallad vävarväxt, den binder samman olika blommor och fyller ut i tomrummen utan att göra så mycket väsen av sig. Jag tycker mycket om den, den har ett snyggt gråaktigt bladverk också. Hos Zetas (hovleverantören) har jag hittat den i rött så det har jag också, i den blivande röda hörnan.

Ja, inte vit på det sättet – jag tänker nog fortsätta att ta ett glas vin när andan faller på. Det är vita blommor jag tänker på. Jag inleder helt enkelt med en pion till! Festiva Maxima en gammal fin sort med vita blommor och ett stänk rött. ibland blir blommorna som kålhuvuden men just nu är de stora och maffiga – men inte större än att plantan kan bära upp dem.
Äventyret med rosportalen fortsätter. Jag gick in i helgen för att kika hur långt min beställning kommit, och insåg att portalen bara var en meter bred! Jag har varit så upptagen av höjd, utseende, grovlek och pris – jag hade inte fattat…
Men nu gjorde jag det! Ett telefonsamtal direkt på morgonen – nej, mitt paket var inte ivägsänt – ja, det gick bra att ändra! Puh! Nu kommer en annan portal modell större. Ibland har man tur! Jag håller tummarna för att det inte är en ny skapelse av sugrör…

Jag har hört att min farmor tyckte om borstnejlika. Därför tänker jag alltid på henne när de börjar blomma. Farmor är borta sedan länge men minnet finns ju.
Egentligen vill jag ha vita eller riktigt mörkröda borstnejlikor, men de gör ju lite som de vill. De här rosa har alltså fått flytta på sig för att passa bättre med omgivningen. Jag tycker att de ser lite lustiga ut med olikfärgade blommor, men de luktar lika gott som de andra.
Det har varit en varm dag i kollitotten, cirka 30 grader, att gräva för odlingslådor har inte varit att tänka på. Det jag tänkt på är vilken färg jag ska ha på stugdörren. Det är en gammal dörr som jag köpt på en återvinningsbutik, den saknar glas och ny färg. Men nu ska det bli av. Den ska bli rosa! Eventuellt ska jag ta med en ros till färgaffären och be dem blanda till.
Men nu är det slut på rosa här på bloggen ett tag. Nästa vecka blir blå. Eller kanske vit…

Fast numera kallas den kanske mest för Bellis. Jag köpte små plantor till min balja där jag alltid har penséer tidigt på våren. I år blandade jag upp dem med bellis och pärlhyacinter. Penséerna och pärlhyacinterna har gett upp, men bellisen står där och är lika pigg än. I baljan står ju mina lavendelsticklingar också. Tittade till dem lite i dag och de har rotat sig fint, det blir nog tio nya plantor att sätta ut senare.

Efter en trevlig kväll i kollitotten med goda vänner, busgod grillad lax och en av gästerna medhavd rabarberpaj –
hur ska jag kunna ha en rosa vecka utan att visa min absoluta favorit? Det här är Dronningen av Danemark en albaros i den ljuvaste rosa färg jag vet. Bladfärgen är milt grågrön och passar perfekt till färgen på min stuga.
Hon doftar fantastiskt förstås. Somliga har verkligen fått allt…

Ibland kallas Stjärnflocka (Astrantia major) för Linnés döttrar. Han tyckte antagligen om den. Det gör jag också. Lättodlad, skuggtålig, fin i buketter! Jag har både den här vanliga blekrosa och vit och mörkröd. Den vita stod i min vita rabatt i början men tillsammans med krispigt vit Iris såg den smutsig ut. Tillsammans med blommor i andra färger blev den däremot vit, så nu är den jättefin!

Jag fick en fingerborgsblomma för flera år sedan, jag tror den var vit. Numera har jag massor i vitt, ljus- och mörkrosa. Jag tycker att de är jättevackra och låter dem placera sig där de vill. Det går ju att flytta de bladrosetter som växer upp i år så hamnar blommorna där man vill nästa år, den är tvåårig. Men jag tycker att en del av charmen är att den väljer sin växtplats själv.
Nu har jag skickat efter en rosportal. Det verkar svårt att hitta nån på något annat sätt.
Hoppas att den kommer snart, för jag har ju tänkt byta ut den jag har i dag (som verkar vara gjord av sugrör) och ros och klematis växer snabbt! De ska ju lirkas loss och få växa mot den nya istället.
Apropå fingerborgsblomma eller Digitalis, så har min mamma berättat att när hon var liten och såg att humlorna kröp in i klockan så höll hon för en stund och hörde hur humlan brummade runt därinne.
Det vågade aldrig jag.

Den här lilla skuggbräckan (Saxifraga umbrosa) är kanske inte riktigt rosa, mera vit med rosa inslag. Men den ser mest rosa ut med den lilla skyn av blommor. Jag har fått den av en kollitottgranne och den verkar trivas hos mig.

Annars är det mest grönt nu – huset ska målas och jag började i dag. Men jag inser att jag måste beställa mer färg, södersidorna har blivit ordentligt solblekta och måste nog få två nya lager. Vad bra att de har postorder på Gysinge, för det är där jag köper den fina slamfärgen. Två delar oxidgrönt och en del naturvitt. Och nu hade jag tur, de har rabatt på slamfärg i juni så priset med frakt blev samma som om jag handlat direkt över disk!
Jag ska visa snart hur fint det blir!

Och då sken solen – precis som planerat ;O)
Av alla goda föresatser (promenad 1 timme om dagen, måla huset, fixa odlingslådor, leta ny rosenportal) blev inte mycket. Jo, jag letade portal utan att hitta någon som inte kostade en förmögenhet. Däremot hittade jag en klematis och en näva, åt en god lunch med en god vän och hade det allmänt trevligt. En bra första dag!
Veckans tema får bli rosa! Började ju storstilat i går med pionen – i dag blir det mossrosen Salet som ligger i startgroparna.

Som en jättestor rosa karamell ser den ut luktpionen ”Monsieur Jules Elie”. Den rökrosa vallmon jag visade häromdagen gör att pionen nästan ser konstgjord ut. De är inte riktigt snygga ihop, står inte alldeles intill varandra men de drar ändå ner varandras utstrålning. Nåväl, vallmon har alldeles strax blommat över, så då kan pionen få fortsätta sin rosa orgie. Doftar gott gör den också. Blommorna är stora som kålhuvuden så den måste stöttas, särskilt en sån här försommar när det regnat och blåst mycket.
Men visst är den läcker?