Kollitott

Fick syn på den här blomman på min gård och tyckte den såg rolig ut. Men jag fick leta lite i perennböcker för att bli säker på vad det var för något. Trodde det var någon sorts blåklocka/Campanula men det var det inte. Men lite kusin är den nog, tillhör släktet klockväxter men heter Praktklocka/Platycodon grandiflorus. Fast det kanske ni visste redan?
Nu åker jag till Tallinn – trevlig helg på er, för det tänker jag ha!
Ps. Fick en till liten födelsedagspresent i dag – hundratals små vallmofrön, som ska bli rosa blommor. De tänker jag sprätta omkring när jag kommer hem…

Kulturfestival pågår i Stockholm, mycket mysigare än den gamla vattenfestivalen!
Kvällens program (alldeles gratis!) innehöll en tribut till Lars Forssell med Monica Dominique, Monica Nielsen, Jan Malmsjö med flera.
Samt en hyllning till Edith Piaf, framförd av sångerskan Jil Aigrot som sjöng i filmen om Piaf, La vie en rose.
Oj vad bra hon var! Stackarn hade ramlat och brutit armen i går, men kom och gjorde en underbar konsert till publikens jubel.
Jag är alldeles uppfylld av musik! Ibland är det alldeles särskilt härligt att bo i Stockholm!

Jag har just fyllt år, närmare bestämt i går, och lagt ytterligare ett år till handlingarna…
Det är lite märkligt det där med ålder. I vårt åldersfixerade samhälle så ska man ju helst ha evig ungdom – men det är ju lika omöjligt som evigt liv. Och att inte vilja bli äldre är ju detsamma som att tycka att alternativet dö ung vore bättre.
Att åldras är med andra ord alldeles naturligt och något som händer oss alla. Själv känner jag mig ofta som en sån där rysk babusjkadocka. Ni vet, när man öppnar finns det en mindre inuti och i den finns en ännu mindre – man är alla åldrar på en gång!
 Hur som helst så är födelsedagar trevligt! Med presenter och tårta och sånt! Jag fick bland annat en bukett rosa rosor och det är nog bland det vackraste jag vet…
(och så fick jag den där Berglinboken jag skrev om häromdagen, så nu ska jag skratta och förlänga mitt liv!)

Titta vem jag träffade på min promenad i morse! När jag var liten såg jag ofta ekorrar (fast då bodde jag på landet) nu är det mer sällan. Och jag tror att jag aldrig träffat någon i koloniområdet förut. Jag vet att de kanske inte är så roliga, äter fågelägg och annat, men jag tycker om dem ändå. Pigga och snabba! Och så den där långa ludna svansen…

Jag som inte vill ha gula blommor i min trädgård för att jag bestämt mig för en annan färgskala och tycker att det gula inte passar in. Jag går och beundrar de flammande höstfärgerna hos mina grannar.
Så här ser det ut hos en av dem. Och det är ganska härligt! Jag tror att det är Helenium/Solbrud men jag kan ha fel…

Plötsligt på morgonpromenaden får jag se en liten stensättning i trottoaren. Den har jag inte sett förut men den är nog inte ny. Bland alla de vanliga plattorna ett litet urtag med gatsten, en fin cirkel.
Och i den – gräs?

Jag ska be att få göra lite reklam… Fick nämligen se att den här boken kommit ut. Mina favoriter Berglins har kommit med en samlingsvolym om relationer. Jag skrattar bara jag läser titeln. Och för upp den på önskelistan!

Intill min kollitott finns en bit park som staden har planterat, mest med gräs men också rabatter med funkia och rhododendron.
Det är tydligen stöldbegärligt – nån har försökt. Jag blir inte så förvånad, det stjäls ju på våra lotter – tjuvar gräver upp plantor och potatis, plockar av frukt och bär. De går ju till och med in på kyrkogårdar och stjäl blommorna på gravarna. Vilket är tämligen bedrövligt tycker jag.
Staden är dock listig kan man se på bilden, rhododendronplantorna är kedjade i varandra så gräver man upp en måste man gräva upp alla eller ha med sig bultsaxen. Den här tjuven hade tydligen inte den med sig den här gången.

Firade en födelsedag i kväll – inte min egen utan en vän som fyllt jämnt. Middag på "Och himlen därtill" högst upp i gamla skatteskrapan – våning 27. Gott och dyrt – och vilken utsikt! Kan bara konstatera att min hemstad är vacker även uppifrån! Med mycket mera grönska än man kanske tror när man är därnere på gatorna. Kyrkan i mitten är Sofia – det här är vyn mot Saltsjön, det man kallar Stockholms inlopp men kanske inte riktigt som vi är vana att se det.