Varje år ungefär så här dags brukar Weibulls annonsera om sticklingar. Det är det första vårtecknet för mig, jag blir lika glad varje gång jag ser annonsen. Varje år köper jag några stycken som jag sedan missköter så att de sällan överlever. Suck.
Senast klagade jag på att det inte finns vit klockmalva, för jag köper alltid klockmalva i olika färger. För svårt att ta fram sa de på Weibulls, den vill inte.
Mina vänner på Värmdö har dock en stor vit malva i kruka och i augusti fick jag några små skott. Det fanns väl inga stora förhoppningar kanske varken från deras eller min sida om att det skulle gå. Några skott ruttnade i vattnet och till slut var det bara ett kvar som såg ut att klara sig. Så här ser det ut nu! Rötter! Snart ska den få flytta in i en kruka. Och sen ska jag sköta om den!
😀 Det där känner jag igen, döda växter. Men det är ändå härligt den stund det varar!
De enda jag klarar av är orkidéer som behöver vatten ungefär så ofta som jag kommer ihåg att vattna. Lycka till med din lilla malva!
Åsa!: Precis! Man får ta vara på ögonblicken!
Gunilla: Orkidéer är bra och det är allt jag har i fönstren för närvarande.
waoow, jag säger bara oj!