Kategori: Koloni

Längst ner på kollitotten ligger en märklig konstruktion. I över två år har marken legat täckt av presenningar och förra året tillkom det som anas på bilden. Nämligen pallkragar. De målades gröna (som huset) men det var för sent på säsongen då att göra något mer. Nu börjar det bli dags! Att gräva, sålla, fylla, placera ut, lägga plattor – ja, ett riktigt projekt alltså. Jag återkommer med mer info om hur det går!

En granne i kolonihagen har köpt ett näsduksträd. Ett litet förstås – men det har redan tre små ”näsdukar”. Hoppas att det trivs och växer sig stort. Det finns ju ett i vår koloniförening redan och det är ett stort träd numera.

Tänk vad roligt det är att kunna njuta av alla andras odlingsidéer och experiment! Att få lyfta näsan ibland från sin egen jordplätt.

Det har sina sidor att ha trädgård i stan. Det har jag berättat om förut, stölder, inbrott och klotter. Just nu hemsöks vi av råttor.

Orädda och stora som kraftigt byggda marsvin springer de i gångarna och smiter in under husen om man skrämmer dem. Det är bara att ringa Anticimex, så i dag har de varit hos mig och placerat ut behållare. Det ser ganska otäckt ut det också tycker jag.

Den vackraste tiden, mellan hägg och syrén är det just nu här i Stockholm. Då skulle man helst slippa vara på jobbet och bara sitta och lukta på blommorna! Som Ferdinand. Jag har ingen korkek men man kan väl sitta under äppelträdet kanske?

Det är alldeles ljusgrönt ute, trädgårdsmöblerna har flyttat ut, koltrastarna sjunger för full hals och pionerna växer en decimeter om dagen.

Jag tog en bild en dag när jag satt inne i kollitotten en stund och tittade ut…

En fördel (den enda!) när rosorna fryser bort, är att man kan köpa nya. Två av mina rosor gav upp helt under den här vintern och några andra ser ganska medtagna ut. Det var en tuff vinter trots att det fanns skyddande snö. Som kallast har det varit 28 minusgrader berättade en granne som har en termometer med minne. Så det är kanske inte så konstigt att några rosor gett upp.

Jag hade turen att kunna beställa från Cedergrens och få dem levererade av mina vänner från Skåne, som gästade huvudstaden förra veckan. Tack! De nya är Duchesse de Rohan en rosa damascenaros med stark doft som ska blomma långt in på hösten. Den har jag haft en gång förut i en annan trädgård och minns den som jättefin. Samt en damascena till som heter Leda, vit med röda bladkanter. Hon är från 1827 står det i katalogen från Cedergrens. Det är lite fantastiskt tycker jag, både att man vet det och att rosen funnits i odling i snart 200 år.

De fick dra vatten i en hink några timmar och sedan komma på plats. Det har regnat mycket sen jag satte dem så jag hoppas att de fått en god start!

Mitt äppelträd slog ut i lördags morse. Amorosa (ett rött Aroma) med blommor med en liten ton av rosa. Jag har ju bara ett äppelträd, tycker att det räcker för trädgården är ju inte så stor. Men samtidigt kan jag ju njuta av mina grannars träd, som är betydligt större än mitt. Det är som i Nangijala just nu i koloniområdet.

Med tanke på alla blommor så ser det ut som om det kan bli många äpplen, men jag ser inga bin bara en och annan humla som brummar förbi. Jag undrar hur det ska gå…

Hela lördagen kunde jag vara i kollitotten och det var som en sommardag! Jag städade lite i stugan, planterade en ny buskpion, klippte bort björnbärsris, putsade mer på rosorna som haft en tuff vinter och rensade lite här och var. Lyckades få iväg en del skräp också eftersom vi hade container i området.

På söndagen fick jag hjälp att ta ner allt jag sparat på vinden så nu har jag allt jag behöver i möbelväg och lite till tror jag ;O)

Medan jag höll på och pysslade överallt så slog plommonträdet ut. Det gamla plommonträdet som jag sågade bort hälften av, när jag fick min lott för 8 år sen. Jag trodde nog inte att det skulle överleva, hälften var ju redan dött. Men det kommer tappert igen varje år med fina plommon. Ofta fler än det orkar bära. Det är något nästan rörande med det gamla trädet med knotiga grenar, som  fortfarande blommar tappert. Färre blommor än förra året, är det i år det blir det sista?

Tog en liten utelunch i dag. Det var riktigt skönt i solen, det har ju varit så kallt hittills så jag ligger efter i tidsschemat. Hoppas på bra väder i helgen som kommer.

I dag blev det ju bara sola näsan och titta lite på vad som kommer upp i rabatterna. Somligt känner jag igen men annat verkar jag ha glömt bort. Det är lite konstigt för det är ju rimligtvis jag själv som grävt ner det.

Nåja, ogräset blommar i alla fall! Den här lilla veronikan är ett riktigt ogräs, bildar tjocka mattor och svälter ut allt gräs och revar sig in överallt.  Men just i dag i solskenet så är den ju söt med sin himmelsblå färg. En gång i en annan trädgård planterade jag in den som marktäckare under rosa tulpaner, det var fint.

I dag fyller bloggen Kollitott 3 år – tänk vad tiden går! Eftersom jag bytt adress under resans gång så är det lite marigt att hitta de första inläggen. Jag är förvånad över att jag ändå lyckats hålla den igång så länge och jag hoppas att ni som besöker den inte tycker att det är alltför långtråkigt.

Nu börjar ju trädgårdslivet på allvar så nu blir det nog mest blommor här igen, fast ett och annat utöver det kanske också dyker upp.

Jag vill ju inte ha gula blommor utan försöker hålla min färgskala i blått – vitt – rosa i fösta hand. En röd hörna påbörjade jag förra året och den ska jag bygga vidare på i år.

Men – ingen regel utan undantag! Titta vad gult det lyser om de här! Det är små narcisser som heter Rip van Winkle och jag har fått lökarna i present! Så då grävde jag ner dem och jag tycker att de är söta och glada!

De har bara väntat där under snön. Förberett sig och planerat hur de ska sticka upp och ta sig fram. Så fort solen smält bort snön så kommer de. Mitt i det torra gamla gräset eller bland vissnade perenner. Eller som den här mellan brädorna i trädäcket.

Vad glad man blir!