Jag gillar klematis mer och mer. Man kan inte få för många säger min vän Lisabet och jag tror att hon har rätt.

Har just kommit hem efter att ha varit i Vadstena under helgen med min kör.
Vi gav en fin vårkonsert i en vacker kyrka men det var ett kallt och regnigt Östergötland. Vättern var vresig, grå och ogästvänlig.

Hann med en snabb visit i kollitotten innan resan till Vadstena.
Syrenerna har slagit ut. Det doftar skolavslutning och sommarlov…

Hittade det här lilla odlingsägget i fönstret hos G.A.D. i Visby. Kanske 2 dm högt.
Det ser ut som en ganska trevlig storlek tycker jag – inte så mycket jobb heller förhoppningsvis.

innehöll fyra krukor med violer (Viola Cornuta) i blå nyanser för 50 kronor.
Det gick ju inte att motstå förstås.

Jag fyllde år för snart sex år sen (jag har fyllt år efter det också ;O) och strax därefter fick jag en present av två vänner.

Nu är vi redan mellan hägg och syrén, då när man likt skomakaren ska vara ledig…
Jag tog en bild på en klematis (Maidwell Hall) för några veckor sedan, tre? Nu kan jag sätta ihop den med en blommande bild.

Jag har ju ett färgschema i min kollitott – har antagligen förläst mig på Gertrude Jekyll (engelsk trädgårdsvirtuos)  - och vill inte ha gula blommor.
Gillar inte heller de klarröda gamla tulpaner som envisas med att komma upp varje år. Nyplanterade tulpaner som stämmer i färg vill inte alls blomma på det här viset.

Trots allt det vackra runtomkring så är försommaren lite av våldets tid. 
Jag vill inte ha getingar som bygger bo där jag vill vara.