Om trädgård, kolonilott, gråsuggor och andra funderingar över livet.
Jag var nöjd och glad över att ha fyndat en änglatrumpet för 30 kronor i Skåne på försommaren. Men nu måste jag nog inse – det är en spikklubba…
Den ska lukta illa påstås det, men det gör den faktiskt inte, den luktar gott. Giftig förstås, men det är ju änglatrumpeten också.
Jaha. Nu behöver jag kanske inte grubbla över hur den ska vinterförvaras i alla fall. För den ska man väl inte spara på?
Årets födelsedagsblommor – vita ranunkler! Å de är jättevackra, tack! Firade födelsedag i går med familj och vänner. Mysiga presenter och en liten gosse som sjöng Happy Birthday! Vi hann precis äta färdigt innan regnet kom. Vilken tur att vi var på min gård och inte i kollitotten, där inne i stugan hade vi inte fått plats. En mycket trevlig kväll!
Min kolonigranne kom inte på vad de hette, de där insekterna som det är många av. De där tjocka…jo hon menade humlor förstås.
Många humlor är det, inte så mycket bin men getingarna trivs hos mig och äter på trädgårdsmöblerna, det är inte roligt.
Humlorna gillar Kransveronikorna, det ser ut som om de sitter där och somnar. Bolltistlar är en annan favorit. Nån som vet om humlor sover och i så fall hur? Måste kanske googla lite igen…
i skogen satt den lilla sländan och vilade sina vingar. Vilken otroligt vacker färg och vilket mönster! Hur länge lever en sån? En dag?
I så fall hade den i alla fall tur med vädret…
ps. Nu har jag googlat – det är en blå jungfruslända.
Ett av glädjeämnena med en kolonilott är ju att man kan njuta av grannarnas trädgårdar också (ett annat är grannarna själva!). Eller lida förstås, men jag har tur – mina grannar har det jättefint. På ena sidan en trädgård i blivande, det vill säga den nya innehavaren samlar mest växter och funderar hur hon vill ha det. På den andra sidan en trädgård som just nu är härlig i gula färger och då kan jag ju njuta av det fast jag inte har en enda gul blomma själv. Det där med färg är spännande. Hos ”växtsamlaren” finns gamla flox i olika starka färger, bland annat en neonrosa som verkligen är svår att kombinera med annat. Men vad snygg den är tillsammans med stormhattarna!
Det är riktigt läckert!
En sen kväll i kollitotten med vännen G. Oj, vad det blir mörkt nu, fast det var en stor, fin augustimåne som fungerade som ytterbelysning. Jag fick hjälp att få hem ny gasol till primusköket, tänk vad det är bra med bilburna vänner (Tack!).
Vi satt ute och åt och det var en fin ballongkväll. Bildens ballong gick nära, vi hörde hur de ”gasade” däruppe, men medan jag hämtade kameran hade de tagit sig uppåt igen.
Det finns ingen riktig post längre, men ballong – det finns!
I sommar har jag sett en utställning på Nordiska muséet här i Stockholm som visar ”Proggens affischer”. Det var många minnen från min röda ungdom som dök upp där…
Bland annat den här affischen som jag hade på väggen för många år sedan. Budskapet gillar jag fortfarande – numera kanske jag tolkar det mera bokstavligt. Själv sjöng jag faktiskt i en grupp som hette just Hundra blommor. Och jag tycker fortfarande att affischen är fin!
Nu blommar den giftiga men vackra stormhatten, Aconitum napellus. Den finns i en blå-vit variant också men jag tycker att den riktigt mörkblå är vackrast.
I Karin Berglunds underbara bok Längtans blommor (som följt mig sen den kom ut 1987, det var nog min första trädgårdsbok) står att läsa om den från den grekiska mytologin: ”Herakles skulle utföra sitt tolfte och sista storverk. Därför begav han sig till underjorden, Hades. Uppdraget var att fånga in och föra inför kung Eurystheus ögon den trehövdade helveteshunden Kerberos som bevakade ingången till dödsriket. När kungen fisk se besten blev han förfärad och befallde Herakles att åtebörda djuret till dödsriket. Helveteshunden morrade och gläfste, och överallt där hans giftiga fradga föll på marken växte högväxt mörkblå stormhatt upp.”
En ruskig historia med andra ord. Sen berättar hon vidare att den haft mängder av folkliga namn; blåmunk, blåhatt, munkkappa, munkhätta, Jungfru Marie sko, blåfågel, häst och vagn, Venusvagn, duvvagn, blåduvor…
Att den ser ut som en hjälm eller hatt kan man kanske se och för att förstå varför den kallas duvvagn så kan man dra tillbaka ”hjälmen”, det har jag gjort på den nedersta bilden.
Duvvagn! Dragen av två duvor. Visst är den vacker!
I dag har jag haft ett tidigt besök i kollitotten av bloggvännen Slottsträdgårdsmästaren, det var roligt! Han antydde att jag var lite hemmablind och det stämmer kanske. I augusti börjar jag nämligen tycka att sommaren är slut och att det ”bara” blommar höstblommor. Kom på i kväll att jag kanske måste hitta lite fler rosor som blommar längre för att behålla sommarkänslan. De flesta av mina rosor blommar ju i juni-juli, extra tidigt i år, och när de är överblommade då blir det höst…
Nåväl, det blommar lite annat än rosor, bland annat den här fina höstvädden (nu var vi där igen!) Scabiosa Caucasica. Bladen som syns på bilden hör inte ihop, utan stjälken har krupit in i en annan växt och sträcker fram sin enda blomma. Den här har jag flyttat runt några gånger för att få den att trivas och det känns som om den kanske måste flytta igen. En enda blomma!
Jag märker att det blivit blåa blommor i flera dagar nu utan att jag riktigt tänkte en blå vecka. En vit och en rosa vecka har jag ju redan avverkat.
I dag har jag promenerat genom ett annat koloniområde än mitt eget, nämligen Dalen strax utanför tullarna. Inte så stort, vill minnas att det området krymptes betydligt när man skulle bygga det stora sjukhuset (Babels hus) som sen inte blev så stort, utan ett litet närsjukhus. Hur som helst, några stugor finns det kvar och de var jättefina! Bevarade, med fina gamla fönster och mysiga trädgårdar. Jag ska nog gå tillbaka igen för det var verkligen inspirerande! En blå bild tog jag där, tyckte färgkombinationen med den mörka klematisen (Jackmanni gissar jag) och den klarblå soffan mot det blekgröna huset var riktigt härlig!
