Kategori: Koloni

I dag har jag haft ett tidigt besök i kollitotten av bloggvännen Slottsträdgårdsmästaren, det var roligt! Han antydde att jag var lite hemmablind och det stämmer kanske. I augusti börjar jag nämligen tycka att sommaren är slut och att det ”bara” blommar höstblommor. Kom på i kväll att jag kanske måste hitta lite fler rosor som blommar längre för att behålla sommarkänslan. De flesta av mina rosor blommar ju i juni-juli, extra tidigt i år, och när de är överblommade då blir det höst…

Nåväl, det blommar lite annat än rosor, bland annat den här fina höstvädden (nu var vi där igen!) Scabiosa Caucasica. Bladen som syns på bilden hör inte ihop, utan stjälken har krupit in i en annan växt och sträcker fram sin enda blomma. Den här har jag flyttat runt några gånger för att få den att trivas och det känns som om den kanske måste flytta igen. En enda blomma!

I våras fick jag någon idé om att jag ville ha blå anemoner under äppelträdet. Tror att påsen jag köpte innehöll 20 knölar som pillades ner under trädet. Jag hade nästan glömt bort alltihop, men i dag fick jag syn på en blå anemon!

Den är väldigt vacker tycker jag och nu hoppas jag förstås att det ska komma ett par till. Men det kanske är att önska för mycket…

Man kan inte få för mycket klematis heller! Det här är det senaste tillskottet en italiensk Clematis viticella. Hon heter Hanna och har just slagit ut sin första blomma där hon står vid min portal. Där ska hon få växa tillsammans med rosen Madame Alfred Carrière som är blekt rosa, nästan vit. Det kommer att bli fantastiskt vackert tror jag, om något år när de hunnit växa till sig lite.

Jag har inte haft någon riktig tur med klematis tycker jag,  kanske placerar dem på fel ställe. Men jag ger inte upp, det är bara att prova igen. Jag tycker bäst om de småblommiga och inbillar mig att de inte är lika kinkiga som de storblommiga.

Jag tror inte att man kan få för mycket lavendel! Jag som gör små sticklingar varje vår och sätter ut i slutet av sommaren, har nu fått så mycket att jag nänns plocka för att göra en krans. I år blir det nog tio nya små plantor som snart ska få komma ut i rabatterna. Jag har vit och faktiskt rosa lavendel också men de är lite tama. Kanske skulle de bli vackrare om man satte dem mitt ibland de blå? Såna I-landsproblem kan man fundera en lång stund över…

har synts i kollitotten. Slottsträdgårdsmästaren undrade härom dagen vart fjärilarna tagit vägen och de flesta intygar att det är ont om dem. Själv har jag nästan bara en sorts vita fjärilar (mal? ;O) men i dag dök det äntligen upp en mer färgglad kamrat.

Jag fick lurpassa en lång stund innan den hade godheten att slå sig ner på en vit borstnejlika så att det kunde bli en bild.

Den är vacker, men jag vet inte riktigt vad det är för sort. Någon sorts nässelfjäril kanske?

Jag har strött ut hundratals (tusentals? de är små) vallmofrön för att få rosa vallmo. Men jag hinner inte se dem! Jag får bara se frökapslar – eller möjligen röda vallmo som jag inte sått…

Nu är frökapslarna väldigt vackra men ändå!! Ska det vara så? Måste jag vänta till nästa år, när de här fröna blivit blommor? För varje sån här kapsel innehåller massor av frön men frågan är – blir de rosa? Jag tror att de här var det när de blommade, jag hittade bladen på marken…

Det har regnat mycket den senaste tiden och fast jag haft semester, så sammanfaller inte alltid solen och arbetslusten. Ibland har jag väl inte hunnit med riktigt heller, det har varit ihållande regn emellanåt.

Hursomhelst – huset är målat, dörren snart… och det växer så det knakar! Gräsmattan behöver klippas (igen!) och trots att jag putsade rosorna förra veckan så syns inte det. Det ligger drivor av rosenblad under New Dawn efter det senaste slagregnet.

Det är lite djungelkänsla och det är ganska mysigt det också! Lite vilt och vackert!

Det är trevligt med sällskap när man ska äta! Min halvtama (han äter ur min hand när han känner för det) talgoxe tycker nog också det. Metallfåglarna på matbordet är dessutom ganska försynta och stjäl inte brödsmulorna…

Avslutar min vita (blom)vecka med en liten del av min vita rabatt. Där har de självsådda fingerborgsblommorna varit mycket förstående (de flesta) och blivit vita. De som är rosa får stå kvar ändå för att de är så vackra.
I bakgrunden den vita bourbonrosen Boule de neige, snöboll, som faktiskt fått lite svartfläcksjuka ser jag på bilden.
Jaja – det är smällar man får ta när man gillar rosor.
Nu blir det nytt – antingen en blå vecka eller något helt annat…

Fast nu är det faktiskt en annan sort. Dyr, köpt i plantskola. En gråmalva Lavatera, som blivit en favorit.
Jag får dem inte att övervintra tyvärr utan får köpa nya varje år. Just den här heter ”Blushing Bride” och ska bli ca 1,30 hög. Det är den inte än, men den har i alla fall börjat blomma.
I morse kom jag äntligen iväg tidigt med morgontidningen under armen, för att äta frukost i kollitotten. Det var jätteskönt – bara jag och fåglarna (och trafiken förstås). Jag satt där och hade det skönt och sen tyckte jag plötsligt att det var så mörkt. Åska! Jag hann hem innan regnet kom. Men sen klarnade det upp igen så jag kunde gå till färgaffären med en ros och försöka få samma färg på burk. Jag tror inte att jag lyckades helt, den blev nog för stark, men jag ska titta igen i morgon på den nymålade dörren och fundera lite till.