När jag var 12 år flyttade min familj från den lilla orten i Gästrikland där vi bott i 5 år. Jag fick lämna min bästis och min allra första pojkvän… Under några år därefter åkte jag tillbaka och hälsade på under loven. Biljetter fick jag alltid boka själv, min pappa tyckte att jag skulle tränas i att ta hand om mig själv. (Jag tycker nog att träningen har lyckats, kanske för bra.)
I går var jag i Avesta och jobbade och åkte följaktligen tåg mellan Stockholm och Krylbo. Där bytte jag alltid tåg när jag skulle till den lilla hemorten. Det gick fortfarande att ta tåget dit såg jag i går, några tåg om dagen passerade tydligen.
Det kändes lite nostalgiskt att återse den stora tågstationen men roligt att den var så fint renoverad. Då hette den bara Krylbo, det där med Avesta har de hittat på under senare år.
Hemresan fick göra ett avbrott i Sala för besök hos kära faster och farbror i deras vackra hus. Sala är en liten fin stad med en underbar park, men den hann jag inte besöka i går. En dag med många minnen således.
