Kategori: Från gamla bloggen

Mer musik blev det i kväll. Peter Carlsson och De blå grodorna på Scalateatern.

Jag läste om Linné i en bok av Karin Berglund för flera år sedan. Om hur en växt ( en lite tråkig nunneört ) blev "något av en karaktärsväxt" i hans trädgård. Den trivdes  och spred sig om jag förstod det hela rätt.

Massor med plommon! Av mitt försök till gallring tidigare på säsongen märks intet. Plommonmarmelad är gott men det är det nästan ingen som äter längre, så i år har jag provat att göra chutney. Ska bli spännande att se hur det tas emot.

Ett mig närstående litet mannagryn på tre ochetthalvt, kommer att bli mycket belåten när han förstår vad det här innebär – nämligen smultron!
En mycket uppskattad marktäckare i den stora rabatten, särskilt i juli.
Och det är ju därför de finns där – "Och smultron det gör jag åt barna för det tycker jag de kan få" sjunger Ida i sin sommarvisa och det är bara att hålla med.
Vi får hoppas att bina hittar hit när värmen kommer tillbaka.

Jag har aldrig sett den vita trädgården i Sissinghurst annat än på bild. Nångång ska jag förstås se den på riktigt har jag tänkt. (Alla tiokronor sparas numera till den resan, jag har ju varit i Kina nu).
Men jag har ändå en egen vit rabatt som en liten hälsning till Vita (lämpligt förnamn!) Sackville som skapade det berömda originalet.
I min vita rabatt, som är allra vackrast i skymningen, finns förstås vita rosor, vitt löjtnantshjärta, vit flox, vit pipört, vita riddarsporrar – som måste flyttas nu innan rosorna kvävt dem helt, och vit pion. På våren vita narcisser och på hösten vit höstanemon. Vitblommande silverarv som bottenplantering, tillsammans med tovsippa och lammöron. En vit stjärnflocka var inte vit nog utan fick flytta, i dess ställe har jag satt vita vallmo. De vita liljorna blev det inget med, jag får prova igen. En digitalis har planterat sig alldeles själv, de flesta i trädgården är rosa men det här exemplaret visste vad som gällde. Och blev alltså vit, sånt uppskattas!
Ps. Vit iris finns det också – det ser man ju på bilden…

Det tror jag inte i alla fall. Den här härliga, varma helgen avslutades med sommarkonsert med kören, underbara solister och en fantastisk orkester! Vivaldi och Mozart på programmet och – nej jag tror inte att det blir vackrare än så! Och vilken glädje att få vara med!

och en genomsmutsig kollitottinnehavare.

Det är lite trösterikt att tänka på våren tycker jag. Även om det i dag har varit en vacker höstdag så börjar ju trädgårdsåret ta slut.

Och med det menar jag alla svartklädda, bleka svenskar som myllrar på stan, i bussar och tunnelbanor.