Kategori: Promenadfynd

I alla fall om man är fågel kanske. För de här läckra fågelhusen finns i Gröndal.

Jag vet inte om det är tänkt att pippi ska flytta in och bo där eller om det mest är restaurang. Om det är för permanentboende så blir det nog kollektivhus för de är ganska stora. Men jättefina är de tycker jag. Undrar förstås vem som byggt dem och hur det kommer sig att de hamnat där. Fast ibland är det kul att inte veta.

Nästa gång jag kommer till Gröndal ska jag kanske promenera mera – det kanske finns fler?

 

 

Det har jag, och hela hans familj därtill. Jag har varit på besök hos goda vänner på deras lantställe i Sörmland. Utöver att det var trevligt med härligt sällskap, auktion, loppis, fint väder och underbar mat så visade de sig dessutom hålla till på rena kantarellplantagen. Jag har aldrig sett något liknande och då har jag ändå hunnit besöka svampskogen ett antal gånger under livet. Det var liksom att bara gå ut och hämta, direkt på tomten eller några steg in i den angränsande skogen. Just den här platsen i Sörmland måtte regnet ha missat, för det var torrt i skogen. Kantarellerna var bara i början av karriären, jag fick lämna hundratals som behövde växa till sig. Men härligt många fick följa med hem och bli smörstekta…

På Gotland har jag ofta sett brudbröd och jag tycker att det är så vackert. Det är släkt med älggräs men mindre och gracilare. Nu när jag var på Runmarö så såg jag det igen och blev påmind om att jag vill ha det i min kollitott. Vet inte om det går eller om det är kinkigt på nåt sätt. Har för mig att jag norpat med mig från Gotland nån gång men därav blev intet.

På Zetas säger de sig ha brudbröd, Filipendula vulgaris, i alla fall i katalogen. Inga plus i kanten hos dem, som betygsätter sina växter med upp till fyra plus. Men de ger inget plus för Louise Odier heller som är en ljuvlig ros trots sin känslighet för svartfläckssjuka. Undrar varför de inte plussar på det vackra brudbrödet? Jag ska åka dit och se om de har det i verkligheten också.

För några år sedan åkte jag till Runmarö i Stockholms skärgård och bodde på ett litet Bed&breakfast i en rosenträdgård. Det kan du läsa om ifall du klickar här.

Nu har jag varit tillbaka, de där 500 rosorna lämnar mig liksom ingen ro. De flesta blommade nu också, här finns alla varianter – flera meter höga rosenlianer och mer beskedliga mindre buskar, någon enstaka spetig planta. Vi hade varmt och fint väder med regn och åska på nätterna, så vi kunde sitta ute och äta och fika.

Rosorna kastade sig inte bara vilt i rosenträdgården, ute i naturen fanns vanliga nyponrosor som stretat sig upp flera meter i tallarna! En liten stuga på Runmarö skulle man ha – fast hu vad mycket mygg det var…

Ps. Efter att ha bytt kamera kan jag inte använda det program jag brukar, för att formatera bilderna till rätt storlek. Nån som har ett tips? Hur gör ni?

Den här veckan kommer att innehålla många rosor, de blommar som allra vackrast just nu.

Jag inleder med en cykelutflykt till Järna, där har antroposoferna sitt centrum med bland mycket annat en fin rosenträdgård. Den påminner förstås mycket om Rosendal men är faktiskt vackrare. Särskilt snyggt var det med all bottenplantering som var fint anpassad efter rosorna. Grå, silvrig malört, blå kryddsalvia, jättedaggkåpa och mörkröd alunrot allt efter rosens färg, det var riktigt tjusigt.

På hemvägen lyste det rött i dikeskanten och vi blev tvungna att kliva av cyklarna en stund. En väldigt god efterrätt blev det.

Mera rosor kommer…

Äntligen har jag varit på Årsta holmar, de små öarna som ligger i Årstaviken mellan Södermalm och Årsta här i Stockholm. Jag har länge velat komma dit men har man ingen båt så är det lite svårt.

Nu blev det av, en guidad tur dessutom som gav svar på växter, fåglar, historia och annat som är roligt att veta. De tre små holmarna har växt ihop och det går att vandra från den ena till den andra.

Här ville Stockholms centerpartistiske(!) miljöborgarråd(!) bygga kasino, sandstrand och krogar. Tror att han fått backa från det nu. Man tar sig för pannan!

Jag tycker inte att det ska byggas någon bro heller, för då ser det snart ut som i Tantolunden en söndagsmorgon. En del ölburkar och annat skräp finns redan efter dem som åkt över med båt. Däremot naturreservat och kanske fler ordnade turer dit.

Nåväl. En riktig vildmark, fallna träd, hackspettshål, fågelsång och gott om brännässlor. För några år sedan betades holmarna av får, men efter att några av fåren slaktats av nattliga besökare, så upphörde det.

Det enda ”odlade” som fanns var narcisser och ett gammalt fruktträd som stod kvar efter ett torp som tidigare legat där. Om man bortser från Årsta holmars gård, som är en kursgård, förstås.

En stor bäverhydda fanns att beskåda och avgnagda träd, det är gott om bäver i Stockholmstrakten. Det var en fin försommarkväll, fantastiskt att få komma dit och trots att tågen dundrade över Årstabroarna hela tiden och vi såg Tanto på andra sidan så kändes det ändå långt bort. Här är några bilder, tyvärr tagna med mobilen eftersom jag korkat nog  lyckades glömma kameran hemma.

 

Vid Chelsea Flower Show i London 2009 hade Ulf Nordfjell skapat ett bidrag, inspirerat av Linné. Jag har sett många bilder därifrån och jag vet att han vann en guldmedalj för den. Han är fantastiskt duktig tycker jag som också sett några andra trädgårdar han gjort. En riktig trädgårdsMÄSTARE.

Nu har jag varit i Växjö några dagar och där fanns Linnéträdgården uppbyggd minsann. Så fantastiskt fin och fast den inte är särskilt stor så ryms där blommor och växter för hela sommaren tror jag. I den vita delen blommade vita löjtnantshjärtan och snöbollsbuskar. Senare kommer vit stormhatt såg jag. Klematis i blått ackompanjerat av blå nepeta och blå violer. Oj det var så fint alltihop och placeringen vid sjökanten var härlig. Möjligen kunde de bygga en liten bullervall upp mot vägen…

Växjö (har jag förstås besökt förut) var en fin stad med vackra parker och promenadstråk längs sjöarna och natur- och fågelreservat alldeles intill. Det var roligt att kunna besöka den i lugn och ro utan att jobba…

Bloggen är försummad – inget trädgårdsarbete pågår bara vanligt arbete. Nästa vecka ska jag få en ny knappnål, nämligen Vetlanda. Där har jag inte varit förut vad jag vet.

Annars är det mest tråkiga nyheter just nu. I familjen har en halkat omkull med cykeln och gjort illa sig ordentligt, gips och sjukskrivning i flera veckor, och en annan snubblat i trappen och knäckt näsan! Jag själv bröt ju armen för ett år sen, så nu gäller det att gå försiktigt, mina dubbade skor har åkt fram igen.

Vad gör man i januari? Härom helgen gick jag på Moderna muséet här i Stockholm för att få se lite Monet. Eftersom jag varit i Paris och sett de stora näckrosmålningarna i Orangeriemuséet så blir det lite småttigt här. Men näckrostavlor är ju vackra även i mindre format. Målaren Turner var med på samma utställning och kunde måla ljus, det var väldigt fint. Den tredje konstnären Twombly förstod jag mig däremot inte på.

Men bakom den haussade utställningen med målningar fanns fotoutställningar som var desto mer fascinerande. De är värda ett besök!

Det blir lite långt mellan inläggen här. Det beror på att jag jobbar och flänger extra mycket just nu och jag kan ju inte bara fotografera tåg att visa upp…

I dag tog tåget mig till Eskilstuna och där fick jag se årets första snö. Det var inte så mycket kanske, men det var vitt nästan överallt. När jag åkte hem igen på eftermiddagen var den redan borta. Det kan väl räcka för den här vintern?

Det är ju oktober. Första nattfrosten har slagit till här och på andra ställen har den första snön kommit. Burr.

Men plötsligt på söndagspromenaden mötte jag blommande lupiner. Och maskrosor (men det är kanske inte så konstigt de ger väl aldrig upp). Nog är det lite knepigt? Man förstås fint samtidigt.