Oj, vad fort det gick! Den barrande granen som egentligen borde ha kastats ut redan på juldagen, står fortfarande kvar. Men eftersom den är så ämlig till hela sin natur så släpper den kulor och änglar i golvet och skrämmer både mig och katten!
Nu är det redan ett nytt år. Inte för att man märker så stor skillnad egentligen från den ena dagen till den andra, men det är alltid roligt att äta god mat, dricka champagne och titta på fyrverkerier. Och sen kan man alltid göra upp lite nya mål och föresatser. Det passar ju liksom bra att bestämma sig för en och annan förändring.
I år ska jag besöka Chelsea Flower Show i London, det har jag drömt om i 20 år tror jag. Nu ska det bli av, resan bokades häromdagen. Dessutom finns lite planer på Toscana…
Men det är semester det, fortfarande ska jag antagligen resa en hel del i jobbet. Närmast på tur står Överkalix och jag fryser redan…
Vid en liten promenad häromdagen när solen sken på snön och fåglarna tjoade så man nästan trodde att det var vår, tittade jag till kollitotten. Det var en bit kvar till våren därnere…
haha… kan se hur du och katten hoppar omkring därhemma när änglarna faller! Min barrar men håller i kulorna. Den är inte större än att jag får ner den i en svart sopsäck med lite grenkapning så jag slipper barr i hela huset men vet ärligt talat inte varför jag skulle ha riktig gran i år… Toscana lät härligt!!
Mmm, där är det inte vår än på ett tag… Men dina resplaner låter underbara!
Gunilla: Nu är barrgranen ute! Din också?
Åsa!: Ja, just nu känns det viktigt att se framåt…