Kategori: Koloni

Dags för mina små lavendelsticklingar från i våras att flytta ut på egen hand. Hittills har de ju bott i blomsterbaljan och fått skydd av penséerna. Nu har de blivit stora med fina rötter och ska få växa vidare i rabatten. Tror att årets sticklingsomgång gett närmare 15 nya plantor. Vad lätt det är! Ta klippet från våren jag brukar ta två-tre kvistar tillsammans, ett snyggt snitt, dra av bladen längst ner och stick ner i jorden. Jag tycker att det är lättast att sätta dem i min blomsterbalja, där får de lagom med sol och skugga, blir vattnade och jag glömmer inte bort dem…

Jag har fått ett önskemål om att visa bilder på insidan av min stuga. Antagligen för att minnet av den ursprungliga ruskiga interiören lever kvar. När jag tog över fanns det ett gammalt ”kök” med snickerier i brun lackfärg som man piggat upp med sån där klisterplast i orangeblommigt. 70-tal i sin värsta form… I övrigt bara ruffigt och slitet, trasiga fönster och tapetserade masonitväggar.

Nåväl där det köket fanns är numera en liten glasveranda eftersom dörröppningen flyttades. Det är den ursprungliga kolonistugan (antagligen långt mer än 60 år) som numera går under beteckningen Salen. 6 kvm med kristallkrona. Vad annars? Så här kommer en bild från entrén, en titt till vänster och en titt till höger. En annan dag ska ni få se det nya köket.

På söndagen ett snabbt besök på Långholmen där koloniträdgårdarna höll öppet hus. Jag har varit där förut men nu fanns nya stugor att kika på och förstås massor med inspiration att hämta. På Långholmen kan stugorna vara högst 10 kvm inklusive bod och får inte vara friggebodar, dvs de måste byggas av lösvirke. Många spännande stugor finns det, moderna, traditionella, vackra, mindre vackra men alla väldigt spännande. När jag i början av mitt koloniliv tänkte bygga ny stuga hämtade jag inspiration här. Fick till och med ritningar på en stuga som jag tänkte bygga (se bilden) , fast en storlek större. (Vi får bygga 14 kvm) Nåväl, jag renoverade ju min stuga istället, men ritningarna har jag kvar.

Långholmen är värd ett besök, inte bara för kolonierna. Oj, vad mycket fint jag såg, vad det blommade! Fina grönsaksland, snygga rabatter, härliga färger! Några bilder kommer här. Mera kommer nog i morgon!

Lördagen tillbringades bland annat i Dalens koloniområde i södra Stockholm. Där var öppet hus, med försäljning av blommor, saft, sylt och bakverk. Jag har ju varit där som hastigast förut och nu fick jag möjlighet att titta lite närmare. Här får husen vara 26 kvm mot våra 14 i innerstan. Husen i Dalen är väldigt fina, många är lite äldre med vackra fönster och verandor. Det här huset blev jag särskilt förtjust i, där fanns en gammal vedspis, mysigt litet sovrum och fin glasveranda med matbord och stolar. En liten gnagande känsla fick jag, skulle det vara roligare med en kolonilott där man faktiskt kan bo på somrarna? Innehavaren här gjorde det men hade lägenhet i närheten, cyklade bara hem för att duscha och tvätta kläder emellanåt. Det lät ganska skönt.

En fin trädgård hade hon också förstås – med sån där snygg flätad kant runt rabatten!

Det här är Anna Åbergsson en av annorna som vi kolonister ska sända en tacksamhetens tanke ibland. Jag tycker att klädseln ser lite opraktisk ut, i alla fall om man ska vara kolonist. Den andra Anna hette Lindhagen i efternamn och var syster till Stockholms ”borgmästare”. De båda såg till att de första koloniområdena i Stockholm skapades. Annorna har en varsin väg uppkallad efter sig i Eriksdalslunden och de här bilderna är från Stadsmuséets koloniutställning. Där blir det för övrigt snart skördefest, den 12 september, med försäljning av saft och sylt och mycket annat.

Närmare i tiden är kolonifesten Peppar och Pumpa, som i år håller öppet i 8 olika koloniföreningar i Stockholm med möjlighet till kompostering, vitlöksodling, besök i trädgårdar och mycket mer. På lördag mellan 12-16 och du kan läsa mer om du klickar här. Det ska bli roligt!

Det är väl ena lustiga kamrater. Första året svart, sedan klarröd, nu flera nyanser av ljust rött och rosa och så den här riktigt mörkröda. Den är fin tycker jag och undrar vad det blir nästa gång – vitt?

Jag har ju tänkt göra ett litet rött hörn i en rabatt och har planterat en mörkröd ros bland annat. Den tänker jag återkomma till när den förhoppningsvis vuxit till sig. Vid ett besök på Zetas nyligen var jag ju tvungen att komplettera lite. Hur kan man åka till Zetas och komma därifrån utan någonting? Min vän A lyckades den här gången, men hon har nära och handlar ofta.

Hursomhelst – jag tycker om doftande nejlikor, har borstnejlikor och en vit fylld fjädernejlika sen tidigare och nu hittade jag en röd och vit. Det passar ju alldeles utmärkt som en liten övergång i det röda hörnet. Så här är den på bild, tyvärr blommar den väldigt ensam just nu.

Dianthus plumarius ”Gran´s Favourite” och det är ju som klippt och skuret…

Ett av glädjeämnena med en kolonilott är ju att man kan njuta av grannarnas trädgårdar också (ett annat är grannarna själva!). Eller lida förstås, men jag har tur – mina grannar har det jättefint. På ena sidan en trädgård i blivande, det vill säga den nya innehavaren samlar mest växter och funderar hur hon vill ha det. På den andra sidan en trädgård som just nu är härlig i gula färger och då kan jag ju njuta av det fast jag inte har en enda gul blomma själv. Det där med färg är spännande. Hos ”växtsamlaren” finns gamla flox i olika starka färger, bland annat en neonrosa som verkligen är svår att kombinera med annat. Men vad snygg den är tillsammans med stormhattarna!

Det är riktigt läckert!

En sen kväll i kollitotten med vännen G. Oj, vad det blir mörkt nu, fast det var en stor, fin augustimåne som fungerade som ytterbelysning. Jag fick hjälp att få hem ny gasol till primusköket, tänk vad det är bra med bilburna vänner (Tack!).

Vi satt ute och åt och det var en fin ballongkväll. Bildens ballong gick nära, vi hörde hur de ”gasade” däruppe, men medan jag hämtade kameran hade de tagit sig uppåt igen.

Det finns ingen riktig post längre, men ballong – det finns!

Nu blommar den giftiga men vackra stormhatten, Aconitum napellus. Den finns i en blå-vit variant också men jag tycker att den riktigt mörkblå är vackrast.

I Karin Berglunds underbara bok Längtans blommor (som följt mig sen den kom ut 1987, det var nog min första trädgårdsbok) står att läsa om den från den grekiska mytologin: ”Herakles skulle utföra sitt tolfte och sista storverk. Därför begav han sig till underjorden, Hades. Uppdraget var att fånga in och föra inför kung Eurystheus ögon den trehövdade helveteshunden Kerberos som bevakade ingången till dödsriket. När kungen fisk se besten blev han förfärad och befallde Herakles att åtebörda djuret till dödsriket. Helveteshunden morrade och gläfste, och överallt där hans giftiga fradga föll på marken växte högväxt mörkblå stormhatt upp.”

En ruskig historia med andra ord. Sen berättar hon vidare att den haft mängder av folkliga namn; blåmunk, blåhatt, munkkappa, munkhätta, Jungfru Marie sko, blåfågel, häst och vagn, Venusvagn, duvvagn, blåduvor…

Att den ser ut som en hjälm eller hatt kan man kanske se och för att förstå varför den kallas duvvagn så kan man dra tillbaka ”hjälmen”, det har jag gjort på den nedersta bilden.

Duvvagn! Dragen av två duvor. Visst är den vacker!