Kollitott

När jag gick i gymnasiet för många år sen läste jag alla Peanuts (Snobben) böcker jag kunde hitta. Jag hade en klasskamrat som också samlade, han hade många… det fanns de som påstod att jag var en levande motsvarighet till Lucy (the crabbiest girl in the world) men det tror jag inte på – eller också har jag bara snällnat av med åren. Det fanns en seriestrip som följt mig sen dess, en som jag liksom känner igen mig i! I går hittade jag den efter att ha letat i många år. Ja, inte precis hela tiden…

Nåväl, här är den!

Mörkt när jag går upp och mörkt när jag kommer hem…

Jag vet att man inte ska förbanna mörkret utan tända ett ljus i stället. Men det får väl bli i helgen då. Nu ska jag iväg och hålla utbildning genom videokonferens – gode tid vad man ska utsättas för!!! Jag längtar redan till i kväll…

En bild i stället från förra helgens besök på Äppelfabriken – det dröjer sig kvar.

Bredvid de fina, glada pumporna som jag visade härom dagen finns nedanstående helt underbara varelser. Jag tycker att de är jättefina och roliga (och antagligen busgoda)! I år måste man ju stå ut med sammanblandningen  av Allhelgonahelgen och Halloween – de inträffar faktiskt samtidigt. Annars tycker jag att Allhelgona är en vacker helg när vi minns de som inte längre finns ibland oss. Halloween är ju mera skoj och maskerad. Men som sagt i år är det samtidigt. Därför – ha en fin helg! Happy Halloween!

Överallt finns det pumpor numera. På tv lagas pumpasoppa och stora och små pumpor finns att köpa nästan överallt känns det som. De är väldigt fina men jag tycker nog inte att det är så överdrivet gott med pumpa – med undantag för de här som finns i bageriet på min gata.

Jag tror att de är jättegoda! Dessutom tycker jag att det är trevligt att de ser så glada ut – oftast är ju pumporna lite läskiga…

Hela min omvärld lyser i gula och röda toner. I går åkte jag buss och det var en riktig skönhetsupplevelse. Björkarna lyste guldgula, rönnarna glödde i rött, ekarna i en dämpad mattgul kulör och en massa träd och buskar som jag inte vet namnet på, ackompanjerade förtjänstfullt.

I övrigt har klockan ställts om och min person tar en  tråkigare gestalt – vaknar för tidigt på morgonen och är följaktligen jättetrött redan klockan halv åtta på kvällen. Nu är det tungt fram till december, mörka november är en prövning.

På min gård lyser klätterhortensia i guld – ett försök att pigga upp?

Knorrsjuka, fläskfrossa eller baconpest – välj själv! Men nu är svininfluensan över oss! Dottern är sjuk och frågan är väl om man hinner bli vaccinerad innan det är dags. För jag tänker vaccinera mig – av ren solidaritet – själv brukar jag inte få influensa.

Fast jag kan inte påstå att jag ser fram emot att ligga själv hemma med feber heller om det är så att jag blir sjuk innan dess.

Jag lånar en bild av min vän Tomas Södergren som är fotograf och hoppas att det är ok!

Be careful out there!

På mitt gnäll om höstmörker och depparväder. Än blommar höstanemonen så hoppet är ju inte helt ute…

Snart är oktober slut och det har gått otroligt fort. Vart tar tiden vägen?  Och varför mäter vi tid så exakt?

Snart är det vår… Jag har berättat om min teknik att helt koncentrera sig på att tiden går, exemplet tandläkarbesök har hjälpt mig mycket – ”snart går jag nerför trapporna igen och då är det över”.

Tiden går, fortare och fortare för varje år känns det som. Min mamma har en teori – när man är liten säg 5 år – är ett år en femtedel av hela livet, klart att det är långt! När man är lite äldre, som min mamma då är ett år en 89-de del, det går fort…

Nu har min mamma turen att bara fylla år vart fjärde år, så nästa gång blir hon bara 22 och ett halvt…