Kategori: Koloni

U och jag tog oss ner i kollitotten med snöskyffel i högsta hugg för att beskära äppelträdet. När vi lyckats forcera låset och grinden med hjälp av låsolja och mycket skyfflande, hoppade Jösse Hare iväg. Vi störde. Och hur vi störde såg jag genast – han har ätit på mitt äppelträd! Jag har gnagskydd på stammen, har nämligen varit med om det här förut, men med snöläget och den hårda skaren så har han nått att mumsa rent på de nedersta grenarna.

Förra gången jag råkade ut för det här, i en annan trädgård, så blev trädet helt ringbarkat och jag provade bryggympning. Att med tunna grenar skapa ”bryggor” på trädet. Jag vet inte hur det lyckades, trädet blommade det året men sen var jag inte kvar för att se fortsättningen.

Nu tror jag att jag ska ta bort de nedersta grenarna helt enkelt, på så sätt får jag ju en lite högre stam och det kan ju vara bra när man vill sitta under trädet!

Trädet blev utrustat med grön ”nätchiffong” för att eventuellt hindra Jösse från att äta upp varenda gren.

Det blev nästan fint…

I brist på vår köper jag vallmofrön på Tradera. Tänk så många sorter det finns, både ettåriga och perenna! Min dotter köpte en trädgårdsbok på rean och en bild i boken visade bland annat blå riddarsporrar, blekrosa stjärnflocka, vit storklocka, vit fingerborgsblomma och svart pionvallmo.

Det var så vackert så jag fick hjärtklappning! Så ska min sillsalladrabatt bli! (tror jag nu, ja) Blev genast tvungen att köpa svarta pionvallmofrön. Och när jag ändå höll på så blev det några sorter till. Nu är det väl märkvärdigt om inte det ska bli vallmo i kollitotten i sommar…

Jag försöker med bilden ur boken Gabriellas trädgård, det är verkligen något att drömma sig bort till nu.

Hoppas att ni får en skön helg! Själv grunnar jag på mitt äppelträd – hur länge kan man egentligen vänta med beskärningen?

Varje år strör jag ut vallmofrön i kollitotten. Jag ser framför mig hur de ska fladdra i ljuva rosa färger lite överallt. Hittills har det gått ganska dåligt. De enda som blommar är de knallröda som jag aldrig bjudit in, men som tydligen trängt sig in i någon fröblandning. För två somrar sen fanns det en vacker blekrosa som aldrig kom igen. Och förra sommaren hittade jag rosa kronblad under nybildade frökapslar. Så det verkar svårt.

Men – skam den som ger sig! Jag fick massor av frön i födelsedagspresent förra året, de ska väl blomma i år?

Annars kan man ge sig hän i vallmodrömmar på nätet och köpa frön! På Tradera finns fröauktioner av både det ena och det andra. Jag har köpt hem två små fröpaket som ska bli skönheterna på bilderna. Jag har lånat dem från säljaren, jag hoppas att det är ok för nu gör jag ju reklam! Tänk så vackert det ska bli!

I helgen tog jag mig ner till kollitotten. Det var längesen någon varit där, snön låg djup och orörd. Jag pulsade fram med snö upp till midjan. (Jag överdriver lite, men jag är ju inte så lång – det kändes så!) Så det var inte så lätt att ta sig fram, fick hålla i staketen för att inte ramla. Jag blev lite full i skratt samtidigt, för det slog mig att om jag skulle trilla omkull så skulle ingen hitta mig förrän all snö töat bort framåt första maj eller nåt. Ni vet – det som göms i snö… varför nu det skulle vara roligt?

Jag brukar beskära mitt lilla äppelträd så här års, men det gick ju inte att komma fram till det ens. Antagligen kan man vänta lite, med mer än -20 grader så lär det väl dröja innan saven stiger.

När jag äntligen nådde min egen lott, så stod jag där en stund och funderade över om jag kanske borde tagit in korgstolen i alla fall…

Den här lilla runda rabatten gjorde jag för en vit buskpion som jag fått i födelsedagspresent, tyvärr ville den inte komma tillbaka i våras, det blev bara en torr pinne kvar.

Nu vet jag inte riktigt vad det ska bli där – kanske ett nytt försök med en buskpion – men nu i sommar har jag flyttat över en massa fingerborgsblommor dit så länge. Hela min lilla trädgård kommer att vara fylld av fingerborgsblommor nästa sommar, jag ser bladrosetter överallt. Vilken tur att jag tycker om dem!

Jag fotograferade några av de sista rosorna på min stora New Dawn härom dagen. Kanhända har frosten tagit dem nu. Jag har varit i Uppsala och där snöade det i natt – burr! Rosorna är förstås vackra, men plötsligt såg jag en av grenarna som slängt sig ut och det är också vackert! Taggar kan vara riktigt dekorativt!

Jag tycker mycket om fingerborgsblommor. Framför allt vita men även de olika rosa nyanserna. Sen den första blommade för några år sedan blir de bara fler och fler. I år har jag flyttat ett antal till en plats där de kommer att bli bra och framför allt få plats. Många av de små plantorna står så tätt så det kommer inte att kunna bli blommor av alla nästa år. Det är löftesrikt med de här bladrosetterna – nästa sommar kommer de att vara fina blommor. Den här har kanske placerat sig lite trångt, men tänk i sommar när det kommer att stå en hög blomma här, kanske når den ända upp till fönstret, för det här är precis framför min lilla stuga? En härlig tanke!

En skön söndag för övrigt, trots att det kom en riktig regnskur. Men just då lyckades jag vara inomhus i ett av de kollektivhus jag besökte i dag. Det ena var bostadsrätter där priset för en tvåa rörde sig runt 3-4 miljoner (så där kommer jag aldrig att kunna bo) men i det andra var det hyresrätter så där kan man kanske köa och se hur det blir.

Trädgårdsmöblerna inställda för i år, fågelbadet tömt. Fick höra av en granne att mitt körsbärsträd besökts av steglitser, så synd att jag inte fick se det.

I dag regnar det och är ett riktigt busväder. Jag vågade mig ut för att besöka kollektivhus – det är kollektivhusens dag. Eller snarare helg för i morgon ska jag besöka ett annat. Jag har ju bott i ett kollektivhus för drygt 10 år sedan, alltså inte på 70-talet fast jag ville. Jag tyckte och tycker fortfarande att det är en suverän boendeform. En egen lägenhet men med tillgång till snickarrum, syrum, bastu och allt vad de kan ha, samt det viktigaste – gemensam matsal! Så trevligt att slippa äta middag ensam och så mycket tid och pengar att spara. Helt otroligt bra särskilt för barnfamiljer, de kan ju få mer tid att umgås i stället. Första gången jag skulle laga middag i kollektivet var jag orolig, men faktum är att det är lättare att laga mat till massor med folk i ett ordentligt kök, det gick jättebra!

På begäran ska jag istället visa mitt lilla kök i kollitotten. Där lagas det inte mat till så många precis, mest lite potatiskok och sallader. Men det är trevligt det också. Lägg gärna märke till mitt lilla primuskök på nedre bilden. det har jag köpt på loppis i Simrishamn för en hundring tror jag och släpat hem på tåget. Utsikten är fantastisk, genom dörröppningen skymtar jag bland annat Globen…

Årets enda äpple på mitt äppelträd trillade av så nu är trädet tomt. Tur att det finns äpplen att köpa i affärerna… Plommon blir det inte heller så många, mycket tveksamt om det räcker till en sats chutney. Men björnbär från den självplanterade, fruktansvärt taggiga plantan har jag fått riktigt många i år. Och ganska många pyttetomater – små men goda!

På mitt bord står en av sommarens sista buketter tror jag. Det börjar bli svårt att hitta blommor som vill komma in och stå i vas. Men rosen Salet är pålitlig och blommar om just nu (hon är nog aldrig helt blomlös, sen den stora blomningen runt midsommar) och tillsammans med den nya favoriten stenkyndel bildar är de ett vackert par tycker jag. Calamintha nepeta ”Blue Cloud” stod det på etiketten när jag köpte den på sensommaren och precis så är den, som ett blått moln, jättefin. Tanken är att hon ska få skugga en klematis och av mer tur än skicklighet så har de två exakt samma blå färg, det blev väldigt lyckat. Fast klematisen tänker nog inte blomma mer i år.