Ja, jag fick förstås såga ner mitt äppelträd. Efter att kaninerna ätit av ALL bark så var det räddningslöst förlorat. Lite olika idéer om hur jag kunde göra fanns det förstås. Bryggympa (att fästa långa ympgrenar från barken som fanns kvar längst ner och ända upp till kronan där det också fanns bark kvar) kändes omöjligt. Fälla trädet och sedan gräva bort hela rotsystemet kändes också jobbigt. Trädet har ju stått där i tio är och har förstås ett rotsystem som sträcker sig långt ut. Då blev lösningen istället att behålla ”stubben” och se om det kan bryta fram nya grenar, som så småningom kan stammas upp och sedan grenas till ett nytt träd.
En sorg förstås att behöva ta bort trädet som blommade så vackert förra våren (en bild här), som gav så otroligt många fina äpplen förra hösten (bild om du klickar här )och som blivit så stort att det började ge skugga varma dagar. Men nu känns det lite spännande trots allt, det ska bli intressant att se hur och om det går.
Och jag har lite funderingar på ett till äppelträd, kanske kan jag klämma in ett där jag hade en fläder förut.
Som vanligt många beslut i en trädgård, ibland roliga och ibland mindre kul.
Så det blev så? Tråkigt! Kaniner kan vara riktiga marodörer!
Åsa!: Ja, tyvärr fanns nog inget annat att göra. Det är nästan sorg i familjen och bland kolonigrannarna.