Den berömde slottsträdgårdsmästaren brukar rescensera trädgådsböcker och i dag tänkte jag härma honom. Fast det här är ingen kritisk granskning precis utan den första trädgårdsbok jag köpte. 1987 kom den ut och jag tror att jag köpte den direkt.
Året innan hade jag blivit med tomt, fylld av sprängsten och tallar runt det nybyggda huset. Skojade som alla andra om grön asfalt, för jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med 1200 kvm av ovannämnda och resten högt gräs och sly.
Den här boken förändrade alltihop! Jag hade den med mig överallt, minns att jag åkte iväg på kurs och packade ner den i väskan för att kunna läsa på kvällarna. Fortfarande efter 20 år kan jag komma på mig själv med att tänka exakta formuleringar. Som att stormhatten är "giftig som helveteshundens fradga".
Det är min första trädgårds"idol" Karin Berglund som skrivit och fotograferat den, och som berättar om gammaldags torpväxter med en underbar blandning av historia och romantik.
Och jag följde hennes anvisningar, planterade en ros tillsammans med lavendel och brudslöja i en liten försiktig remsa till rabatt. Det blev en trädgård så småningom, som jag lämnat. I dag är det kolonilotten som gäller.
Nu har jag några fler, både rabatter, idoler och böcker, men fortfarande kan jag känna hur just den här boken startade en passion!
Några av kapitlen: Det vita som får hjärtat att skälva, Längtans blå blomma och Paradiset en trädgård – från Eden till kolonilotten.
Boken finns fortfarande att köpa, lite omarbetad, och nedanför den en bild ur ett avsnitt som jag läst tusen gånger – om jungfrurosor.
