Om trädgård, kolonilott, gråsuggor och andra funderingar över livet.
Väskan nedhämtad från vinden. Kläder framplockade. Skor utvalda (stegräknaren ska med, tror att jag kommer att slå nya rekord). Kamerabatterierna laddade!
Nu åker jag och det ska bli så kul! Monets trädgård i Giverny på söndag, god mat och en härlig stad! Även fast det bara är några dagar så är det så efterlängtat. Vi ses nästa vecka med bilder därifrån!
Jo, jag vet att väskan är väldigt stor. Men snygg! Och skulle jag träffa på nån fransman som jag vill ta hem så får han nog plats!
Smet in på trädgårdsmässan på väg från jobbet i dag. Det var skönt att få komma dit utan att alla andra var där. Man kunde vända och gå tillbaka eller byta riktning plötsligt – det kommer nog inte att fungera i helgen.
Men jag tror att jag börjar bli mässmätt! Jag har ju redan varit på mässan i Kista och på den stora trädgårdsmässan har jag varit varje år. Plötsligt blev jag less på alla gräsklippare, holländska lökmånglare, rostiga prydnadssaker och pelargoner. Retade mig mer än vanligt på alla som säljer korvar, godis, kläder och annat mindre trädgårdsrelaterat. Dyrt är det också. Små pelargonsticklingar kostade 85 kronor! Och pionerna kostade lika mycket som på Zetas och då är det ju bättre att köpa dem där.
Zetas hade för all del en fin monter med ett litet rum med inspelad koltrastsång, men när jag kom hem så sjöng den alldeles riktiga koltrasten på min gata så det ekade mellan husväggarna och det är ju faktiskt live!
Antagligen har jag fått en överdos av att traska på mässor och blev lite kinkig och väldigt trött i fötterna. Därav bilderna nedan. Längtade mest att få sitta ner… Den gröna fåtöljen var i konstgräs men såg ljuvligt skön ut ändå och den andra bilden är från en balkong. (Till och med balkongutställingen var trist – den brukar jag gilla)
Det enda jag köpte var just pelargonsticklingar! Men jag köpte dem hos pelargonsällskapet och då kostade de 30 kronor!
Det var mässans behållning frånsett en glimt av Lars Krantz från Wij ;O)
Det måste väl vara blåsippan? I måndags snöade det för fullt, marken var vit. Tack och lov var det aprilsnö, sån där som försvinner samma dag.
Men så i dag på väg hem från jobbet lyste något blått i den lilla skogsbacken – blåsippor! Härligt att man i alla fall kan plocka dem på bild!
De har bara väntat där under snön. Förberett sig och planerat hur de ska sticka upp och ta sig fram. Så fort solen smält bort snön så kommer de. Mitt i det torra gamla gräset eller bland vissnade perenner. Eller som den här mellan brädorna i trädäcket.
Vad glad man blir!
Eventuellt står jag över resan till Blåkulla i morgon kväll, jag ska ju flyga till Paris nästa vecka…
Agnes Katt låter hälsa att hon inte heller är så sugen på att sitta på en kvast, det är ju fortfarande kallt om kvällarna och hon har det varmt och skönt på skohyllan som står alldeles intill elementet.Fast just nu sitter hon på modemet och värmer tassarna.
(Kycklingarna nedan fanns på mässan i Kista härom veckan).
I dag har jag trädgårdsplanerat! Jag gjorde en lååång lista med saker som borde göras i vår och sommar, så jag blev riktigt trött. Men det blev en del inspiration också! Tack E!
Sen tog vi en promenad ner mot Vinterviken i Gröndal. Där har man tippat snö i vinter på en stor gräsyta. Det har varit stora berg av snö och nu börjar de smälta undan. Men jag undrar vad som är kvar sen efter de här högarna? Kommer det att dyka upp ett enda grönt strå?
I takt med att snön faktiskt försvinner, trots ständig påfyllning, så dyker det upp en hel del oönskat också. Tyvärr är det ju inte bara krokusknoppar eller snödroppar som syns, utan allt möjligt gammalt skräp och inte minst upptinat hundbajs!
Här i stan finns det personer som sätter små pappersflaggor i hundbajshögarna, det är lite kul tycker jag fast det vore ju bättre om det inte behövdes alls. Om hundägarna alltid plockade upp efter sina raringar. (Ni hör att jag har katt va?)
Snart ska ju jag åka till Paris, där tror jag inte att hundbajspåsar existerar alls. Ska försöka göra en research och rapportera när jag kommer hem. Är Luxembourgträdgården fylld av kladdigt hundbajs för de välklädda parisinnevånarna att trampa i?
Visst ska det bli spännande?
Lite spännande tycker jag faktiskt att papperskorgen här nedan är också, finns i ett litet parkområde nära mig.
En glädjens dag för såna som mig, som inte alls gillar vinter och snö. Den enda fördelen är nu när det vänder, känslan när vintern och mörkret får ge vika. Nu blir det bara ljusare! Och varmare hoppas jag.
En bra dag. Startade på gymmet, sen bio med goda vänner, en promenad till Fjällgatan med efterföljande fika och en fantastisk utsikt över stan.
Jag tror att Carl-Anton har det fint i sin lilla gröna ateljé som syns på bilden, det måste vara inspirerande med den vyn över Stockholm.
Den här blomstertrappan eller vad man ska kalla det, tyckte jag var väldigt fin. Den påminner lite om den som Karin Larsson ritat en gång (ni vet Carls fru) men det är nästan så att jag tycker att den här är ännu vackrare. Den är lite rundare och mjukare i formen.
Tänk om man hade plats för en sån! Men hemma hos mig går det inte in en enda sak till – ”våningen” är fylld! Den skulle ju göra sig alldeles utmärkt i ett glasat uterum eller inglasad balkong eller nåt, men jag har varken det ena eller det andra tyvärr.
Jag får spara bilden och idén till en annan gång helt enkelt.
Alldeles utanför porten, en fläck med barmark. En gammal vante och lite skräp. Där dyker det upp ett vårtecken.
Tänk så glad jag blev!
