Tänk så skönt att komma iväg tidigt! Rosendals trädgård öppnade klockan 11 och då var jag där. Inga köer nånstans, gott om plats i caféet där jag kunde ta en lugn kopp te.
Mina ”måsten” gick att utföra utan trängsel – en blå hyacint och Rosendals goda kavring (som inte alls är ett sånt där mörkbrunt, sött bröd som de har i livsmedelsaffärerna) är räddade till mitt julbord.
Och medan somliga av mina medmänniskor hetsar upp sig över ett filmklipp i en Disneyfilm, (scener som för övrigt lades till för några år sen och inte alls funnits med jämt) så känner jag att snart kan det bli julefrid hos mig.
På tillbakavägen med spårvagnen som jag nästan var ensam i, såg jag hur köerna växte sig breda och långa utanför Skansen. Och vad skönt det kändes då att redan vara på väg hem…
Oooh så fint! Hade funderingar på att kasta mig iväg och försöka hinna med både och, men insåg att det skulle bli för stressigt. Såg du mig i den långa kön?
Eva: Jag kikade men är osäker…;O)