Om trädgård, kolonilott, gråsuggor och andra funderingar över livet.
Eftersom jag hittade den här bilden som jag tog på trädgårdsmässan i våras. Titta vad fint man kan göra i betong! Tror att det är en sån där form man använder för att göra gipsstuckatur med. Trodde nog aldrig att jag skulle bli så förtjust i betong – det var ju nästan ett svärord för några år sen…
Jag har tjatat om det förut, men jag är så himla sugen på att gjuta i betong. Fast det verkar så jobbigt att få hem säckarna på bussen… Såg i dag att Malena Skote kommit med ytterligare en bok i ämnet, hon verkar ha många idéer. Själv samlar jag lite på idéer överallt. Här är några som en vän till mig gjort!
Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.
Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
(Texten har jag lånat av Tove Jansson)
Förra veckan var jag i Norrköping och jobbade. På vägen till och från järnvägsstationen brukar jag passera en liten park. Där är alltid mycket välskött, finklippta gräsmattor och välfyllda rabatter. Nu hade de skapat nedanstående tårtor, det fanns ett par stycken. Kan ju inte påstå att jag är någon större vän av Begonia, tycker mest att de bara skräpar, men den lila Heliotropen tycker jag mycket om. När de finns i en massplantering som här, känner man doften utan att behöva böja sig ner och nosa. De där små fetbladiga sakerna har jag glömt namnet på, men de är lite kul. En ganska oväntad och rätt snygg kombination tyckte jag!
Årets enda äpple på mitt äppelträd trillade av så nu är trädet tomt. Tur att det finns äpplen att köpa i affärerna… Plommon blir det inte heller så många, mycket tveksamt om det räcker till en sats chutney. Men björnbär från den självplanterade, fruktansvärt taggiga plantan har jag fått riktigt många i år. Och ganska många pyttetomater – små men goda!
Det här fina lusthuset går jag förbi ibland när jag ska sjunga i min kör. Det är en kolonistuga som är ett lusthus. Det är de nog allihop egentligen, små hus för lusten. Det här är extra härligt bara.
När jag var liten fick jag lära mig att med mycket rönnbär blir det en kall vinter. Och i så fall tror jag det blir en riktig vargavinter – norr om Dalälven i alla fall, där den här bilden är tagen. Burr. Jag kan inte påstå att jag längtar, jag tycker att det börjar bli tungt redan nu. Jag har haft några tidiga mornar för att åka till olika orter och det är mörkt när jag ger mig iväg. Och sen är det nästan mörkt när jag är hemma igen. Men tiden går ju fort numera, det är väl bara att bita ihop så är det snart vår! (Fast det där tror jag inte riktigt på själv om jag ska vara ärlig.)
På en promenad hittade jag den här mysiga platsen. Jag har också en gammal symaskin med fint smidesunderrede som står på vinden. Där får det nog stå tills jag löst det där med bordsskiva. En marmorskiva eller kalksten vore nog vackrast, men inte helt lätt eller billigt att hitta. Ibland funderar jag på att gjuta i betong men har inte gjort det än.
Här har man löst det och visst blir det fint! Och ja, ”trädet” till höger är en fuchsia!
På mitt bord står en av sommarens sista buketter tror jag. Det börjar bli svårt att hitta blommor som vill komma in och stå i vas. Men rosen Salet är pålitlig och blommar om just nu (hon är nog aldrig helt blomlös, sen den stora blomningen runt midsommar) och tillsammans med den nya favoriten stenkyndel bildar är de ett vackert par tycker jag. Calamintha nepeta ”Blue Cloud” stod det på etiketten när jag köpte den på sensommaren och precis så är den, som ett blått moln, jättefin. Tanken är att hon ska få skugga en klematis och av mer tur än skicklighet så har de två exakt samma blå färg, det blev väldigt lyckat. Fast klematisen tänker nog inte blomma mer i år.
Tågstationer verkar vara mitt öde just nu. Häromdagen fick ni se Krylbos stora fina tågstation, i fredags var jag ute och åkte tåg igen. Den här gången var inte själva stationen så imponerande. I själva verket gick jag först förbi den när jag skulle åka hem på fredagseftermiddagen. Men det gör inte så mycket – tåget kom när det skulle. Och jag hamnade bakom ett gäng unga tjejer som pratade om livet – bitvis riktigt intressant att tjuvlyssna till. När jag kom hem till stan igen var det nästan mörkt…
