Kategori: Allt möjligt

Det är snart julafton och det är ganska långt till våren. Fast i nästa vecka ska det visst bli 10 plusgrader här i Stockholm – rena vårvärmen. Så det är kanske inte så konstigt att de här sticker upp utanför min port. Snödroppar! Visst längtar man?

En tredje advent som bjöd på ett överflöd av julstämning av bästa sort. Först ett besök på Rosendal och julmarknaden där som krympt till ett nästan ingenting. Och tänk det är riktigt skönt! Vackra blommor, fina arrangemang och godsaker i överflöd finns det där i alla fall. Jag fick mycket inspiration till all min mossa! Kavringen blev inköpt, som blivit ett måste på mitt julbord. Den har inget gemensamt med den kavring som säljs i vanliga butiker, den är bara jättegod.

Vi fikade där och deras morotskaka slår faktiskt det mesta.

Efter det – luciakonserten i Globen med Adolf Fredriks musikklasser. Världens största luciatåg, vacker sång och underbar stämning med alla levande ljus.

Tack E för att vi kom iväg!

Har varit och jobbat i Gävle några dagar. I onsdags åkte jag förbi den stora fina julbocken i halm som är Gävles alldeles speciella julpynt. Lampor i hornen och fint upplyst.

I morse åkte jag förbi den igen. Då hade den lika traditionsenligt brunnit upp. Det kom fortfarande rök runt ”klövarna”…

Jag vet inte vad jag ska tycka riktigt. Vet att en del tjänar pengar genom att satsa på om och när bocken brinner. Och jag vet också att om pyromanerna åker fast så räknas det som mordbrand och kan stå dem väldigt dyrt.

Är det kul? Det är ju det den är mest känd för – att den brinner. Eller är det synd på den stora, fina bocken?

 

alla mänskobarn! En del av er kanske är för unga för att komma ihåg Nicke Lilltroll som fanns på radion när jag var liten. En liten röst som både var hes och läspande som jag minns det.

Hursomhelst, jag har fått tillgång till skog! Helgerna tillbringas numera till en del i skogen, det är jätteskönt. Förra helgen blev det mycket mossa. Nu har jag till alla julblommor och ljusstakar, riktigt mysigt ska det bli! (Och jag slipper köpa dyrt i innerstadens blomsterbutiker, bara en sån sak)

Satt på pendeltåg härom morgonen som plötsligt gick sönder mitt på Årstabron. Vi satt nog där i gott och väl en timme medan de försökte få ordning på tåget. Det lyckades inte, utan vi fick evakueras. Det gick bra, stegar fanns att klättra på och personal och medresenärer som hjälpte till. Några började evakuera på egen hand och traskade in mot stan. Det vågade inte jag som är en ordentlig flicka, jag väntade förstås tills det fanns ett nytt tåg att åka med.

Dagen efter gick det att läsa om händelsen i DN, att det var livfarligt eftersom folk gick på spåren. Jag undrade mest var de kom fram nånstans… undrar faktiskt fortfarande om de kom upp på nån perrong så småningom.

För mycket länge sen lagade jag telefoner, bland annat nere i tunnlarna i tunnelbanan, det var ju inte bara att kliva omkring på egen hand som jag minns det…

Jag har varit några underbara dagar i Paris. Där har jag varit flera gånger förut (senast förra våren, bilder här) men jag längtar alltid tillbaka.

För första gången har jag åkt upp i La tour Eiffel, tidigare har de långa köerna (och höjden) avskräckt mig, men det går att beställa biljetter i förväg på nätet och då gick det bättre. Fantastisk utsikt förstås och en alldeles speciell upplevelse.

Paris i slutet av oktober visade sig från sin bästa sida, 18-19 grader varmt och vackert på ett annat sätt än mitt i sommaren. Lite avsvalnat, med gulnande löv på alla träd på boulevarderna och i parkerna.

I Luxembourgträdgården och på Place de Vosges kunde man fortfarande sitta på stolarna och njuta i solen. Lunch i en passage, mässa i Notre Dame – vi hann mycket.

Tack till dig som tog mig med!

 

Nu hoppas jag att själen hunnit ifatt (med tanke på det förra inlägget) jag har hunnit med många timmar på X2000 under veckan som gått. Nu vet jag inte om det är det bästa stället att vänta in sin själ precis…

På ett företag som jag besökte förra veckan träffade jag en trevlig och kul tjej. På sitt skrivbord hade hon en fotoram med en bild på Dregen. Hon förklarade att hon bytte bild varje vecka och att Dregen var den veckans ”babe”. Jag höll inte med.

Så jag skickade nedanstående bild till henne men den skulle få vänta påstod hon, hon hade en massa andra herrar som väntade på sin tur. Smaken är uppenbarligen väldigt olika.

Jag är förvånande nog emellanåt väldigt romantisk, Stolthet och fördom (Jane Austen) var en serie jag följde med förtjusning. Bilden föreställer för er som inte heller fattar – Mr Darcy, en mycket romantisk romanfigur.

Hur som helst, jag tyckte att det var kul så jag visar nu Mr Darcy för ev. läsare här. Colin Firth heter skådespelaren som fick sitt genombrott som Mr Darcy, senast fick han en Oscar för sin roll i The King´s speech.

Det är många bröllop just nu. Som vanligt är det inte jag som gifter mig (jag har kanske gjort mitt i den branschen?) utan det är min dotters väninnor. Jag är inte inbjuden varje gång men deltar ändå lite indirekt.

I veckan var det möhippa i Kollitotten. Den var så fint pyntad att den knappt stod att känna igen.

Brudbuketterna till alla bröllop (tre stycken så här långt) görs förstås av Makalösa blommor på Sveavägen 102, det är den finaste blomsteraffär jag varit inne i. Hans urval och färg- och stilkänsla är fantastisk. I dag hämtas det en ny bukett och jag väntar med spänning att få se en bild på mobilen.

Förra bröllopet hade ett lila färgtema. Här kommer en bild på den buketten, lila Hortensia och härliga rosor med sammetsband att hålla i…

och med anledning av den begåvade slutsatsen lånar jag lite Berglin från SvD att pigga upp oss med…

På fredagskvällen var det opera i Vitabergsparken här på Södermalm i Stockholm där jag bor…

Ja, det var ingen hel opera utan lite smakprov på höstens föreställningar. Strålande väder, massor med folk (fast inte lika många som på tisdagen, då jag såg Jonas Gardell, då var det katastrofalt mycket folk) och trevligt sällskap. Ballongerna flög över och någon flög ganska lågt så att de kunde vinka till oss. Undrar om de hörde något av musiken?

Det var otroligt vackert det hela, operakören sjöng fantastiskt, hovkapellet hade en entusiastisk dirigent som fick alla på ett strålande humör och det var jättefina solister. Jag fastnade speciellt för Sara Olsson i rollen som Mimi ur Bohème. Tror jag ska leta upp en föreställning i höst där jag får höra mer av henne.