Om trädgård, kolonilott, gråsuggor och andra funderingar över livet.
Vilka färger det kan vara på hösten! Härom kvällen på promenad i koloniområdet träffade jag på det här trädet. Jag vet faktiskt inte vad det är, men det är en otroligt fin färg! Det kan ju faktiskt vara vackert på hösten! Fast nu längtar jag mest ut i svampskogen, jag tror att de står där och bara väntar på mig alla trattkantareller. Men det blir nog inte av den här helgen heller…
Har suttit hemma och jobbat i dag och när jag slänger en blick genom fönstret så snöar det! Jag kan inte påstå att jag blev glad över åsynen. Känner snarare att nu gäller det att tänka på något annat, så är det nog snart vår igen. Jag brukar använda den tekniken när jag ska göra något jag inte så gärna vill. Till exempel besöka min i-och-för-sig trevlige tandläkare. Varje gång jag går dit så tänker jag att snart går jag nerför trapporna igen och då är det över! Tiden går ju alltid oavsett vad som händer.
Så när jag tittade ut nästa gång var det sol igen och inte ett spår fanns kvar av det där som virvlade i luften innan.
Men det är väl att hoppas för mycket att det inte kommer tillbaka snart!
Jag fotograferade några av de sista rosorna på min stora New Dawn härom dagen. Kanhända har frosten tagit dem nu. Jag har varit i Uppsala och där snöade det i natt – burr! Rosorna är förstås vackra, men plötsligt såg jag en av grenarna som slängt sig ut och det är också vackert! Taggar kan vara riktigt dekorativt!
När jag var yngre gillade jag inte Hortensia. Jag tyckte att den var för mycket. För stora blommor, för grälla färger…
I dag förstår jag inte hur jag kunde tycka så. Hortensia är en underbar växt i många olika former. Tänk klätterhortensia med vita blommor i spets, den vackra syrénhortensian med sina rodnande blomklasar på sensommaren, eller sammetshortensia kanske den vackraste av dem allihop. På min gård växer stora buskar av hortensia på bägge långsidorna av husen, rosa på den ena och blå på den andra.
Men de är nästan som allra vackrast nu när de börjat torka, vissna och skifta i fantastiska färger. De gröna bladen skiftar i vin och rost och blommorna blir åldrade i grått. Otroligt vackert!
Annars har jag just haft veckans skönhetsupplevelse när jag såg reprisen på trädgårdsfredag. Solrosor tillsammans med ”Fields of gold”, fantastiskt vackra bilder som fick dröja kvar. Vad skönt det var! Jag vill för övrigt också få leva med en Gustav Mandelman och bo i ett vackert hus på Österlen, med vacker utsikt och ett lugn i tillvaron. Baka bröd och odla blommor och kryddor. Avundsjuk är väl ordet… Tack Svt för att ni gör ett så vackert, stämningsfullt och faktiskt roligt trädgårdsprogram! Och om nu Gustav Mandelman- modellen inte finns att få, så kan jag tänka mig en Tareq ;O)
Ps. Läser att min bloggvän Slottsträdgårdsmästaren tycker att Gustav är nästan för glad och vill veta om inga bekymmer finns. Men du, de hittade ju en mördarsnigel!
Det är fina dagar emellanåt med sol, fast i dag blåste det ordentligt. Den lilla närbutiken intill säljer blommor, ibland lite utplanteringsväxter ibland snittblommor. Det är inte så ofta jag handlar blommor där, men i dag hade jag kunnat köpa med mig hela hinken! Vilka härliga färger! Och varje gång jag ser astrar så tänker jag på ramsan jag lärde mig i musikskolan när jag var liten och spelade piano. ”Hösten berövade Esters astrar dess gestalt” Jag vet att det är en sorts formel för att veta hur man ska spela – men jag har ingen aning om hur jag ska tillämpa den. Tyvärr blev det ingen konsertpianist av mig! Men ett piano har jag. Det ska jag börja spela på när jag gått i pension! (Har jag tänkt ;O)
Ps. Jag känner ett litet mannagryn som fyller 5 år idag, jag tror jag ska köpa en bukett till honom!
Jag tycker mycket om fingerborgsblommor. Framför allt vita men även de olika rosa nyanserna. Sen den första blommade för några år sedan blir de bara fler och fler. I år har jag flyttat ett antal till en plats där de kommer att bli bra och framför allt få plats. Många av de små plantorna står så tätt så det kommer inte att kunna bli blommor av alla nästa år. Det är löftesrikt med de här bladrosetterna – nästa sommar kommer de att vara fina blommor. Den här har kanske placerat sig lite trångt, men tänk i sommar när det kommer att stå en hög blomma här, kanske når den ända upp till fönstret, för det här är precis framför min lilla stuga? En härlig tanke!
En skön söndag för övrigt, trots att det kom en riktig regnskur. Men just då lyckades jag vara inomhus i ett av de kollektivhus jag besökte i dag. Det ena var bostadsrätter där priset för en tvåa rörde sig runt 3-4 miljoner (så där kommer jag aldrig att kunna bo) men i det andra var det hyresrätter så där kan man kanske köa och se hur det blir.
Trädgårdsmöblerna inställda för i år, fågelbadet tömt. Fick höra av en granne att mitt körsbärsträd besökts av steglitser, så synd att jag inte fick se det.
I dag regnar det och är ett riktigt busväder. Jag vågade mig ut för att besöka kollektivhus – det är kollektivhusens dag. Eller snarare helg för i morgon ska jag besöka ett annat. Jag har ju bott i ett kollektivhus för drygt 10 år sedan, alltså inte på 70-talet fast jag ville. Jag tyckte och tycker fortfarande att det är en suverän boendeform. En egen lägenhet men med tillgång till snickarrum, syrum, bastu och allt vad de kan ha, samt det viktigaste – gemensam matsal! Så trevligt att slippa äta middag ensam och så mycket tid och pengar att spara. Helt otroligt bra särskilt för barnfamiljer, de kan ju få mer tid att umgås i stället. Första gången jag skulle laga middag i kollektivet var jag orolig, men faktum är att det är lättare att laga mat till massor med folk i ett ordentligt kök, det gick jättebra!
På begäran ska jag istället visa mitt lilla kök i kollitotten. Där lagas det inte mat till så många precis, mest lite potatiskok och sallader. Men det är trevligt det också. Lägg gärna märke till mitt lilla primuskök på nedre bilden. det har jag köpt på loppis i Simrishamn för en hundring tror jag och släpat hem på tåget. Utsikten är fantastisk, genom dörröppningen skymtar jag bland annat Globen…
Jag smyger inte bara runt och fotograferar betongsaker. Jag plåtar stenläggningar också. Längtar så efter en stenlagd yta i kollitotten där man kan ha bord och stolar. Jag tycker att det är vackert och praktiskt. I sommar kom jag så långt att jag hade en firma på besök, de skulle ha 6000 kronor för att skapa den plats jag tänkt. Så då blev det ju inget.
Somliga förordar markduk, sättsand och vibramaskiner och somliga tycker att det bara är att trycka ner dem i marken. Själv är jag nånstans mittemellan tror jag. Den första varianten behövs säkert till en garageuppfart eller så, men det känns som ett jätteprojekt. Och jätteprojekt tenderar hos mig att inte bli av alls. Den andra varianten känns ju onekligen lättare men kirskålen kanske skulle jubla? Jag tycker mest om de här två exemplen på väldigt ”fria” stenläggningar. Lite Kajsa Warg över det hela – man tager vad man haver. Den nedersta stenläggningen är gjord av en man jag träffade i somras, han fnös bara när jag började prata om markduk. Undrar om han har rätt? Den är fin i alla fall. Lägg märke till att han placerat in en bit gjutjärn från en spis antagligen. Själv skulle jag vilja ha ett brunnslock till en kabelbrunn som det står Televerket på. Nån som vet var man kan hitta ett sånt om man inte riktigt känner för att börja hacka i en trottoar…
När jag visade en bild från Norrköping för ett tag sen, frågade min vän G som bor i stan om jag inte sett kaktusarna. Så när jag återvände i veckan fick jag ta en ordentlig titt. Jag är inte så förtjust i kaktusar, tycker att det är stickigt och otäckt. Men antagligen borde jag ha det som krukväxter istället för de veka skönheter jag omger mig med, plättarna i luften blir kinkiga om de inte får vatten och Agnes katt tuggar mer än gärna ner dem…
Nå, nu var det kaktusar i Norrköping! Varje år går tydligen ett företag in och sponsrar planteringen, i år är det Holmens bruk. Fast jag får märkliga associationer av en del kaktusar måste jag erkänna. Aj!
Plötsligt hade Batman parkerat sin Batmobil på en gata i närheten! Tyvärr syntes varken herr Läderlapp eller Robin till, de var kanske inne på Konsum och handlade eller nåt…
