Kategori: Allt möjligt

som i går var efter kl 20 i alla fall. En paus i sjungandet (körövning på måndagar) och vi tittade ut över stan från Erstas höjder.

Det var riktigt vackert med en rosa kvällshimmel. Som vanligt är det bättre i verkligheten än på bild, men ändå.

Tänk vad skönt att kvällarna ljusnar!

Här har jag väntat och längtat, tagit bilder en gång i månaden för att visa hur våren tar sig framåt. Hur snödropparna trots att de ibland blir översnöade ändå kommer igen och ger hopp om våren. Nu är det över. Snödropparna på min gård har gjort sitt, nu tar det ett år till nästa gång. Och fast jag är så glad över att våren kommit, att jag kan börja gräva, planera och njuta – så blir jag ju liksom ledsen i alla fall. Ett helt år till nästa gång. Och fast att jag vet att det året innehåller så mycket, syrener, rosor, pioner – ja ni vet, så dröjer det ju ändå ett år tills just snödropparna kommer tillbaka…

Det är mycket blått nu, i trädgårdarna, på bloggbilderna och i opinionsmätningarna…

Trots det tänkte jag visa en bild på backen bakom mitt hus. Varje vår färgar scillan hela backen blå, fler och fler för varje år. Min bild visar bara en liten del av det blå havet. Det är som en enda stor glädjemanifestation över att det äntligen är vår!

Att resa till Indien var ett mycket spontant beslut, jag och min dotter ville resa till solen, bada och koppla av. Vi bestämde oss för Goa, en lång flygresa men ett solsäkert och spännande ställe att resa till kändes det som. Näst sista veckan som det fanns resor dit, monsunen är på väg och därmed lågsäsong. Det var ganska skönt, inte så mycket turister, gott om plats på stränderna.

Men hett och fuktigt, en hel del myggor men det var också det enda som var lite jobbigt.

Goa i Indien beskrivs ofta som Indien Light, dvs inte samma kulturkrock som att resa till Calcutta eller Delhi.

Men visst var det en kulturkrock – alla människor, värmen, kossor överallt – mycket som inte var som hemma.

Men det är ju därför det är så spännande att resa, att få uppleva hur livet levs någon annanstans!

Det blev en mycket intensiv vecka. Overkligt nästan att komma dit och när jag är hemma igen – overkligt att ha varit där!

Några bilder kommer här! Blommor, kossor, strand och en elefant vi träffade! En tagetes från ett besök i ett Shivatempel där man önskade oss ett långt och lyckligt liv! Ett vänligt och vackert folk, god mat och många intryck!

Nu åker jag till Indien i en vecka. När jag kommer hem igen är det påsk och förhoppningsvis vår på riktigt!

Här tänker jag placera mig med några böcker…

Jag berättar mer när jag är hemma igen!

Efter en dag på trädgårdsmässan är mina fötter alldeles slut. Vad skönt det vore att slippa gå på mässan på helgen – oj vad mycket folk det var! Och trädgårdstomtar, gräsklippningsmaskiner och pelargoner överallt!

Men balkongutställningen är alltid rolig och inspirerande. I år var min favoritbutik Årstiden med bland deltagarna och jag tyckte förstås att de hade den finaste balkongen/uteplatsen. Två av bilderna nedan kommer från deras fina och rofyllda tävlingsbidrag. Så skulle jag vilja ha det i kollitotten också, men citronträdet har ju dött och i mitt lilla äppelträd kan man inte montera upp en hängmatta…

Nåja. Det fanns mycket att titta på och handla för dem som ville det. ”Garden girl” med blommiga kläder för kvinnliga odlare tilltalar inte mig, men uppenbarligen många andra. Pelargoner var det stundom nästan slagsmål om och mycket annat sålde antagligen också bra. Jag trillade dit på pionen längst ner bland bilderna men de fina sipporna stod jag över den här gången. Holländarna med alla sina lökar och knölar litar jag inte riktigt på, det kanske är helt fel. Men sen den gången jag handlade kungsliljor och madonnaliljor och alla kom upp och var knallgula så aktar jag mig…

Bilderna är från Årstidens tävlingsbidrag, sedan sipporna jag inte köpte och pionen som jag plötsligt måste ha. Möjligen var det också namnet på pionen som roade mig…

Har varit på jobb i Malmö några dagar och hade sett fram emot att möta våren därnere. Men det var iskallt! Polarvindar ven runt gatorna!

Min arbetskamrat Å var också i Malmö så vi träffades för en fika på onsdagskvällen. På Lilla Torg satt de tappra skåningarna ute, med filtar och gasolvärmare.

Å bor iofs i Skåne men hon är ju född i Stockholmstrakten – vi fikade inomhus!

I helgen besökte jag Junibacken, ett alldeles fantastiskt ställe för stora och små. Det gick att hälsa på hos Pippi på Villa Villekulla och när vi åkte sagotåget, som var en svävande upplevelse, fick vi hälsa på hos både Karlsson, Ronja och bröderna Lejonhjärta. Tyvärr fick man inte ta bilder därifrån – jag lovar att Körsbärsdalen var helt fantastisk!

Men det gick att besöka andra figurer också så jag gjorde några trädgårdsbesök. Maja hade kommit igång fint i sin täppa och hos Muminfamiljen i det blå huset blommade det i rabatterna. Junibacken var som sagt jättefint, men oj vad många barn! Det gällde att hålla ordning på dem man själv ansvarade för annars försvann de in hos Pettsson eller nån, själv var jag för stor för att kunna följa med…

Jag läser ett inlägg från min bloggvän Slottsträdgårdsmästaren om hur man är rebell efter 50…

Det var roligt! (och om du klickar på namnet Slottsträdgårdsmästaren ovan så kommer du till det inlägget!)  Magnus Uggla är tydligen rebell genom att inte använda pinnen som delar mina varor från dina varor på bandet i snabbköpskassan.

Jag måste därför visa min ”knapp” som jag har på jackan. Den är från en operaföreställning med samma namn, men jag har behållt den för jag tycker att den är lite mysig.

Ibland får jag ett leende på stan av nån som läser på den. För mig är den en liten blinkning till min röda ungdom på 70-talet.

Det ser ut som ett jämra julkort ute! Här tror man att det ska bli vår – fotograferar snödroppar och rasslar med fröpåsarna. Så plötsligt ser det ut så här utanför fönstret!

Det verkar dröja innan jag kan ta tekoppen och morgontidningen med mig ut och sitta på gården… Suck.