Kategori: Koloni

Jag var lite för snabb har jag fått veta, när jag gjorde lite reklam för snigelfällor. Vintertestet tydligen inte riktigt genomfört än.

Jag återkommer i frågan när jag vet att det är ok. Och ni har väl inte sett några sniglar än hoppas jag?

Nu tänker jag inte titta på snön som ligger kvar, snart är den borta! Och så fort den försvinner så kommer de – snödropparna, krokusarna och vallmon (bladen kommer jättefort!). Och så förstås de här! Rabarber! Härliga kamrater – tänk en god rabarberpaj! Eller muffins med rabarber! Eller kräm förstås! Saft är jättegott och jag tror att jag har ett recept på rabarberchutney nånstans…

Välkomna opp!

Kollitotten är ju numera fotomodell! I Gudrun Sjödéns hemmakatalog mallar sig kollitotten på stora färgglada bilder.

Stajlad till nästan oigenkännlighet. Fast en hel del känner man igen förstås och numera har Totte återtagit sitt ursprungliga utseende. De lånta fjädrarna var precis det – lånta! Kul att se hur mycket som går att förändra med färg!

Här kommer en före och efter (som jag lånat från Gudrun Sjödén) bild och förebilden är alltså även en tillbaka bild…

Och här finns mer bilder…

I helgen stängdes kollitotten för i år. Det går förstås att gå dit ändå men det är inte samma sak. Inte alls.

Jag som varit bortrest och dessförinnan ganska förkyld, hade inte varit där på ett tag. I diskbaljan lite kvarglömt vatten med några inblåsta löv som frusit in. Jag packade in de stora krukorna med presenning och hoppas att de klarar vintern, in med möbler, grill och mindre krukor i stugan.Tog ner de sista ihoptorkade plommonen men äpplena fick sitta kvar, koltrastarna hade redan börjat äta på dem. Klippte bort alla luddiga fröställningar på höstanemonerna, jag behöver inte fler av dem. Lyckades hacka hål i jorden, det var bara ytan som frusit lite, för de sista lökarna och mina lavendelsticklingar som jag inte riktigt vetat var jag skulle plantera. Lökarna som jag fått var narcisser, såna där små, doftande som är det vackraste jag vet. Jag håller alla tummar för att de blommar i vår, placerade ut dem på olika ställen så att de ska trivas någonstans. Det brukar mest bli blad tyvärr, i vår ska jag försöka vara duktig och gödsla med benmjöl så går det kanske bättre.

I dag kom snöstormen till stan, sånt där väder som man helst vill glömma bort att det finns. Jag skulle åkt till Norrtälje, med tanke på att busstrafiken inte verkade fungera nåt vidare så är jag glad ett det inte blev så. Strömavbrott blev det i över en timme, märkligt mitt i stan.

Nu gäller det att bita ihop några månader…

Vardagskvällar blir det inte mycket gjort i kollitotten just nu – förvärvsarbete tar alldeles för mycket tid och det blir mörkt tidigare och tidigare på kvällarna. Så det är på helgerna det ska ske – grävandet!

Runt mitt körsbärsträd har det vuxit aklejor och smultron mestadels. Men i år har kirskålen tagit över helt. Jag sållade jorden då när jag planterade trädet och tyckte att det var ett befriat område, men med kirskål är det ett ständigt ställningskrig.

Förra helgen grävdes alltihop bort (ja, inte trädet). Några få aklejor har jag sparat fast det egentligen inte behövs, de dyker ju upp överallt på egen hand. Mängder av kirskålsrötter försvann i alla fall. Nu i helgen hade jag med mig lite lökar som jag tänkte sätta under trädet så länge, i väntan på att bestämma vad jag ska plantera.

Jaha, det blev bara att gräva igenom alltihop igen, med en hel kasse full med rötter som resultat. Jag sållade jorden och lyfte upp kantstenarna också när jag ändå höll på. Men det växer ju ett körsbärsträd där så det är inte helt lätt att gräva rent.

Den fula gröna plastkanten är ett försök att hålla kirskålen ute, inte vet jag om det hjälpt precis. Den fick komma tillbaka på plats igen eftersom den ändå var där. Nu har jag planterat bland annat iris och hyacinth och hoppas att det blir vackert i vår. Men jag gör mig inga illusioner, jag vet vad som lurar under ytan…

Jag undrar om man börjar bli överdrivet gammal när man har en ”trevlig” kväll? Fast det var det i lördags, prat och lite plockmat medan det mörknade där utanför. Oj, vad mörkt det blir! Vi fick diska i skenet av levande ljus för att överhuvudtaget se nånting.

Och de som lånat kollitotten för fotografering hade lämnat kvar en liten blombukett, det var lite kul!

Den uppmärksamme läsaren av den här bloggen (finns du?) har säkert noterat att jag inte vill ha gula blommor i trädgården. Det kan finnas små undantag t.ex små invandrade gullvivor och roliga små påskliljor som jag fått i present. Men annars håller jag mig till ett ganska strikt färgschema. Antagligen har jag förläst mig på ”Colour schemes for the flower garden” av Gertrude Jekyll. Inte för att hon inte tycker om gula blommor utan för att hon är så noga med färger.

I senaste numret av Allt om trädgård kan man läsa lite om såna som jag. Som bestämmer sig för vad som är snyggt och inte. Som tycker att blåa klot inte går att ha i år för nu ska det helst vara svart. Där nämner man Ulf Nordfjell som ett exempel på ”den goda smaken”. (Fast jag tycker att det går att ha blå klot, missförstå mig rätt!)

Nu tycker jag att Ulf Nordfjell gör jättefina trädgårdar men jag tror också att han tycker som jag – att i trädgården får man bestämma själv! Vill man ha små tomtar och grodor och väderkvarnar överallt så ska man ha det. Och tycker man att tagetes i glada färger och att gult och klarrött är härligt, då är det ju så!

För övrigt så inspireras jag mycket av Hannu Sarenström också, inte minst för hans lekfullhet.

Och jag njuter av att mina grannar inte är lika enkelriktade som jag! Samtidigt som jag tror att de tycker att min vita rabatt är vacker, utan att vilja ha en själva.

Vi gillar olika helt enkelt – ett uttryck som står för ganska mycket i dessa dagar, inte bara i trädgården!

Härligt!

Det börjar bli dags att skörda äpplen! Röda och fina (de flesta) hänger de i trädet och väntar. Och trots att jag gallrat bort massor så finns det massor kvar. Ute på den riktiga äppelfabriken som jag skrev om nyss, kan man komma med kassar och musta sina äpplen. Då får man dem i bag-in-box och kan sen dricka äppelmust hela vintern. Så många äpplen har inte jag än (!) och ärligt talat vet jag inte om jag är så förtjust i äppelmust heller. Nä, jag gör nog äppelmos och fryser in klyftor till äppelpaj i vinter.

Och så tänker jag äta och dela med mig!

Utan tvekan är min stora gråmalva vackrast just nu. Säkert närmare 1,80 hög (måste gå ner och kontrollmäta tror jag) med vita blommor och nästan som en stor gles buske. Och tänk, den har övervintrat från förra året! Tidigare har det inte gått, så i höstas gjorde jag inget särskilt utan trodde att jag skulle få köpa ett nytt exemplar till våren. För en gråmalva måste man ha! Människor på promenad stannar och undrar vad det är. Så då kan man stå där och malla sig lite ;O)  Lavatera thuringiaca ”Barnsley”.

Visst är det konstigt? Ibland pysslar man med små frön, förodlar hemma i fönsterbrädan och planterar i små krukor, vattnar och tittar till. Det blir ingenting när man sätter ut dem på egen hand i rabatten. De bara tvärdör.

Eller så köper man fröer och sår ut på växtplatsen i rätt tid, väntar och väntar men – ingenting!

Sen finns det annat där man försökt ta bort, grävt upp, klippt i små bitar, verkligen ansträngt sig för att bli av med.

Men se! De kommer glatt upp igen året därpå, på konstiga ställen utan jord nästan, stora och välväxta.

Här är ett exempel! Spikklubban från förra året (jag trodde det var en änglatrumpet) giftig med otäcka taggiga frukter. Jag tog bort den för det finns så mycket annat man kan ha istället för såna.

Det kanske blir snyggt med kirskål som marktäckare? Håhåjaja.