Jo, jag har nog sett såna här pallar förut men så gammal har jag väl inte varit… Ingenting som jag skulle behöva gå och köpa på många år än…
Vännen M som sålt sitt hus frågade om jag ville ha hennes trädgårdspall och jag tackade ja. Vilken tur! Den är suverän! Går att vända på och då sitter man bra. Men som den är på bilden är den helt otroligt bra, mjuk kudde för knäna och handtag som är lite hjälp att komma upp igen. Och inte har jag väl blivit direkt lastgammal än, men lite ledbruten och stel blir jag allt särskilt i början på säsongen.
Hur har jag klarat mig i 25 år utan den här? Och varför?
Jag fick min för ett par år sedan när jag bröt knät i skidbacken och var invalid typ ett halvår! Satt på den hela våren med ena benet rakt ut, kunde ju inte böja knät. Jag både trädgårdsarbetade och målade staket sittande på pallen.
Nu mer använder ja den mest till att stå på knä när jag planterar och rensar eller kryper runt med macroobjektivet.
Vill inte heller kännas vid att jag är gammal, men pallen har blivit en kär följeslagare 🙂
Man håller sig ung längre med bra hjälpmedel! Låter som en utmärkt pall 🙂
billan: Jag tycker mest att det är fånigt att tramsa om ålder, det är ju inte mycket att göra något åt och behöver inte betyda något alls. Men jag erkänner att jag inte trott att jag behövde den…men nu sen jag provat så gör jag det!
Gunilla: Den är alldeles utmärkt!
Jag e tant å då kanske man inte alltid är blöt och lerig på knäna.
Karin: Det är definitivt skönt att slippa…
Om inte annat så kanske det spar lite byxknän? För även om det inte var tänkt från början när jag gick ut, så står jag plötsligt där på alla fyra iallfall med fingrarna i jorden och pillar efter något.
Åsa!: Jag brukar öva ibland. Gå ner i kollitotten i kläder som det inte ska grävas med, bara sitta och njuta i – det är svårt…
Hejsan!
Hittade hit via slottsträdgårdsmästaren.
Den där pallen är nog bra den. Jag hade nog inte skaffat och använt sådan heller om inte någon gett den till mig. Lustigt det där med att man ratar bekvämlighet och praktiska saker för att man inte vill se gammal eller tantig ut.
Vilka fina höns du hittade i stan. Sådant är roligt, och oväntat.
Ha det bra!
Annelie: Välkommen hit! Ja, det är något märkligt med att vi är så rädda för att se gamla eller tantiga ut – är det någon som bryr sig egentligen?