Den här blomstertrappan eller vad man ska kalla det, tyckte jag var väldigt fin. Den påminner lite om den som Karin Larsson ritat en gång (ni vet Carls fru) men det är nästan så att jag tycker att den här är ännu vackrare. Den är lite rundare och mjukare i formen.
Tänk om man hade plats för en sån! Men hemma hos mig går det inte in en enda sak till – ”våningen” är fylld! Den skulle ju göra sig alldeles utmärkt i ett glasat uterum eller inglasad balkong eller nåt, men jag har varken det ena eller det andra tyvärr.
Jag får spara bilden och idén till en annan gång helt enkelt.
Wow, den var fin! Den skulle passa perfekt hemma hos mig, få se om jag kan muta den händige mannen min:)
Må så gott!
Ja absolut trevlig och vad fint med vita pelagoner! Men du kan väl byta ut flygeln Katarina…
Precis Åsa i Skåne – Katarina, byt ut flygeln!
Trappan är jättefin men pelargoner… fick nog en överdos under barndomens alla besök i Värmland. Värmland är fullt med pelargoner och vita spetsdukar. Klarar av spetsdukar nu men pelargoner har jag en bit kvar med. Kanske är bra att börja terapin med vita…
billan:Kanske inte så svår att bygga…jag har en annan bild (inte så bra) som kanske visar mer av konstruktionen. Hör av dig om han tar på snickarbyxorna ;O)
Åsa i Skåne: Det är ingen flygel, bara ett piano!
Gunilla: Som sagt. Det kanske går att ha vita pelargoner på pianot?
Snyggt, verkligen. Undrar om min man smeden skulle kunna fixa något sådant i järn…
Åsa!: Det kan han säkert men då ser den nog annorlunda ut! Den vill jag se om den blir av!