Kollitott

Visst är det ett härligt namn? Ett hus för lusten. När magnoliapriset delas ut (som jag berättade om härom dagen) så öppnas dörrarna i planket till Groens malmgård som ligger i kanten av Vitabergsparken. Därinne finns en liten plantskola och det är inte så ofta det är öppet, i alla fall sällan när jag går förbi. Men därinne är det fint med ett litet växthus och lusthuset på bilden. I tisdags kunde man köpa pelargoner och lite annat om man ville. Jag gillar det där plåttaket, ett sånt skulle jag vilja ha på kollitotten.

Vitsippor är härliga blommor, dem får man plocka och de står ganska fint i vas. Om man vill förstås för de är vackra där ute.  Som vita spetsdukar ligger de i backarna just nu. De här finns nära jobbet och gör att den lilla promenaden blir riktigt fin.

Mitt på Södermalm i en av malmgårdarna träffade jag de här kamraterna. Tre hönor (en av dem ville inte vara med på bild) och en tupp som sprätte bland tulpaner och scilla i rabatterna. Visst är de fina? Han gol också tuppen – klockan var sju! (fast på kvällen, men ändå!)

Det här begreppet har jag hört talas om i några år, alltså att man tar över platser i städerna och odlar, på rivningstomter eller liknande. Här i Stockholm finns det trottoarodling som väl kan sägas vara en form, man petar upp några stenar i trottoaren närmast huset fyller på med jord och sätter blommor. Det kan du titta på om du klickar här.

I Paris hittade vi den här trädgården bakom ett högt järnstaket, vi stod där och kikade mellan spjälorna men blev sen insläppta av en vänlig man. Det var nog lagliga odlingslotter, men läget och stämningen påminde mig om Guerilla Gardening. Vårbruket hade väl precis börjat, men det gick att föreställa sig att det blir en riktigt härlig oas mitt i stan snart.

Det fanns ju saker i Paris som jag gärna tagit med hem. (Inte bara en Jaques ;O) Men trots att väskan var stor så var ju inte plånboken lika omfattande och man kan nog inte ta med vad som helst på planet. Vilken tur jag hade som kom med ett plan förresten, innan hela norra Europa stängdes av luftvägen. Fast jag gärna stannat i Paris så hade det nog blivit en hel del krångel kan jag tänka mig. Det ska bli spännande att se hur det kommer att gå för vännen E som ska åka hem på onsdag.

Nåväl. Den här vattenkranen hade jag gärna velat ha stående på kollitotten. Den är jättesnygg tycker jag. Och jättedyr 264,80 euro blir ju ett decimalkomma flyttat åt höger ungefär, i svenska pengar. Framför allt så var den nog jättetung.

Hemma igen efter några härliga dagar i Paris. Inget Giverny dock, det får bli nästa gång.

Men fina parker med blommande magnolia och kamelia, god mat och pain au chocolat, mycket promenerande (rekordet blev över 27.000 steg en dag) och metroåkande.

Orangeriemuséet hade öppnat igen (det var stängt för renovering sist) så Monets fantastiska näckrosmålningar gick att se. God vietnamesisk mat hittade vi en kväll, och en öl på en uteservering vid en kanal där man spelade boule i solen en annan dag!

Det hade nog gått att stanna betydligt längre ;O)

Och om någon undrar – nej, jag tryckte inte ner någon Jaques i väskan, bara vin, senap och annat oumbärligt…