Hela lördagen kunde jag vara i kollitotten och det var som en sommardag! Jag städade lite i stugan, planterade en ny buskpion, klippte bort björnbärsris, putsade mer på rosorna som haft en tuff vinter och rensade lite här och var. Lyckades få iväg en del skräp också eftersom vi hade container i området.
På söndagen fick jag hjälp att ta ner allt jag sparat på vinden så nu har jag allt jag behöver i möbelväg och lite till tror jag ;O)
Medan jag höll på och pysslade överallt så slog plommonträdet ut. Det gamla plommonträdet som jag sågade bort hälften av, när jag fick min lott för 8 år sen. Jag trodde nog inte att det skulle överleva, hälften var ju redan dött. Men det kommer tappert igen varje år med fina plommon. Ofta fler än det orkar bära. Det är något nästan rörande med det gamla trädet med knotiga grenar, som fortfarande blommar tappert. Färre blommor än förra året, är det i år det blir det sista?
Det är klart att det inte orkar, du har ju tagit bort halva trädet men inte plommona! daaahhh… *himlar med ögonen*
Gunilla: Listigt…?
Vad du har fixat och donat! Trist om plommonträdet tänker ge upp……håller tummarna för att det hänger med några år till.
Må så gott!
billan: Ska nog gräva ner ett nytt plommonträd så småningom – det är gott med plommon, speciellt som chutney!
Har det klarat sig i åtta år efter nedskärningen klarar det sig säkert minst lika många till! Så vackert.
Ann-Sofi: Jag hoppas på det, men jag tror att trädet är väldigt gammalt.