Vet inte riktigt vad det är som är så himla kul med loppis. Jag kan i alla fall aldrig motstå en sån skylt, men jag handlar inte jämt får jag väl anföra till mitt försvar.
På Gotland fanns det också loppis förstås, här är fynden därifrån.
Den första rosen
Nu börjar min presentation av rosorna i min kollitott – en rosvecka som nog blir längre än en vecka. Så jag kanske hittar på nåt annat ibland också.
Först ut är "Salet" en absolut favorit (fast det är de nog allihop när jag tänker efter ;O)
Jag vill också bada
Kan man göra ett i större skala tro? Min trädgårdsvän U har gjort det vackra fågelbadet med hjälp av ett rabarberblad från kollitotten.
Och nog ser det väl härligt ut att få bada med rosenblad i vattnet omgiven av just rosor och lavendel. En och annan koltrast hoppar i har jag sett. Småfåglarna har ett annat mera långgrunt…
Dags att redovisa
Jag erkänner, jag var lite övermodig i början av juni när jag visade den eländiga lilla pelargonen, som flyttat från mitt köksfönster till kollitotten. Och så skulle jag visa upp den fantastiska tillväxten redan efter en månad, fast det glömde jag faktiskt.
Nu är det alltså upp till bevis. Och jag erkänner – jag hade nog trott att den skulle växa sig lika stor som förra sommarens exemplar gjorde. Riktigt så blev det inte – men visst är hon ganska fin? Snart dags att ta sticklingar innan frosten kommer, för att säkra nästa års pelargon!
Grågrågrågrå…
är november. Inte så lätt att se ljuset i mörkret just nu. Men min bloggvän Slottsträdgårdsmästaren har en fototävling som jag deltar i – tillsammans med gud vet hur många…
Hade nog aldrig trott att jag skulle delta i en fototävling, men det kändes ändå lite roligt att vara med.
På tillväxt.
Jag tycker väldigt mycket om lavendel och vill ha kanthäckar både här och där. Men det bli dyrt att köpa, så jag sätter sticklingar. Det går jättebra fast jag kanske inte gör efter konstens alla regler.
Varje vår har jag penséer i den gamla kopparbaljan på trädäcket. Så när jag klipper lavendeln på våren gör jag små sticklingar som jag klippt lite sneda snitt på och tagit bort bladen längst ner, och petar ner dem i baljan. Det verkar de gilla, de får både vatten och skydd där.
En ros till…
Ber att få presentera Agatha – en Francofurtanaros från 1818 som jag fått av trädgårdsvännen A. Hon har drivit upp den själv så den är alltså inte ympad utan rotäkta. (Lite terminologi kan kanske vara kul?)
Jag var osäker på färgen och planterade henne lite undanskymt vid staketet, och där trivs hon riktigt bra. Hon är skuggtålig och robust, så hon får nog stå kvar där. Hon har dessutom skjutit rotskott som jag flyttat på och de verkar också glada. Det enda tråkiga är att hon hamnat under min fläder och där finns det bladlöss!!! De går inte att räkna om jag säger så, och det gör att Agatha blir lite kladdig. Men hon är tapper och verkar som sagt nöjd ändå och tanken är att hon ska få bjuda på väldoft och skönhet för dem som passerar mitt staket på promenaden.
Oj så bra!
Mer musik blev det i kväll. Peter Carlsson och De blå grodorna på Scalateatern.
Jag har sett dem för några år sen så jag var förväntansfull.
Och det var härligt! Med en otrolig musikalisk bredd från Fröding till Jimi Hendrix och allt däremellan.
Karaktärsväxt
Jag läste om Linné i en bok av Karin Berglund för flera år sedan. Om hur en växt ( en lite tråkig nunneört ) blev "något av en karaktärsväxt" i hans trädgård. Den trivdes och spred sig om jag förstod det hela rätt.
Det lät väldigt tjusigt på nåt sätt i alla fall, uttrycket har följt mig sedan dess. Och jag har nog mest skojat om vad som är karaktärsväxt i kollitotten.
Före och efter
Massor med plommon! Av mitt försök till gallring tidigare på säsongen märks intet. Plommonmarmelad är gott men det är det nästan ingen som äter längre, så i år har jag provat att göra chutney. Ska bli spännande att se hur det tas emot.