Kategori: Från gamla bloggen

Jag tycker väldigt mycket om lavendel och vill ha kanthäckar både här och där. Men det bli dyrt att köpa, så jag sätter sticklingar. Det går jättebra fast jag kanske inte gör efter konstens alla regler. 

Varje vår har jag penséer i den gamla kopparbaljan på trädäcket. Så när jag klipper lavendeln på våren gör jag små sticklingar som jag klippt lite sneda snitt på och tagit bort bladen längst ner, och petar ner dem i baljan. Det verkar de gilla, de får både vatten och skydd där. 

Ber att få presentera Agatha – en Francofurtanaros från 1818 som jag fått av trädgårdsvännen A. Hon har drivit upp den själv så den är alltså inte ympad utan rotäkta. (Lite terminologi kan kanske vara kul?)
Jag var osäker på färgen och planterade henne lite undanskymt vid staketet, och där trivs hon riktigt bra. Hon är skuggtålig och robust, så hon får nog stå kvar där. Hon har dessutom skjutit rotskott som jag flyttat på och de verkar också glada. Det enda tråkiga är att hon hamnat under min fläder och där finns det bladlöss!!! De går inte att räkna om jag säger så, och det gör att Agatha blir lite kladdig. Men hon är tapper och verkar som sagt nöjd ändå och tanken är att hon ska få bjuda på väldoft och skönhet för dem som passerar mitt staket på promenaden.

Mer musik blev det i kväll. Peter Carlsson och De blå grodorna på Scalateatern.

Jag läste om Linné i en bok av Karin Berglund för flera år sedan. Om hur en växt ( en lite tråkig nunneört ) blev "något av en karaktärsväxt" i hans trädgård. Den trivdes  och spred sig om jag förstod det hela rätt.

Massor med plommon! Av mitt försök till gallring tidigare på säsongen märks intet. Plommonmarmelad är gott men det är det nästan ingen som äter längre, så i år har jag provat att göra chutney. Ska bli spännande att se hur det tas emot.

Ett mig närstående litet mannagryn på tre ochetthalvt, kommer att bli mycket belåten när han förstår vad det här innebär – nämligen smultron!
En mycket uppskattad marktäckare i den stora rabatten, särskilt i juli.
Och det är ju därför de finns där – "Och smultron det gör jag åt barna för det tycker jag de kan få" sjunger Ida i sin sommarvisa och det är bara att hålla med.
Vi får hoppas att bina hittar hit när värmen kommer tillbaka.

Jag har aldrig sett den vita trädgården i Sissinghurst annat än på bild. Nångång ska jag förstås se den på riktigt har jag tänkt. (Alla tiokronor sparas numera till den resan, jag har ju varit i Kina nu).
Men jag har ändå en egen vit rabatt som en liten hälsning till Vita (lämpligt förnamn!) Sackville som skapade det berömda originalet.
I min vita rabatt, som är allra vackrast i skymningen, finns förstås vita rosor, vitt löjtnantshjärta, vit flox, vit pipört, vita riddarsporrar – som måste flyttas nu innan rosorna kvävt dem helt, och vit pion. På våren vita narcisser och på hösten vit höstanemon. Vitblommande silverarv som bottenplantering, tillsammans med tovsippa och lammöron. En vit stjärnflocka var inte vit nog utan fick flytta, i dess ställe har jag satt vita vallmo. De vita liljorna blev det inget med, jag får prova igen. En digitalis har planterat sig alldeles själv, de flesta i trädgården är rosa men det här exemplaret visste vad som gällde. Och blev alltså vit, sånt uppskattas!
Ps. Vit iris finns det också – det ser man ju på bilden…

Det tror jag inte i alla fall. Den här härliga, varma helgen avslutades med sommarkonsert med kören, underbara solister och en fantastisk orkester! Vivaldi och Mozart på programmet och – nej jag tror inte att det blir vackrare än så! Och vilken glädje att få vara med!

och en genomsmutsig kollitottinnehavare.