Kategori: Allt möjligt

Nu är det minsann vinter i Skåne också. Snö, för att inte säga snöstorm! På företaget där jag var började personalen dra sig hemåt vid lunch för att vara säkra på att komma hem.

Själv flög jag hem, men det tog tid. Nästan 45 minuters väntan på flygbussen, planet försenat förstås men jag fick springa för att hinna med. Väl på planet blev vi sittandes i över en timme, avisning, halt på startbanan… Kaos på flygplatsen hemma med lång väntan på väskan. Nåväl jag kom hem, även om det blev 6 timmars hemresa istället för 3-4.

Trädet på torget var fint – undrar om man kan plantera ett sånt…

Det är alltid lika imponerande att se (och höra) Adolf Fredriks musikklassers luciatåg i Globen. Mer än 1000 elever deltar, från fjärdeklassarna till hela musikgymnasiet, och de sjunger fantastiskt!

Alldeles magiskt är det med ljusen som tänds och släcks, lucian som skrider in ensam, lilla tärnan och stjärngossen som sjunger solo med klockrena röster, de vackra änglarna och julgranen av ljus. Och lika befriande kul när de efter konserten gör vågen med strutar och lingonkrasar i luften till publikens jubel. Jag kan bara beklaga er som inte hade möjlighet att vara där!

Julmarknaden på Rosendal är ett måste sen många år. Den har blivit mindre än förr, vilket egentligen är ganska skönt, det finns plats att fika i växthusen. Numera är det mest deras egna produkter som finns till försäljning.

Den blåaste av alla blå hyacinter brukar finnas där, så det fick följa med en sån i år också. En jättefin vinterdag med sol, fast lite för kallt för att locka till någon längre promenad.

En snabb sväng in i ett varuhus blev det också för ett kompletteringsköp, men det känns faktiskt lite otäckt med tanke på gårdagens ”självmordsbombare”. Vem vet vad som händer härnäst.

Alldeles strax dags för en av julhelgens höjdpunkter – Luciakonserten i Globen med Adolf Fredriks musikklasser!

Tänk att det ska vara så svårt att komma iväg ibland. Terrakottasoldaterna som är på besök i Stockholms Östasiatiska museum, skulle ju vara här så länge så då hinner man…

Sen går veckorna utan att det blir av. Men nu blev det av! Tack vare två kollegor från Helsingborg som gärna ville se.

Vilken tur!

Den här soldaten är en av nästan 8000 framgrävda terrakottafigurer och de har alla individuella drag. Det är ett ofattbart arbete som ligger bakom och en ofattbart mäktig kejsare!

Nu fick jag två nya mål – dels att gå tillbaka till innan soldaterna åker hem, de stannar tills mitten av februari, och gå på en guidad visning. Och dels att åka till Xian och hälsa på de andra…

I dag ägde den första av körens julkonserter rum och den avlöpte väl. Nästa lördag sjunger vi på Stadsmuséets gård när det är lucköppning i deras julkalender. Det ska bli roligt!

I övrigt börjar jag nästan vänja mig vid kylan, har köpt nya varma sulor till kängorna och plockat fram den största och varmaste sjalen.

På hemväg i går kväll passerade jag gatlyktor som fått vackra isfransar nertill, det såg riktigt läckert ut.

I dag har det varit riktigt kallt! När man sitter inomhus och tittar ut genom fönstret så är det riktigt vackert med rimfrost på träden.

Annars har jag inte så mycket till övers för snö och kyla. Om tre veckor så vänder det, jag väntar på det. Men december är ganska trevligt, snart blir det luciakonserter på Globen och på dagis. I dag hämtade jag minsta mannagrynet, 3 1/2 år och han sjöng så vackert när vi åkte tvärbana om ”Staffan Stallegren”. Härligt!

Det dröjer innan man kan sitta ute igen (fast jag gjorde ju det förra onsdagen, vid poolen på Gran Canaria;O), men det gäller att tänka framåt!

Den förbeställda äppelglöggen från Äppelfabriken i Hilleshög var klar för avhämtning i helgen. Lika mysigt som vanligt att komma dit ut, fast det fanns ingen äppelkaka den här gången…

Men istället kunde man äta en god macka och få en kopp te därtill. Deras egen teblandning för övrigt som heter rabarberraj. Den rekommenderas varmt, en påse fick åka med hem.

Jag har inte öppnat flaskorna än, men jag ska avrapportera hur den smakar när jag gjort det. De har vunnit en guldmedalj för sin äppelglögg så jag är inte orolig. Klicka här för att komma till deras hemsida och läsa mer om det.

Bror som följde med, tyckte att glögg utan alkohol verkade trist men ändrade sig på plats när de tipsade om att spetsa den med Calvados,  så han köpte med sig en flaska hem han också.

Vilken chock att komma tillbaka! Från solig sandstrand till ”snökaos”. Vilken tur att det är Thanksgiving och första advent den här helgen så att man kan glädjas lite ändå.

Vännerna med segelbåten stannar nog på Gran Canaria någon vecka till innan det är dags att ge sig ut på Atlanten. Vi hade en trevlig vecka tillsammans med dem och andra nedresta vänner.

Gran Canaria är en spännande ö – vilka berg! Ibland inbillade jag mig att det såg ut som Grand Canyon eller nåt, och det har tydligen spelats in en hel del westernfilmer där! Och delar av Stjärnornas krig, berättade någon.

Det var ruskigt att åka på de branta vägarna, ena sidan bergvägg och andra sidan stup… för mig  gällde det att inte sitta vid fönstret i bussen som tog oss högt upp! Men visst är det fantastiskt! (när bussen stannat och man kan stå på marken och se på utsikten ;0)

Kaktusar i massor förstås, men också vild lavendel och blommande jasmin fanns däruppe. I planteringarna nere i byn Puerto de Mogan fanns hibiskus, bougainvilla och stora buskar med blyblomma. Några skott följde med hem…

En intensiv, härlig vecka som gick alldeles för fort. Tack M o S för den här gången och ha det riktigt bra på de stora haven! May the force be with you!

Nej, bloggen har inte stängt fast kollitotten gjort det. Men jag kom liksom av mig när allt var igenbommat.

Om man prickar av ”Att göra listan” från förra året, så blev väl somligt gjort och somligt inte. Men att ha en koloniträdgård får aldrig kännas som en plikt eller ett tvång tycker jag. Och kämpar ständigt med att det ska kännas så på riktigt också, det dåliga samvetet försöker jag undvika.

För det är klart att ibland vill man göra något annat än att klippa gräs och rensa rabatter… Då är ju just en koloniträdgård perfekt! Inte övermäktigt stor (för det mesta) och med en vinter som inte kräver så väldigt mycket mer än lite tillsyn ibland. Och då hinner jag bli rejält trädgårdssugen igen till våren.

Men nu tänker jag smita ifrån mörka november, det känns nästan lite förbjudet. En vecka ska jag tillbringa på Gran Canaria i goda vänners sällskap. Ett par av dem är på väg över Atlanten i sin segelbåt, så nu ska vi ner och vinka av dem innan överfarten i december. Jag är trots allt glad att jag får åka hem igen, till advent med musik, ljus och hyacinther. December är ju ändå lite ljusare än november… Och att segla över de stora haven är ingenting för mig – möjligen på ett stort kryssningsfartyg.

Vi ses!

I söndags bjöd London som sagt på en vacker promenad genom Kensington Gardens fram till palatset där Lady Diana bodde. Intill fanns ett mycket vackert stort orangeri och därinne serverades afternoon tea. På menyn fanns olika kombinationer av kakor och te, eller om man ville ha champagne till kanske?

Jag beställde Enchanted Palace Tea av den otroligt trevlige servitören. Fast jag blev full i skratt, för någonstans påminde han om den ena delen av ”Little Britain”, den långa mörke för er som sett dem.

Det innehöll goda små sandwiches, scones med clotted cream och sylt och fantastiska små bakverk och en egen liten tekanna med det valda teet.

Det var väldigt kultiverat alltihop och samtidigt jättegott, jag måste besöka afternoon tea-ställen här i stan, jag vet att det finns.

Dessförinnan hade vi hunnit med att sjunga, till och med jag! Hälften hostmedicin,treo, örtdryck och hälften ren vilja, gjorde att jag trots allt kunde få fram toner! Inte med den vackraste rösten kanske men ändå långt över förväntan.

Just nu funderar jag mest över när jag ska åka tillbaka till London, Chelsea Flower Show måste man ju besöka en gång i livet väl?