Det är lite konstigt det här med att resa. Man reser någon eller några timmar och dyker in i en helt annan miljö, sen åker man hem igen. Och då är det så märkligt tycker jag, att tänka att livet pågår där fortfarande och att jag nu vet hur det är och ser ut. Platserna och människorna man mött finns kvar i minnet och går att återskapa plötsligt. Det kanske låter helt förvirrat (och kanske är det också ;O)
Nåväl, Skåne lever kvar i minnet. (Jag kom ju hem i går, så det vore ju sorgligt annars) Vackra stora parken Fredriksdal var som en blandning av Skansen och Djurgården, eller nåt. Det var lite regnigt men det nya rosariet var nästan ännu finare då.
Bilder från Fredriksdal här nedan. Den veckade krukan är så fin tycker jag, undrar om det är svårt att göra något liknande? Och det lilla lusthuset var helt i min smak!
Ps. I dag här hemma såg jag änglatrumpeter i ungefär samma storlek som den jag köpte för 30 kronor, men här kostade den 285 – är det konstigt att jag var lyrisk?
Krukan var jättefin! Är den i betong?
Åsa!: Jag kommer på nu att jag aldrig kände efter, jag bara fotade. Men nog borde den gå att göra i betong? Eller är det lera kanske? Får be mina skånska vänner gå dit igen och nypa…
285 kronor!! Men snälla nån, så dyrt kan ni väl inte ha det där uppe i huvudstan! Fast ni har väl högre löner också ; ) Nej tacka vet jag Sören granna blommor då!
Åsa S: Vet inte hur det är med löneläget, men inte tjänar vi väl tio gånger så mycket??