Resan till Vadstena

Har just kommit hem efter att ha varit i Vadstena under helgen med min kör.
Vi gav en fin vårkonsert i en vacker kyrka men det var ett kallt och regnigt Östergötland. Vättern var vresig, grå och ogästvänlig.

Tillbaka i stan

Varje gång jag kommer hem från Gotland är det likadant. Jag tittar vad det kostar att köpa hus, om det finns jobb…
Någon gång i livet skulle jag vilja ha det där vitkalkade huset på Gotland, med vackra fönster där ljuset faller in på gamla brädgolv. Att kunna vandra längs stränderna och leta fossiler. Och så en lite vild och vacker trädgård till. Tänk bara vad rosorna trivs på Gotland. Någon gång…

En kotte i Sala

En semesterledig tisdag har tillbringats hos faster och farbror i Sala. Det var en sommarvacker resa dit och vid vägen en skylt: Plantmakeriet! Å, därifrån som jag skickat efter jättevallmo! Bror svängde snällt in på den lilla avtagsvägen och jag såg för min inre syn hur jag skulle hitta fler vallmoplantor och kanske annat jag också ville ha, men – det var stängt på tisdagar! Av alla dagar!

Nåja, det var förstås väldigt trevligt ändå när vi kom fram till Sala.

080808

Stockholm firade med musik, vattenkrig, dans och allt vad det var. Det kändes som om alla var ute – hela stan sjöd av människor. Jag såg fyrverkeriet som höll på i 8 minuter och 8 sekunder. Första parkett vid Stadsgården (stannar ju helst på Södermalm :O). 

Det var fantastiskt vackert men inte så lätt att fotografera med min kamera i alla fall. Så ni får tro mig på mitt ord – det var häftigt!

Vintertid…

Inte fullt lika kul som sommartid om ni frågar mig. Hjälp, så mörkt det blev på en gång! Nu får jag kämpa med att ta mig iväg på sånt jag vill göra och inte bara stanna hemma i soffhörnan. Jag hoppas att den "extra" timmen ska göra det lättare att komma upp i morgon för att åka med 6-tåget till Göteborg…

Vid en midsommarpromenad på Gotland (som i sig var en glädje – tystnaden, luften, skönheten i naturen) stod följande livsvisdom. Och det är väl så det är.

Midvintermörker

Det var mörkt och regnigt där på dagisgården, det gick inte att ta en enda bild… ni får tänka er småttingar med luciakronor och tomteluvor – hur söta som helst! Småtomtarna som jag känner deltog på olika sätt, den lite större sjöng Tipp-tapp och om pepparkakor – den lite mindre tomtenissen var mest intresserad av ljuset, det gick att stoppa i munnen… Som tur var förstås ett litet tärnljus med batteri.

Jag kommer ihåg en tidig Luciamorgon för många år sedan, när jag var 6-7 år och Lucia med batterier som hängde på ryggen. Pulsande i höga snödrivor för att lussa i grannhusen. Mamma var med och bar kaffebrickan förstås. Det var i Hälsingland, kallt och mörkt på morgonen, med massor av  snö, i en mycket liten by som knappast finns kvar i dag. I ett av husen låg en vuxen son till sängs, sjuk och förlamad efter en misslyckad hjärnoperation. Men jag minns hans blick när jag klev in i hans rum, i vit särk och ljuskrona, och sjöng luciasången. Det är fint med ljusen i midvintermörkret.

Gotländsk midsommar

Tillbaka på Gotland men inte i Visby den här gången. Här är vackert med blommande vägrenar, blåeld, vallmo  och brudbröd. Jag tycker mycket om den här ön, det är något särskilt med ljuset och de små grusvägarna som är nästan vita av kalksten. Här kommer lite blommor till er – ha en skön midsommarhelg! Den lilla, lilla buketten med bland annat linnea tänker jag ha under kudden i natt…

Underbart är kort!

För flera år sedan fosterhemsplacerade jag en buskpion hos en vän som hade koloni långt före mig. När jag lämnade trädgården där jag planterat den, kunde jag inte låta den stå kvar. Tanken var att när jag någon gång fick en egen lott så skulle jag ta hem den igen. När det blev så hade pionen minst sagt rotat sig och det hade varit näst intill kriminellt att äventyra den med en flytt, det fick bli en adoption!

Varje år den blommar blir jag inbjuden på kaffe för att sitta där och beundra och njuta av doften. Vi brukar försöka räkna blommorna, förra året gav vi upp vid 40…

Bonsai

På Östasiatiska museet hade man också några krukor med bonsai som stod i en del av trädgården. Det är en månghundraårig konstart ursprungligen från Kina.

De är lite fascinerande tycker jag, funderade på att prova för många år sen. En hel del pyssel är det ju att få plantor som ska bli stora att stanna och bli små miniatyrer istället. Mycket klippning behövs förstås av både rötter och växt, sen ska man ju också forma plantan med hjälp av metalltråd så att den blir som man tänkt sig. De står i små krukor, blir några dm höga och kan bli mycket gamla. I Sverige är det lämpligast att prova med krukväxter som klarar att stå inomhus hela året annars blir det svårt att få dem att överleva. Myrten är ett förslag till bonsai. Jag som inte får myrten att överleva över huvud taget ska antagligen prova med något annat – om jag ska prova…