Jag läste om Linné i en bok av Karin Berglund för flera år sedan. Om hur en växt ( en lite tråkig nunneört ) blev "något av en karaktärsväxt" i hans trädgård. Den trivdes och spred sig om jag förstod det hela rätt.
Det lät väldigt tjusigt på nåt sätt i alla fall, uttrycket har följt mig sedan dess. Och jag har nog mest skojat om vad som är karaktärsväxt i kollitotten.
