Om du är någon av de tappra som läst min blogg under åren, så har du kanske redan hört talas om pionen som jag adopterade bort.
Ifall du inte har det : En buskpion som jag köpte när jag hade trädgård och när jag sedan flyttade efter några år inte kunde lämna kvar. Jag tog med den till det nya boendet där den fick stå i en ”allmän” rabatt och riskerade att bli nersprungen av glada barn, så när jag tre år senare flyttade därifrån fick den följa med igen. Eftersom jag inte hade tillgång till trädgård alls då, så ringde jag en god vän och bad henne vara fostermor så länge. När jag sedan fick en egen trädgård igen trivdes den så bra och hade vuxit sig så stor så den fick stanna kvar och adopteras.
Varje år blir jag därför bjuden på pionkaffe när den blommar, i år med över 50 knoppar. Den är nu över 2 meter hög och lika vid och vi räknade ut att den stått på sin plats i 18 år och därför är ca 25 år totalt.
Här kommer bilder på den och på min köksbordsbukett som glatt mig i flera dagar nu. Söder syrenblommar överallt! Titta gärna in hos Slottsträdgårdsmästaren och se mer södersyrener.
Ett svar på ”Pionkaffe”