Kategori: Från gamla bloggen

Apropå både det ena och det andra… Berglins förstås!

Jag har ju ett färgschema i min kollitott – har antagligen förläst mig på Gertrude Jekyll (engelsk trädgårdsvirtuos)  – och vill inte ha gula blommor.
Gillar inte heller de klarröda gamla tulpaner som envisas med att komma upp varje år. Nyplanterade tulpaner som stämmer i färg vill inte alls blomma på det här viset.

Nu har det varit mycket ljuvt i vitt och rosa. Och vi är bara halvvägs…
Så jag tänkte visa den nya planteringen på min gård. Bara för att visa att smaken är olika!

I dag har jag faktiskt namnsdag, det är ju fruntimmersvecka, och då blev det ett litet kalas i kollitotten. Tänkte dela med mig av receptet till vinbärskakan på den ena bilden. Det andra är en kladdkaka så det kan ni nog redan.

Tog en lunchpromenad i det fina vädret här hemma. Och upptäckte förstås att träden här också börjar skifta färg.

Inte ser jag så mycket sol i duggregnet precis… När hösten kommer så längtar jag alltid efter nya krukväxter och det verkar jag inte vara ensam om. Det finns mycket att välja på i blomsterbutikerna. Egentligen är det väl helt fel tid att köpa de hårt drivna växterna och ställa in dem i våra torra och glåmiga rum. Men det blir i alla fall lite fint tycker jag.

Jag har planterat Trädgårdsnattviol (Hesperis Matronalis) för att den doftar, särskilt varma sommarkvällar.

Någon sådan var det inte i kväll minsann. Då såg jag mest att den spritt sig mycket generöst.

Trots allt det vackra runtomkring så är försommaren lite av våldets tid. 
Jag vill inte ha getingar som bygger bo där jag vill vara. 

Det här är en ros som kommit från Gotland i en hink. Min odlarkompis U frågade om jag ville ha en vit ros från ön när hon fick höra om min vita rabatt. Javisst, sa jag, så rosen kom och hon trivs förträffligt i Stockholms innerstad. Gott och väl två meter hög, en stor vid buske som gärna skulle trycka ut madamerna intill till någon annan rabatt. Hon skjuter gärna rotskott och har nu fått en telning vid grinden. Hon blommar en gång under sommaren med ett otroligt överdåd och doftar underbart. 
En gissning från min sida är att hon är en Maxima, men eftersom hon kommer från Gotland kan hon ju vara en av de omtalade biskopinnorna därifrån. Som knopp och nyutslagen med en svagt rosa ton men sedan vit. En Albaros är hon i alla fall med ett vackert, matt, grågrönt bladverk. Jag har försökt binda upp henne lite, det är som att delta i ett bättre (eller sämre?) kattslagsmål…

Så färska så de nästan skuttar ner i kastrullen! Kompisen U har odlingslott så det är där de växer. Mitt eget blivande trädgårdsland ligger fortfarande under presenning för att kväva ogräs…