Författare: Katarina

Ibland får man syn på något som nån annan gjort och som man genast vill göra likadant…

Den brukar vara först ut av rosorna i trädgårdarna, pimpinellrosen Plena.

För flera år sedan fosterhemsplacerade jag en buskpion hos en vän som hade koloni långt före mig. När jag lämnade trädgården där jag planterat den, kunde jag inte låta den stå kvar. Tanken var att när jag någon gång fick en egen lott så skulle jag ta hem den igen. När det blev så hade pionen minst sagt rotat sig och det hade varit näst intill kriminellt att äventyra den med en flytt, det fick bli en adoption!

En semesterledig tisdag har tillbringats hos faster och farbror i Sala. Det var en sommarvacker resa dit och vid vägen en skylt: Plantmakeriet! Å, därifrån som jag skickat efter jättevallmo! Bror svängde snällt in på den lilla avtagsvägen och jag såg för min inre syn hur jag skulle hitta fler vallmoplantor och kanske annat jag också ville ha, men – det var stängt på tisdagar! Av alla dagar!

Nu blommar Iris för fullt! Svårt att avgöra vilken som är vackrast – den blå Iris sibirica (tror jag att det är, jag har fått den av mina förra kolonigrannar) eller den storblommiga Iris germanica "Al Segno" – en dyr rackare som ska blomma två gånger. Men det har jag aldrig lyckats få den att göra. Den är nästan för mycket…

Det tror jag inte i alla fall. Den här härliga, varma helgen avslutades med sommarkonsert med kören, underbara solister och en fantastisk orkester! Vivaldi och Mozart på programmet och – nej jag tror inte att det blir vackrare än så! Och vilken glädje att få vara med!

Mer musik blev det i kväll. Peter Carlsson och De blå grodorna på Scalateatern.

Nu börjar min presentation av rosorna i min kollitott – en rosvecka som nog blir längre än en vecka. Så jag kanske hittar på nåt annat ibland också.

Alltså snöboll heter den här rosen. Man har svårt att tro att den blir kritvit när man ser knoppen. En Bourbonros från 1867.