För flera år sedan fosterhemsplacerade jag en buskpion hos en vän som hade koloni långt före mig. När jag lämnade trädgården där jag planterat den, kunde jag inte låta den stå kvar. Tanken var att när jag någon gång fick en egen lott så skulle jag ta hem den igen. När det blev så hade pionen minst sagt rotat sig och det hade varit näst intill kriminellt att äventyra den med en flytt, det fick bli en adoption!
Varje år den blommar blir jag inbjuden på kaffe för att sitta där och beundra och njuta av doften. Vi brukar försöka räkna blommorna, förra året gav vi upp vid 40…
