Efter en dag på trädgårdsmässan är mina fötter alldeles slut. Vad skönt det vore att slippa gå på mässan på helgen – oj vad mycket folk det var! Och trädgårdstomtar, gräsklippningsmaskiner och pelargoner överallt!
Men balkongutställningen är alltid rolig och inspirerande. I år var min favoritbutik Årstiden med bland deltagarna och jag tyckte förstås att de hade den finaste balkongen/uteplatsen. Två av bilderna nedan kommer från deras fina och rofyllda tävlingsbidrag. Så skulle jag vilja ha det i kollitotten också, men citronträdet har ju dött och i mitt lilla äppelträd kan man inte montera upp en hängmatta…
Nåja. Det fanns mycket att titta på och handla för dem som ville det. ”Garden girl” med blommiga kläder för kvinnliga odlare tilltalar inte mig, men uppenbarligen många andra. Pelargoner var det stundom nästan slagsmål om och mycket annat sålde antagligen också bra. Jag trillade dit på pionen längst ner bland bilderna men de fina sipporna stod jag över den här gången. Holländarna med alla sina lökar och knölar litar jag inte riktigt på, det kanske är helt fel. Men sen den gången jag handlade kungsliljor och madonnaliljor och alla kom upp och var knallgula så aktar jag mig…
Bilderna är från Årstidens tävlingsbidrag, sedan sipporna jag inte köpte och pionen som jag plötsligt måste ha. Möjligen var det också namnet på pionen som roade mig…
Låg & starkdoftande pion = spännande!
Det ska bli spännande att följa din pionsommar! Fast den blommar kanske inte första året? Pioner ska ha lite tid på sig, är det inte så?
Ulrika: Visst ser den läcker ut!
Åsa!: I år får det nog bli pionvecka på bloggen! Jag brukar ha tur med pioner och få i alla fall en blomma första året. Inte med buskpioner förstås, de vill ha längre tid på sig.
Här är en till som skrider fram på trötta fötter 🙂
Det verkar ha varit en fin mässa du besökt, citroner och pelargoner…..ljuvligt!
Billan: Mässan var faktiskt rolig men det var trångt…
En kort och tjok, vacker pion förstår jag att du bara var tvungen att ha! :o)
Läser till min förvåning att folk slogs om pelargonerna på mässan. Själv har jag fått en överdos av den blomman i Värmland (mamma är värmländska. Mamma har alltid haft många hemma också och min käre far (som var en fridens man) brukade muttra lite småbuttert över alla pelargon-j***ar överallt, särskilt när de svämmade över till hans arbetsbänk i källaren :o)
Gunilla: Nu förstod jag nog inte riktigt den där kommentaren om pionen..;O)
Du förstog precis *skratt*