Pepparkaksdass…

Ja egentligen ska man väl bygga något vackert. Hade ju en tanke att jag skulle försöka bygga kollitotten, men i år fick jag hjälp av största mannagrynet 8 år, och då blev ju ett dass mycket roligare! Vi kompletterade med en kissnödig tomte också.

En hel del fniss blev det…

När vintern kom…

Man ska väl inte bli förvånad när det blir vinter i december, men det gick så fort. Från regnigt, milt novembermörker till full vinter med snö på bara några timmar kändes det som.

Det är vackert med snö när det är nyfallet men jag skulle klara mig ganska bra utan… eller i alla fall kunna nöja mig att se det från ett fönster…

Snart…

Mycket jobb har det varit och en del återstår – men fint blir det så nu måste jag få visa omslaget i alla fall! I mars kommer boken ut.

Det ska bli så spännande att se vad den får för mottagande!

Azorerna

Nu har jag varit ute och rest igen. Den här gången besökte jag mina vänner som är ute och seglar, de har stannat på Azorerna över vintern. Jag hade nog aldrig funderat över att resa dit om inte de hade varit där, så spännande och oväntat att komma dit!

Några vulkanöar mitt i Atlanten, utanför Portugals kust. Gröna och bergiga med raviner, heta bubblande källor, blommor överallt och förstås hav! En dag gjorde vi en utflykt för att se val, det syntes ingen (och jag var nästan lika glad för det, de är stora) men havet formligen kokade av delfiner – det var roligt!

En spännande resa med många intryck! Överallt kossor som gick på på bergssluttningarna året runt, de lär vara tre gånger så många som människorna. Fantastiska vyer, jättegod mat – särskilt fisk förstås och trevliga människor.

Här kommer några bilder från en fantastisk resa!

 

 

 

Att ställa tillbaka trädgårdsmöblerna

eller var det grillen man skulle tänka på? Då när man ska skruva klockan åt något håll, oklart vilket.

Jag tror jag drabbas av jetlag första veckan. Jag blir så trött på kvällen så jag egentligen vill åka hem och lägga mig direkt efter jobbet. Att gå iväg och sjunga eller träna känns nästan omöjligt. Den här veckan är det bättre, så både sång och träning är avklarat.

I helgen som gick åkte det in lite krukor och möbler nere i Kollitotten. Den här bilden är inte tagen hos mig, men jag tycker den är lite skön. Oavsett vad klockan är kan liksom stolen stå kvar…

Litet bo jag sätta vill…

I alla fall om man är fågel kanske. För de här läckra fågelhusen finns i Gröndal.

Jag vet inte om det är tänkt att pippi ska flytta in och bo där eller om det mest är restaurang. Om det är för permanentboende så blir det nog kollektivhus för de är ganska stora. Men jättefina är de tycker jag. Undrar förstås vem som byggt dem och hur det kommer sig att de hamnat där. Fast ibland är det kul att inte veta.

Nästa gång jag kommer till Gröndal ska jag kanske promenera mera – det kanske finns fler?

 

 

Tiden går…

Oj, vilken eftersatt blogg jag hittade… Om nu någon fortfarande hittar hit vill jag gärna berätta att tiden helt enkelt inte riktigt räckt till. Vad tiden ägnats åt istället ska jag försöka återkomma till.

Hur som – äppelskörden är bärgad! Förra året blev det två äpplen tror jag, blomningen uteblev helt. Vill ju inte gärna tro att det var jag som beskurit fel, det vore ju tråkigt.

I år slog trädet alla rekord. Bilden visar halva skörden ungefär. Och alla små kart som gallrats bort skulle ha blivit tre gånger så många tror jag. Om detta kommer att upprepas ska jag boka tid för mustning ute på Äppelfabriken. Där får man musten pastöriserad i bag-in-box så att den håller sig ett tag. Ärligt talat vet jag inte hur mycket must jag skulle dricka. Nu har det mest blivit äppelmos och fantastiskt goda äpplen att äta. Några små närstående mannagryn har ett äpple med sig i skolväskan varje dag tror jag.

På några äpplen hade koltrastarna redan startat så de fick behålla lite grann.

Självplock

Har haft glädjen att besöka Slottsträdgården Ulriksdal i veckan. Där är det skördedags på frilandet sen en tid tillbaka. Potatis, kål, bönor, rödbetor, morötter, lök ja det går nog inte att räkna upp allt. Mycket är redan skördat, rödbetor var det inte så många av men det fanns mycket annat. Och vad roligt det är att skörda kålhuvuden till exempel. Fast min favorit är att få plocka blommor.

Det finns så många sorter och färger och förstås svårt att välja. Den här gången utgick jag från de vackra halvfyllda rosenskärorna och den mörka vallmon. Oj så vackert det blev tillsammans med fingerborgsblomma och lejongap.

Undrar vad jag kan plocka nästa gång…

Att jämföra äpplen och plommon…

Man ska inte jämföra äpplen och päron har jag hört, men hur är det med äpplen och plommon? Årets plommon verkar bli rekordstora! Nästan lika stora som äpplena som iofs inte är riktigt klara än. Snart dags för plommonchutney!