En lördagskväll om sommaren när värmen dröjer sig kvar, trafikljuden tystnar (nästan) och det blir alldeles stilla. Att sitta där då och lyssna och titta och bara känna…
Så skönt det var. Gräset behövde nog klippas och antagligen fanns det något ogräs att rensa bort, plommon att gallra eller kompost att vända.
Men bara sitta. Och se att rosorna som nästan klipptes bort helt i våras efter kaninangrepp, hämtat upp sig fint.
Och att det fortfarande är grönt och mycket som blommar vidare, fast jag alltid tycker att det är slut på sommaren i augusti.
Att det faktiskt var fint när skymningen kom och att man inte genast måste tänka på vintermörker.
En lördagskväll att minnas.
Kära Katarina! Så glad jag blev av att läsa att Ispahan rosen klarat sig och SÅ GLAD JAG BLEV DÅ JAG ÖPPNADE ALLERS TRÄDGÅRD NR 8 OCH SÅG ALLA FINA RECEPT OCH PRESENTATION AV DIN SENASTE BOK.JÄTTEROLIGT!!!! ! MÅNGA HÄLSNINGAR från din gamla kolonigranne nr130. Margareta
Å så roligt Margareta! Jag hoppas att du gick förbi i somras och såg hur fantastiskt Ispahan blommade, den är två meter hög och var helt översållad av rosor! Och så roligt med Allers trädgård – jag ska hålla utkik efter den!