Kollitott

Jag blev tvungen att gå ut i den ljumma kvällen, man borde inte sova…

Satt ner en stund i Kollitotten på en stol och såg på pionerna som slagit ut, alla rosor som snart tänker slå ut fast de är så hårt klippta efter vinterns kaninangrepp. Skrämde iväg en kanin också… Schersminerna doftade och det var nästan alldeles stilla, några kvistar fick följa med hem. I morgon är det midsommarafton och vackrare än de här veckorna blir det inte tycker jag.

Fyllde på i fågelbadet ifall nån liten blåmes eller talgoxe vill ta ett nattbad. Numera vet jag ju varför det alltid är torrlagt. Om du också vill veta det kan du klicka här.

När dagen tagit slut

och när aftonen är blå,

när jag har borstat tänderna

och nattskjortan är på,

då går jag till mitt gröna hörn

där har jag ställt en stol

och sitter där en stund och snusar

doft av Kaprifol.

(Ur Majas alfabet av Lena Andersson)

För precis en månad sen klagade jag över hur tomt det såg i i min stora rabatt, läs här om du vill.

Det var väldigt tomt då. Men nu kan jag konstatera att det vuxit på ganska bra, det ser du på bilden nedan. Men lite tomt blev det allt efter att jag grävt bort och flyttat på höstanemonerna som höll på att ta över totalt. De känns nästan som kirskål, jättesvårt att få bort alla rötter och dyker upp igen fast man tror att allt är borta.

Tomma platser är trevligt – då får man fundera ut något nytt. Nu blev det en ny ros till det nyaste barnet i familjen, den här gången blev det en Munstead Wood, en Austinros i mörkrött. Hoppas att den kommer att trivas. Dessutom hittades äntligen brudbröd som stått i katalogen hos Zetas i flera år, men aldrig funnits när jag tänkt handla. Brudbröd växer på Gotland och ute i skärgården bland annat, om du klickar här ser du en bild från förra sommaren, nu även i Kollitotten!

Det blir ett spännande år det här!

 

Kaninerna har ju inte bara ätit upp mitt äppelträd, de har gått hårt åt rosorna också, det blir en svag blomning i år tror jag.

Men då får man glädja sig åt annat och för första gången verkar alla små nedpetade klematisplantor ta fart. Jag har försökt räkna dem och jag måste erkänna att jag inte kommer ihåg vilken som är vad, men det visar sig kanske så småningom. Tror att de flesta är blå och småblommiga men jag kan ha fel…

Jag tror att de kommer att räcka till en ”klematisvecka” här lite senare.

Den här som växer på det fina smidesstödet ska i alla fall vara vit, det minns jag ;O)

Varmt har det blivit – alldeles som sommar! Knappt har sista snön försvunnit så slår det om helt. Som vanligt så hinner jag inte med! Förstår att jag missat blåsippsbackar och annat jag velat se. Snuvig har jag lyckats bli också, torsdagen som var ledig och skulle ägnas åt Kollitott fick ägnas åt annat. Men jag var förstås tvungen att smyga ner en stund och vattna min penséer. Årets upplaga syns här, som vanligt alldeles fullt med lavendelsticklingar under, som antagligen inte syns.

Dessutom en bild på min fantastiska samling vackra kungsängsliljor eller rutblommor, som min dotter sa när hon var liten! Tänk, nu måtte lökarna ha hamnat rätt, så många som jag planterat genom åren och som aldrig synts till!

Den uppmärksamme ser dessutom något jag också såg – alldeles knallröda liljebaggar som tyckte att det var ett lämpligt ställe att slå sig ner på. Ett misstag av dem kan jag tillägga…

Ryggen värker, naglarna är svarta och egentligen gör det nog ont i hela kroppen. Den första riktiga trädgårdshelgen sätter alltid sina spår. Gräva, kratta, bära säckar och krukor, klippa och rensa. Men roligt är det och det syns ju så småningom att slitet ger resultat.

Min kompost ger tillräckligt till alla rabatter det är härligt. Rosorna har nästan gett upp efter alla kaninangrepp, det är bara den Gotlandsfödda Maxima-varianten som ser riktigt pigg ut men jag hoppas förstås att de andra kommer de också.

All lavendel klippt och massor med små sticklingar i jorden. Och till min stora glädje kommer det upp kungsängsliljor – äntligen, jag har grävt ner så många lökar utan att se några blommor. Behöver de flera år tro, eller är det platsen som äntligen är rätt?

Pionen och julrosen från trädgårdsmässan har kommit på plats. Julrosen är jättefin, några danska försäljare var det som sålde frösådda plantor, alla olika, det tog mig en stund att välja. Hoppas att den trivs bättre än den lilla planta jag fick häromåret som aldrig kom tillbaka. Det gäller pionen också, för några år sen köpte jag en ”fat Concubine” som aldrig kom upp, så nu hoppas jag på årets förvärv.

Varje år står jag och tittar ut över den stora rabatten när den är nyrensad och tittar på all naken jord. Och varje år känner jag ett akut behov av att åka till plantskolan och fylla på, men oftast så ordnar det sig. Jag ska ta en ny bild om en månad så får vi se om det hänt något.