Sensommar

En fantastisk sommar som ändå till slut börjar försvinna bort. Det mörknar på kvällen och skuggorna blir längre.

Det är en dyster tid tycker jag, snart är det över för den här gången och höst och vinter väntar. Fast helst vill jag ju inte tänka på det alls.

En liten sensommarbukett fick följa med hem. Det mesta har ju blommat över, kvar finns mest gulnande blad och torra fröställningar.

Men, men något finns kvar att glädja sig åt – luktärtorna blommar på och rosorna har inte gett upp allihop.

Och snart är det dags för plommonchutney…

Inspiration Rosendal

Oj, vad jag tjatat om snygga flätade kanter på rabatter. Senast beundrade jag det på Rosendal härom veckan. Det är så snyggt och naturligt utan att se pedantiskt prydligt ut. Antagligen är det det där sistnämnda som tilltalar mig mest ;O)

Hur som helst så har jag tänkt att det äntligen ska bli av. Lilla tunna rabatten vid staketet ska få breda ut sig ordentligt och bli så där fint kantad. Bort med gräset (och ogräset) slå ner armeringsjärn och fläta vidjor. Sen en remsa markduk och fylla på med jord. Det kommer att bli så bra. Det är bara de där vidjorna jag har lite bekymmer med. Har ett gäng pilslanor på vinden men de har legat där i många år och är antagligen torra som fnöske. Måste hitta en lösning… Fortsättning följer…

Stilla kväll i Kollitotten

En lördagskväll om sommaren när värmen dröjer sig kvar, trafikljuden tystnar (nästan) och det blir alldeles stilla. Att sitta där då och lyssna och titta och bara känna…

Så skönt det var. Gräset behövde nog klippas och antagligen fanns det något ogräs att rensa bort, plommon att gallra eller kompost att vända.

Men bara sitta. Och se att rosorna som nästan klipptes bort helt i våras efter kaninangrepp, hämtat upp sig fint.

Och att det fortfarande är grönt och mycket som blommar vidare, fast jag alltid tycker att det är slut på sommaren i augusti.

Att det faktiskt var fint när skymningen kom och att man inte genast måste tänka på vintermörker.

En lördagskväll att minnas.

Hot dog?

Promenerade i värmen i Söders koloniområden. Det är så roligt att se vad andra kolonister hittat på, kreativiteten är stor ibland.

Det finns en lott i Tanto Norra som jag alltid måste kika på, en fin stuga i ett annat område, tydligt inspirerad av antroposoferna (bilder nedan) och ibland är det växter och kombinationer som är ovanliga och värda att stanna till vid.

Den lilla baren tyckte jag var väldigt sympatisk!

Äppelfabriken – igen!

Nu har jag besökt Äppelfabriken ute på Färingsö igen. Ett så mysigt ställe! De har kommit igång ordentligt med bakandet kan jag säga, goda bullar, små pajer och annat man kanske inte borde äta…

Med hem den här gången följde deras äppelcidervinäger med hallon och calvados som är jättegod och en påse av teblandningen rabarberraj. Båda delarna slut sen länge hos mig. Utöver fikandet och handlandet i butiken så har de en fin plantering med blommor. I år blev jag lite extra betagen av alla höga blommor och av det vilda i upplägget. Så jag blev riktigt inspirerad att försöka göra något liknande. En hel del blommor kände jag igen men den höga vita blomman blev jag osäker på. Nån som vet vad den heter?

Det blev inga bra bilder tyvärr, jag måste antagligen åka tillbaka med kameran ;O)

Rödlöga

Jag hade nöjet att besöka Rödlöga ute i Stockholms skärgård för en dryg vecka sen. På väg därifrån efter några fina dagar sa kaptenen på båten ”Jag beklagar sorgen för er som måste lämna Rödlöga en sån underbar sommarmorgon” och det hade han ju rätt i, men ännu sorgligare hade det ju varit att inte få komma dit…

Där är fantastiskt vackert, vi hade härligt väder, god mat och goda vänner! Och titta vad som finns att köpa där ute!

Så här långt har sommaren kommit…

I går var jag i Vinterviken, ett område mellan Gröndal och Aspudden här i Stockholm, en plats som verkligen är värd att besöka. Där är jättefint med trädgårdscafé med tillhörande odlingar, (i går kväll dessutom med musikframträdande), många odlingslotter och dessutom en restaurang/café i den gamla fabriken. Här höll ju Nobel till och tillverkade dynamit och delar av marken är tydligen förgiftad sen dess (inte där odlingarna ligger hoppas jag).

Nu går det ju att bättra på förgiftningen även i nutid tycks det mig. Här dumpas nämligen snömassor som plogats upp från stadens gator, det blir enorma berg av smutsig snö. Vad som följt med snön vill jag nästan inte tänka på, men jag kan ju gissa på fimpar och hundbajs i stor omfattning och säkert en hel del annat onämnbart.

Där ligger det sen och smälter som en gammal isdös från förr och fort går det inte. Ibland kommer man och kör lite med nån traktor har jag hört, för att försöka snabba på processen antagligen. I går den 9 juli låg det fortfarande kvar en stor hög. Frågan är om den hinner smälta ner tills det blir dags att fylla på med ny snö. Och en viktigare fråga tycker jag är om man innan dess försöker ta undan det som inte är snö utan ligger kvar efteråt?

Vackert är det inte…finns det verkligen inget bättre sätt?

Rosens dag

Den andra juli påstår jag är sommarens vackraste dag. Då brukar jag kunna öppna grinden till kollitotten och känna att det doftar av rosor redan innan jag stigit in.

Vet inte om jag ska säga att det var så i dag, rosorna blev mycket gnagda på i vinter av kaniner så jag har fått klippa ner dem hårt. Nu kommer de tillbaka väldigt fint, men blomningen är ju mindre och senare än vanligt med några undantag.

Dessutom är ju den andra juli Rosens dag då man utser en årets ros – i år blev det Wrams Gunnarstorp. Den har inte jag ännu, däremot har jag segraren 2009 Ispahan, den ska jag ta en bild på en annan dag. Den skonades av kaninerna och blommar fantastiskt just nu. Men i dag på rosens dag tänkte jag visa en bild på en ros som blommar hos mig för första gången – Duchesse de Rohan. Den har inte hunnit växa sig så stor än och det är inte så många blommor på gång, men visst är hon vacker!

 

Brudbröd (igen)

Om du följt min blogg så vet du att jag tjatat om brudbröd. Så fint! Det växer alldeles av sig själv bland annat på Gotland och Runmarö där jag beundrat det – och antagligen på en massa andra ställen. Men inte hos mig i kollitotten förrän nu.

Jag har smugglat med mig nån planta från Gotland som inget blev och har tänkt att de kanske vill ha kalkhaltig mark för att trivas.

Zetas plantskola har haft brudbröd i sin katalog i flera år men varje gång jag varit där så har det varit slut.

Men – nu blommar brudbrödet hos mig, håll med om att det är fantastiskt vackert!

Skönhet i närbild

Egentligen – behöver man något annat än pioner i trädgården? Vilka fantastiska växter! Bekymmersfria, det enda jag sett på dem är lite myror. De doftar ljuvligt och har inga taggar, inte ens rådjuren äter dem.

Det här är två vanliga sorter, den vita är Festiva Maxima och den rosa en Sarah Bernhard, de finns att köpa överallt och kostar ingenting i förhållande till hur många år de blommar. De blir större och får fler och fler blommor varje år. Den enda nackdelen är ju att de blommar så kort tid – men underbart är som bekant kort!