Den här kopparbaljan hade en god vän i källaren och tänkte slänga för att det var hål i botten. Tänk. människor utan trädgård, vad konstigt de tänker ibland…
Varje år brukar jag sätta penséer i den, olika färger varje år fast ofta i någon blå ton. I år blev de vita och fick sällskap med tusenskönor och några pärlhyacinter. Det blev ganska fint tycker jag! Sen jag tog bilden har jag förstås petat ner några lavendelsticklingar också. Inspirerad av min vän Slottsträdgårdsmästaren har jag nu startat årets beskärning, jag hade nog tänkt vänta lite annars. Varje år sätter jag alltså små sticklingar i baljan, de står bra där, får vatten och lite skydd. De brukar ha rotat sig fint och vara mogna för utplantering i slutet av sommaren. Av en enda lavendelplanta har jag nog ett tjugotal nu i olika storlekar och i år ska det alltså bli fler. Vilken vanemänniska jag har blivit! Jag som tror att jag är så spontan – ser nu att det står ”varje år brukar jag” på flera ställen. Är det så det är att ägna sig åt trädgårdsodling? Att allt upprepar sig år efter år?
Verkar vara dags att bli lite ”wild and crazy ”- får fundera på det…
Det blev verkligen vårfint!
Åsa!:Ja, jag tyckte att det blev bra jag också!