Rosvecka

Den här veckan kommer att innehålla många rosor, de blommar som allra vackrast just nu.

Jag inleder med en cykelutflykt till Järna, där har antroposoferna sitt centrum med bland mycket annat en fin rosenträdgård. Den påminner förstås mycket om Rosendal men är faktiskt vackrare. Särskilt snyggt var det med all bottenplantering som var fint anpassad efter rosorna. Grå, silvrig malört, blå kryddsalvia, jättedaggkåpa och mörkröd alunrot allt efter rosens färg, det var riktigt tjusigt.

På hemvägen lyste det rött i dikeskanten och vi blev tvungna att kliva av cyklarna en stund. En väldigt god efterrätt blev det.

Mera rosor kommer…

Den sista vildmarken

Äntligen har jag varit på Årsta holmar, de små öarna som ligger i Årstaviken mellan Södermalm och Årsta här i Stockholm. Jag har länge velat komma dit men har man ingen båt så är det lite svårt.

Nu blev det av, en guidad tur dessutom som gav svar på växter, fåglar, historia och annat som är roligt att veta. De tre små holmarna har växt ihop och det går att vandra från den ena till den andra.

Här ville Stockholms centerpartistiske(!) miljöborgarråd(!) bygga kasino, sandstrand och krogar. Tror att han fått backa från det nu. Man tar sig för pannan!

Jag tycker inte att det ska byggas någon bro heller, för då ser det snart ut som i Tantolunden en söndagsmorgon. En del ölburkar och annat skräp finns redan efter dem som åkt över med båt. Däremot naturreservat och kanske fler ordnade turer dit.

Nåväl. En riktig vildmark, fallna träd, hackspettshål, fågelsång och gott om brännässlor. För några år sedan betades holmarna av får, men efter att några av fåren slaktats av nattliga besökare, så upphörde det.

Det enda ”odlade” som fanns var narcisser och ett gammalt fruktträd som stod kvar efter ett torp som tidigare legat där. Om man bortser från Årsta holmars gård, som är en kursgård, förstås.

En stor bäverhydda fanns att beskåda och avgnagda träd, det är gott om bäver i Stockholmstrakten. Det var en fin försommarkväll, fantastiskt att få komma dit och trots att tågen dundrade över Årstabroarna hela tiden och vi såg Tanto på andra sidan så kändes det ändå långt bort. Här är några bilder, tyvärr tagna med mobilen eftersom jag korkat nog  lyckades glömma kameran hemma.

 

Kollitotten fyller år!

Kollitotten har haft födelsedag! I 10 år har jag haft min lilla älskade plätt på jorden, det känns alldeles otroligt.

Det har förstås varit kolonilott mycket längre än så, Eriksdalslunden här på Södermalm i Stockholm firande 100-årsjubileum 2006.

Av de drygt 100 åren finns det spår – ibland när jag gräver kommer det fram gammalt trasigt tegel och jag tror att de första kolonisterna, som var arbetarfamiljer på söder, fick det som fyllnadsmaterial från det gamla tegelbruket Eriksdal som fanns här förr. När jag tittar på min lilla kollitott i dag så ser den nog inte ut som då, jag odlar inte för att få mat på bordet, mera rosor än potatis om man säger så.

Den har förändrats mycket på mina 10 år också, där det var förvildade snöbärssnår, självsådda häggar och blommande kirskål är det nu träd och rabatter. Kirsen finns kvar förstås den blir man liksom inte av med.

Kvar är alla tänkta projekt, ny spaljé till blåregnet, stenläggning under trädgårdsbordet, breddning av rabatten vid grinden, byte av delar av staketet, bamburidån…man blir liksom aldrig klar. Och det känns faktiskt härligt!

En mästare…

Vid Chelsea Flower Show i London 2009 hade Ulf Nordfjell skapat ett bidrag, inspirerat av Linné. Jag har sett många bilder därifrån och jag vet att han vann en guldmedalj för den. Han är fantastiskt duktig tycker jag som också sett några andra trädgårdar han gjort. En riktig trädgårdsMÄSTARE.

Nu har jag varit i Växjö några dagar och där fanns Linnéträdgården uppbyggd minsann. Så fantastiskt fin och fast den inte är särskilt stor så ryms där blommor och växter för hela sommaren tror jag. I den vita delen blommade vita löjtnantshjärtan och snöbollsbuskar. Senare kommer vit stormhatt såg jag. Klematis i blått ackompanjerat av blå nepeta och blå violer. Oj det var så fint alltihop och placeringen vid sjökanten var härlig. Möjligen kunde de bygga en liten bullervall upp mot vägen…

Växjö (har jag förstås besökt förut) var en fin stad med vackra parker och promenadstråk längs sjöarna och natur- och fågelreservat alldeles intill. Det var roligt att kunna besöka den i lugn och ro utan att jobba…

Kom liljor och akvileja…

Nu blommar aklejan – liljorna låter vänta på sig ett tag till – och jag tycker att de är högre än någonsin. Vet inte om jag bara inbillar mig men ska de vara nästan meterhöga? Hursomhelst, vackra är de och finns i många färger. De självsår sig och blandar sig fritt i kollitotten och precis som med förgätmigej och fingerborgsblomma så tycker jag att de kan få göra det.  Fast det blir rosa akleja i den vita rabatten…

Antagligen kan man se som en övning i tolerans och förmåga att varva ner lite, jag jobbar på det.

 

En härlig dag

En härlig söndag i kollitotten med många fina besök och firande av både födelsedag och Mors dag. Många mammor på plats, jag räknade in fyra befintliga och två blivande. Det är så härligt just nu att man borde sova nere i stugan och inte gå hem alls. Eller i alla fall sitta hela dagarna på en stol och se på när blommorna slår ut. Det är mycket vackert på väg och en del som redan lämnat. Fruktträdens blomning är nästan slut, tulpaner och narcisser börjar fälla sina blad men det är förstås mycket som kommer – pionknopparna växer för varje dag, vallmon likaså, snart blommar silverarv och akleja.

I dag slog blåregnet ut – oj, så vackert!

Dags för syrén

Jo, min teori stämmer i år också. Syrénen slår ut när min son har födelsedag. Det riktigt skummar av syrén i koloniområdet nu. Vanliga fina blålila och vackra vita doftar och blommar.

Dessutom blommar äntligen mina fina narcisser som jag varit bekymrad över i flera år. Jag har fått i present (tack E och T) och några har jag köpt också. Riktiga gammaldags ska det vara med doft och den där lilla orangea ringen i mitten. Men hittills har de inte velat blomma nästan alls, det har bara kommit blad. Men i år! Riktigt många har det kommit. Härligt är vad det är.

London (igen)

Ett nytt besök i London var jag på i förra veckan. En stad som alltid är lika rolig att besöka tycker jag. Den här gången ett försök att få höra Peter Jöback sjunga huvudrollen i The Phantom of the Opera, det gick inte tyvärr, han var ersatt av en bra stand-in och föreställningen var fantastisk ändå, vilken musik! Men lite besviken blev jag allt.

I övrigt förberedde sig staden på firandet av drottningen som hade ”Diamond jubilee” 60 år på tronen, samt OS förstås – 107 dagar kvar såg jag på tavlan som räknade ner.

Några favoriter i repris – Afternoon Tea i Kensington Palace och ett besök i Petersham nurseries en fin plantskola i Richmond, lite i utkanten av London. På Petersham är sommarblommorna sorterade efter färg, det blir mycket vackert. Förra året när jag var där köpte jag en riddarsporre och planterade i kollitotten, den kom inte tillbaka i år så nu köpte jag envist en ny. Det är lockande att handla mycket mer men svårt att få hem. Ett besök på The Garden Museum blev det, efter att ha läst om det i DN, ett litet mysigt museum inrymt i en gammal kyrka med en fin liten trädgård och café.

Det blev många koppar te, många steg och många intryck. Jag hoppas kunna åka tillbaka och besöka fler trädgårdar, jag har ju Sissinghurst kvar.

Titta på blåregnet!

För några år sen fick jag en blåregnsplanta av en vän. Utan några större förhoppningar grävde jag ner den men den har övervintrat i flera år nu. Förra året kom en liten blomma – inget regn precis. Men titta på den nu! Jag har plötsligt fått stora förhoppningar!

Nu åker jag till London några dagar, jag vet att man inte borde lämna landet mellan hägg och syren men nu blev det så, och det ska bli kul. Inspirerande hoppas jag också och har prickat in Petersham nurseries som jag besökte förra året och hoppas komma till The Garden Museum också. Jag får väl se vad min inte-så-trädgårdsintresserade reskamrat orkar med ;O)

Återkommer med rapport.

Mellan hägg…

I dag kom det containrar till koloniområdet, dags att slänga gammalt bråte, grenar och annat som det är svårt att bli av med.

Fast man undrar lite om alla verkligen har kompost, det borde vara obligatoriskt i ett koloniområde. Jag lyckas få så mycket kompost så att det räcker till alla rabatter, är numera självförsörjande  och det är ju alldeles suveränt, bättre blir det inte tror jag.

I dag fyller min dotter år (Grattis Loppa!) och numera har jag konstaterat att det är då häggen slår ut i Stockholm.  Och det stämde i år också, fast det känns som om våren varit sen och kall.

När hennes bror fyller år om nio dagar är det dags för syrénen. Mellan hägg och syrén är alltså mellan mina barns födelsedagar, lätt att komma ihåg om man nu inte skulle märka den här finaste tiden.

Härligt!